Aktivitets- och kostavtal

Jörgen och jag har skrivit ett avtal med varandra. Det handlar om kost och motion och lyder som följer:

Aktivitet = 1 timme/tillfälle (ej vardagssyssla)

Aktiviteten ska utföras minst 2 gånger/kalendervecka och redovisas i Runkeeper alternativt i Messenger (foto).

Kost: stopp för kakor, chips, glass, godis, läsk, öl, vin, sprit.
Undantag: gemensamma veckor, festligheter.

Den allra första läxan

Ett nytt läsår har börjat. Oskar går i första klass och Gustav i fjärde klass. Oskar har sett fram emot att börja skolan igen efter sommarlovet. I torsdags, när jag hämtade honom på fritids, kom han springande emot mig och hans ansikte strålade av lycka:

- Mamma, mamma, jag har fått matteläxa.

Han var ivrig att få komma igång med sin läxa och ville inte alls vänta tills vi hade ätit middag. Vi hann knappt in genom dörren innan Oskar hade plockat upp mappen för läxor ur ryggsäcken. Jag var också mycket nyfiken på den här matteläxan.

Lite snopen blev jag allt, när det visade sig vara en läsläxa!

Oskar kan inte läsa, så det kändes som en utmaning att ta itu med en läsläxa. Den kom dock med utförliga instruktioner om hur man skulle göra beroende på barnets läsförmåga.

Läxan var en samling meningar, citat av eleverna i klassen, samlade vid ett samtal om vad de hade gjort i sommar. Jag läste meningarna högt för Oskar och han fick ringa in de ord han kände igen. Han kunde "läsa" alla sina klasskamraters namn. Ingen tvekan där, inte. Jag gissar att han känner igen bilder av hur deras namn ser ut i skriven form. Han kunde även peka ut ordet 'Danmark' i sin egen mening i sammanställningen.

Vi valde ett ord, som jag försökte få honom att ljuda sig igenom men det var han inte alls intresserad av. Han ville däremot skriva det, så det fick han göra några gånger. Ordet var 'fotboll'. Några dagar senare kom han fortfarande ihåg hur han ska skriva ordet 'boll'.

Oskar gjorde sin läxa med humöret på topp men när vi var klara konstaterade han att den var tråkig.

Gustav har ännu så länge bara fått en läsläxa. Han ska läsa 20 minuter varje dag och föra läslogg, som ska skrivas på av en förälder och lämnas in varje måndag. I det senaste veckobrevet stod det att det kommer läxor i matematik (till torsdagar), i SO (inte varje vecka) och i engelska (till fredagar). Spännande!

Ett år har gått...

Present till mig själv

... och jag hoppas att det blir många fler tillsammans.

Present från Jörgen

Matspjälkning i Vattenhallen

Enligt väderprognosen skulle det vara dåligt väder igår. När vi tidigare i veckan pratade om vad vi skulle göra tillsammans med Gustav och Oskar på lördagen, föreslog jag ett besök på Vattenhallen.

Nedre magmunnen
Foto: JS

Det var inte så mycket folk vilket var en anledning till att det här var, i min mening, vårt roligaste besök där till dags dato. Vi såg en luft- och vattenshow med roliga experiment, som bland annat visade vad som hände med uppblåsta ballonger som lades i flytande kväve och vad som hände med nästan kokande vatten som utsattes för lägre lufttryck.

I tunntarmen
Foto: JS

En ny ... vad ska jag kalla det, installation kanske... Nåväl, det handlade i alla fall om matspjälkningen och vi fick följa matens väg från munnen till ändtarmen. Det var interaktivt och tog upp vad maten består av, hur den spjälkas till mindre molekyler som kan tas upp i tunntarmen, var olika näringsämnen spjälkas samt vilken betydelse bakterier har i magen. Den visade även tydligt att bukspottkörteln, levern och gallblåsan är en del av matspjälkningssystemet även om maten inte passerar genom dem.

Stickat

I våras fick jag för mig att sticka en kofta till mig själv. Jag letade mönster och hittade flera stycken (och det kommer att bli fler koftor framöver) men fastnade för en som heter Erendis Cardigan. Det är ett Garnstudio-mönster.

Jag stickade koftan i det garn, som föreslogs i mönstret, DROPs Baby Alpaca Silk. Det var en rolig stickning och när koftan till slut, efter några månaders stickande, blev färdig var jag mer nöjd med den än jag trodde att jag skulle vara.

Konst i Helsingborg

En lördag för några veckor sedan åkte barnen, morfar och jag till Helsingborg för att gå på Dunkers kulturhus och titta på utställningen Bending Reality. Vissa av bilderna var helt fantastiska medan andra inte alls gav samma wow-känsla.

