Visst finns det svamp i skogen. Inte mycket. I alla fall inte i Häckeberga, där vi var en stund i eftermiddags. Eller så var det så att vi inte såg den. Eller, jo, det gjorde vi men de flesta (av de få vi såg) var för oss okända alternativt känt giftiga/oätliga. Lite svamp fick i alla fall följa med hem till Jörgen för vidare bearbetning.
Det var svårt att tro att det snart är i mitten av september. Borde inte september vara en höstmånad med hög och klar luft? Idag var det soligt och högsommarvarmt. Det var så varmt att vi var tacksamma att solen gömde sig bakom några moln, när vi skulle sätta oss och fika.
Lite höstvibbar fanns det i skogen. Björkarna har en hel del gula blad, som singlar ner till marken. Bokarna är dock fortfarande gröna.
Naturen i Häckeberga var både omväxlande och monoton. Det fanns bokbestånd, granbestånd och lärkbestånd och trädslagen var ordentligt åtskilda från varandra. Det luktade skog och det är en doft som väcker många positiva minnen hos mig. Två rådjur såg vi skymta förbi mellan träden vid ett tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar