Överraskande filmupplevelse

Jörgen föreslog att vi skulle gå på bio, när vi var i Karlskrona. Ingen av oss hade någon koll på den aktuella biorepertoaren, så vi konsulterade SFs hemsida och fastnade ganska snabbt för A star is born. Jag visste inte mer om den än att Bradley Cooper och Lady Gaga har huvudrollerna. Jag var inte alls beredd på att det skulle bli en så stark filmupplevelse.

Redan inledningen av filmen var fantastisk. Jag skulle påstå att det var en av de bästa filmöppningar jag har sett. Det var en konsertsekvens med Bradley Cooper, som Jackson Maine, på scen. Låten som spelades heter Black Eyes och den är makalöst bra. Senare i filmen kommer en annan konsertsekvens, när Lady Gagas karaktär, Ally, slår igenom genom att sjunga en duett, Shallow, med Jackson Maine.

A star i born är en vacker men sorglig kärlekshistoria, som även visar hur hänsynslös och ytlig kändisvärlden är. Ja, det är väl det mesta i dagens samhälle, ytligt.

Årets oktoberhelg

För tredje året i rad har Jörgen och jag rest bort sista helgen i oktober. I år föll valet på Karlskrona och vi gav oss iväg direkt efter jobbet efter att ha köpt lite färdkost. Vädret var inte det bästa. Regn, regn och åter regn.

På fredagskvällen hann vi inte mycket mer än att checka in på hotellet, vila en stund samt äta middag på en pub, som hetter The Fox & Anchor. Jag åt en rätt som hetten Fox Classic Burger och Jörgen valde Foxens Fish 'n' Chips. Till det blev det ett öl, som heter Spitfire, som var gott och hade en underbar färg.

På lördagen hade det slutat att regna. Vi hade bestämt oss för att besöka Marinmuseum, som ligger på Stumholmen, och inom bekvämt promenadavsstånd från hotellet. Karlskrona Marinmuseum är en vacker byggnad och den ligger vackert belägen. Jag har varit där förut, sommaren 2012, men då kan jag inte påminna mig att byggnaden med ubåtarna var på plats.

Ubåtshallen var en upplevelse. Där finns två ubåtar; Hajen, som är cirka 20 m lång, och Neptun, som är 50 m lång. Neptun var imponerande! Det var svårt att fatta att den var så stor och då kan jag ändå tänka mig att det finns ännu större ubåtar. Det fanns mycket och intressant information att ta del av och man kunde även gå in i Neptun.

Efter mörkret i ubåtshallen var det en befrielse att komma in i det bortersta rummet i muséet. Det är ljust, ljust, ljust med spröjsade fönster från golv till tak. Här hittar man galjonsfigurer, som precis som Neptun är imponerande.

Vi skulle ha ätit lunch på Marinmuseum men ingen av oss var särskilt hungriga, så vi gick en promenad i solskenet på Stumholmen i stället. Därefter letade vi oss fram till kyrkan Ulrica Pia, utanför vilken Gubben Rosenbom finns placerad. Lunch åt vi så småningom uppe i stan och efter maten gick vi tillbaka till Marimuseum, eftersom jag ville handla i presentshoppen. Tillbaka upp i stan, gick vi till biografen för att köpa biljetter till A star is born. En fika blev det också.

Eftersom vi skulle gå på bio, sökte vi upp en godisaffär. Jag tror den hade namnet "Smått & gott" och det är utan tvekan den snyggaste godisaffär jag har sätt. Godiset var ordnat i färgordning. Som vanligt slog vi på stort och lyckades spendera hela 19 kronor tillsammans på vårt godis.

Innan vi åkte hem på söndagen, gick vi tillbaka till Ulrica Pia-kyrkan, eftersom vi hade läst att den riktige Gubben Rosenbom finns inne i kyrkan och vi kunde ju inte lämna Karlskrona utan att ha sett honom.

Min lilla hjälte!

Det råder ingen tvekan om att jag är stolt över mina barn. Det är väl alla föräldrar, tänker jag. Ibland gör dock barnen något, som går utöver det vanliga, och i de lägena är det som om hjärtat inte får plats i min bröstkorg. Idag var det Oskar, som överväldigade mig!

På dagens agenda stod ett tandläkarbesök. I Oskars överkäke har det funnits en glugg, där det borde sitta en kindtand (mjölktand). Lite av tanden har synts men den har inte kommit fram som den borde. Tidigare i höstas tog en specialisttandläkare en titt på tanden och det beslutades att den skulle tas bort.