Varje bild är uppbyggd av flera olika fotografier och lager.

Kantareller och en gammal ek

Den sista dagen på vår gemensamma semestervecka bjöd på växlande väder. Solsken, regn, solsken, regn och solsken. Det blev en seg start på dagen och först strax efter lunch kom vi iväg på dagens utflykt. Den tog oss först till trakterna av Tjörnarp, där vi letade svamp ... och fann en hel del kantareller. Vi tog en paus på en brygga nere vid Tjörnarpssjön, där vi åt knäckebröd med hjortpaté.

Från Tjörnarp styrde vi mot Bosjökloster, där vi letade oss fram till "den tusenåriga eken", som inte alls är tusen år men i alla fall 600-700 år och det är ju inte fy skam, det heller. Det är ett imponerande träd med sina 9,5 meter i omkrets.

Vems var den här idén?

Det frågade vi varandra ett flertal gånger under lördagens utflykt, som tog oss till Ladonia för att besöka Nimis. Vi har båda varit där tidigare men jag måste ha förträngt hur besvärligt det är att ta sig ner till stranden, där Nimis med flera konstverk står.

Nerför, nerför, nerför. Lerigt och halt. Hur långt som helst. Att bryta en fot eller ett ben kändes som inte alltför osannolikt. Utöver detta fanns tankarna på hur jobbigt det skulle bli att gå uppför branten igen. Det var fascinerande att se folk med flip flops och sandaler på fötterna - inte de mest ideala av fotbeklädnader för det här utflyktsmålet.

Det visade sig att det inte alls var så besvärligt att gå tillbaka till bilen även om det gick uppför, uppför, uppför. Det är bara att sätta den ena foten framför den andra. När vi kom tillbaka till bilen, körde vi mot Kullens fyr men stannade vid parkeringen för att äta vår medhavda mat.

Innan vi lämnade det här nordvästra hörnet av Skåne letade vi oss fram till Görse källa. Inte helt enkel att hitta men efter lite letande lyckades vi. Görse källa är en gammal stenkista, som har använts för tvätt.

Det blev inte så många steg den här dagen men en rejäl förflyttning i höjdled kompenserade för detta.

... och i Köpenhamn

Det blev nästan lika många steg, 17000+, dagen efter, när vi åkte till Köpenhamn. Jag hade min klänning på mig och kunde i slutet av dagen konstatera att jag måste köpa kjolar och fler klänningar.

Tåget och metron tog oss från Skurup till Norreport och därifrån gick vi mot den botaniska trädgården och Rosenborgs slott. Det var ganska mulet, så vi bestämde oss för att börja med den botaniska trädgården, så att vi klarade av den medan det var uppehåll.

Jag blev lite besviken på Köpenhamns botaniska trädgård. Det fanns några platser med fin utsikt över parken men i övrigt kändes den lite skräpig, eftersom det mesta var överblommat. Palmhuset var mäktigt och på sina ställen nästan olidigt varmt. En riktigt vacker trädstam med bark som skiftade i rött blev för mig behållningen av det botaniska inslaget för dagen.

På andra sidan gatan från den botaniska trädgården ligger Rosenborgs slott, där flera Kristian-kungar har bott. Besökarna släpps in på slottet i grupper med tio minuters mellanrum. Ett vackert, mycket vackert tak samt en kaklad toalett var behållningen här. Vi passade också på att äta lunch i slottscaféet.

Efter påfyllningen av energidepåerna gjorde vi ett snabbt stopp på Torvehallerne innan vi strosade mot Kungens Nytorv. På vägen tittade vi in på Café Norden, där jag åt en god chokladkaka. Vi gick i folkvimlet i Nyhavn och hamnade på Ofelia Plads, där vi hade möjligheten att få skydd från en plötslig regnskur.

Innan det var dags att ta metron hemåt, gjorde vi ett stopp på Magasin du Nord för att proviantera i deras matavdelning. Jörgen föreslog att vi skulle stanna på Kastrup på vägen hem för att äta middag, så det gjorde vi. Valet föll på O'Learys där det blev hamburgare, öl och Gammeldansk.

Ungefär tio timmar efter att vi gav oss av från Skurup var vi hemma igen och landade i soffan för att titta på friidrotts-VM på TVn.

Promenera kan man...

... göra i skogen...

Det gjorde vi i onsdags kväll. Efter att ha tillbringat dagen i Lund, körde vi till Skurup framåt sen eftermiddag, bytte om och begav oss mot Häckeberga.

Där gick vi en delvis annan, cirka tre kilometer längre, promenad än vanligt. Precis när vi gav oss iväg, kändes det tungt. Kläderna satt åt. Benen kändes stumma. Det rättade dock till sig och det blev en härlig promenad, som tog oss förbi Kullatorpet.

Totalt gick vi åtta kilometer och när vi kom tillbaka till bilen, kändes det som om jag skulle kunna fortsätta att gå hur länge som helst. Stegräknaren stannade på 18000+ steg den dagen.

När vi kom hem, grillade Jörgen fläskfilé, som vi åt med potatis och lite röksvamp, som vi hittat i skogen.

Och så har jag...

... blivit med klänning.

De senaste veckorna har jag vid ett par tillfällen frågat Oskar vad han tycker att jag ska ha på mig. Varje gång har hans svar blivit:

- Klänning.

Någon sådan finns inte i min garderob. Det var många, många år sedan jag hade klänning eller kjol. Klänning har egentligen aldrig varit en del av min garderob mer än med något enstaka undantag. Jag skulle gärna vilja ha bde kjol och klänning men vet inte om jag känner mig riktigt bekväm med det.

Nåväl, Oskar vill att jag ska ha klänning och det finns det ytterligare någon som också vill (eller vill och vill, inte skulle ha något emot det, kanske är mer rätt uttryckt). Jag frågade Oskar hur klänningen ska se ut och då sade han:

- Den ska vara blå, ha kort ärm och mycket kjol.

När Jörgens semester började den här veckan, var en av sakerna vi planerade att göra att titta efter en klänning till mig. Det gjorde vi igår. Vi var inte helt överens med Oskar, när det gällde färgvalet, utan lutade mer åt en grön nyans. Jag var skeptisk till om jag alls skulle lyckas hitta någoot jag tycker om. Men det gjorde jag/vi.

I den tredje affären vi kom till, Lindri, som jag aldrig har handlat i förut, hängde det en blå klänning, som jag provade och som kändes rätt. Den fick följa med hem. Oskar fick det mesta på sin önskelista uppfyllt. Klänningen är blå och den har kort ärm. Vad han faktiskt menar med att den ska ha mycket kjol, vet jag inte helt säkert, men jag tror inte att min nyinköpta klänning uppfyller det önskemålet.

Tanken var att jag skulle ha haft min nya klänning på mig idag, när vi skulle åka till Köpenhamn. Men vår Köpenhamns-tur har ställts in på grund av regn. Vår tanke var att besöka Köpenhamns botaniska trädgård och det känns inte särskilt lockande att göra det i regn.

Ett försenat födelsdagsfirande

Det är snart en månad sedan Jörgen fyllde år men det var först i tisdags vi fick möjlighet att fira hans födelsedag på tu man hand. Jag hade bokat bord på Stäket i Lund.

Väderleksprognosen förutspådde regn, mycket regn, för tisdagskvällen. När vi kom till restaurangen strax före klockan sju på kvällen, visade det sig att serveringen var utomhus under markiser. Det var riktigt mysigt att sitta där och höra regnet mot markistaket.

Stäket serverar italiensk mat vilket var anledningen till att jag valde just den restaurangen. Vi började med en förrätt och var sitt glas Prosecco (Rotari cuveé 28). Jörgen åt Carpaccio di manzo (tunnskivad, kall oxfilé med ruccola, hyvlad parmesan, pinjenötter och citron) och jag valde Bruschetta all'aglio (klassiskt vitlöksbröd).

Nästa rätt blev Risotto al funghi (risotto med säsongens färska svamp, parmesan och smör, toppad med ruccola och rostade valnötter) för Jörgens del. Jag hade svårt att bestämma mig för vad jag ville ha. Det fanns en laxrätt med aioli ... och jag är helt galen i aioli. Men till slut föll valet på Pasta paesana (färsk penne i en krämig sås med färska champinjoner, lök, salsiccia calabra, toppad med parmasan och persilja). Gudomligt gott! Jörgen tog en öl till maten medan jag höll mig till det jag hade kvar av Proseccon.

Efter två rätter var i alla fall jag mycket mätt och jag vet inte hur det fick plats efterrätt också i magen ... men det fick det. Jag åt Cuore caldo (husets fondant gjord på mörk och vit choklad serverad med gammaldags vaniljglass doppad i nötter). Den där fondanten ... sååååå god! Jörgen beställde Sorbetto al limone (husets sorbet gjord på färsk mynta och citron serverad med färska hallon) och lite Limoncello.

Det blev en kväll med bästa sällskapet och god mat ... och regnet höll sig hänsyndfullt borta både när vi var på väg till och hem från restaurangen.