När jag bokade tid för utdragningen, frågade jag hur jag bäst skulle förbereda Oskar. Jag fick veta att jag absolut inte skulle nämna ordet spruta utan i stället säga att tanden skulle få sovdroppar. Och så gjorde jag och Oskar accepterade detta. Han har på det hela taget varit ganska obrydd. Emellanåt har han uttryckt att han inte vill dra ut tanden. Jag har tyckt att det har varit svårt att inte "kunna" förbereda Oskar på hur det går till att dra ut en tand. Jag har berättat för honom att jag fick alla mina hörntänder utdragna, när jag var nio år. Igår undrade han om det skulle göra ont, när tanden dras ut. Eftersom han just använde orden "när tanden dras ut", kunde jag sanningsenligt säga att det gör det inte. Då har ju tanden fått sovdroppar. Det fanns så mycket jag skulle ha velat berätta för honom om men då hade jag bara skrämt honom, så jag lät bli. I stället sade jag att det bästa man kan göra hos tandläkaren är att andas lugnt och veta att det håller bara på en kort stund.

I väntrummet på Folktandvården i Dalby läste Oskar böcker för mig. Vi tog bilder på Snapchat. Sedan var det dags att gå in. När vi kom in i rummet, var enda gången jag såg något som kunde tolkas som tvekan hos Oskar. Han ville inte sätta sig i tandläkarstolen, så jag lyfte honom på plats. Efter det var det tandläkarens show och han var suverän! Han pratade non-stop med Oskar. Till att börja med var det ett samtal men så småningom gick det över till en monolog, när Oskar inte kunde svara längre. Han berättade om allt han gjorde.

Oskar fick bedövningssalva och sedan kom sprutan fram. Det kändes som om det tog en oändlighet att lägga bedövningen. Hela tiden pratade tandläkaren med Oskar och beskrev hur det skulle kännas. "Nu känns det som en mygga" och när det var dags att bedöva på insidan "Nu känns det nog som två myggor". När han var klar med sprutan, konstaterade han att det kom en tår ur Oskars öga och så torkade han bort den. Han visade tången han skulle använda och berättade hur han skulle vicka på tanden så att den skulle lossna.

Det var inte helt lätt att få bort tanden. Den var bredare än gluggen den skulle ut genom och det var svårt att få grepp om den. Tandläkaren slipade på tanden och använde en "skruvmejsel" och ytterligare en sorts tång ... och sedan var tanden ute.

Jag har svårt att uppskatta hur lång tid det tog inne hos tandläkaren. Det kändes som en oändlighet. Jag ville bara att det skulle vara över. Jag hade svårt att sitta stilla. Det kändes som att jag skulle börja gråta. Jag ville bara ta Oskar och gå därifrån. Oskar själv bara låg där i tandläkarstolen. Nu i efterhand kan jag konstatera att det var klart på mindre än en halvtimme, inklusive för- och eftersnack. Oskar fick en skattkista till sin tand och han fick välja en liten leksak också. Han valde en grön hummer. När vi gick därifrån konstaterade han att "det här var ju roligt".

Vi hade planerat att äta pizza idag. Jag vet inte hur jag tänkte, när vi bestämde det. Pizzan får vänta några dagar tills såret har läkt. Oskar får äta soppa och yoghurt åtminstone idag och i morgon.

Bilj*vel i kubik

Det är ingen hemlighet att jag inte tycker om bilar. Det handlar mest om att jag har ett kontrollbehov och vill veta hur saker fungerar - att de fungerar! - och när det gäller bilar är jag lost.

Det senaste året har min bil drivit mig till vansinne genom att bland annat plöstligt ha en icke-fungerande gaspedal. Några månader senare, mitt i vintern, slutade kupéfläkten att fungera. För någon månad sedan var plötsligt ena bakdäcket nästan platt men det behövde bara pumpas. Men varför försvann luften ur det?

I fredags morse, när jag kom till jobbet, gick det plötsligt inte att öppna bagageluckan. Jag fick fälla baksätet för att komma åt min ryggsäck. Jag kan med ord inte beskriva hur vansinnigt arg jag blev och fortfarande är!

Bilen gnisslar dessutom, så det får väl bli en tur till bildoktorn på höstlovet. Det brukar ju vara alldeles gratis...

Ketchupeffekten

De veckor barnen är hos mig är det lite svårare för dem att leka med kompisar. Vi bor i Lund och kompisarna från skolan i Dalby. När barnen är hos sin pappa, kan de i de flesta fall ta sig till sina kompisar för egen maskin.

Det händer lite då och då att Oskar följer med en kompis hem efter skolan. Jag hämtar honom, när jag passerar Dalby för att hämta Gustav på fritids eller så kör jag och hämtar honom lite senare. Hittills har inget barn följt med honom hem. Jag vill helst bestämma sådant i förväg och inte på skolgården, när jag hämtar. Dessutom måste det andra barnets föräldrar kunna hämta sitt barn i Lund. Att kunna transportera tre barn säkert i min bil, har också varit ett hinder. Den ena dåliga ursäkten efter den andra. Allt det där går att fixa.

Den här veckan ville Oskar leka med en av sina klasskamrater på torsdagen. På onsdag kväll ringde han till kompisens förälders mobil, talade in ett meddelande på mobilsvaret och kompisen hörde av sig en stund senare. De bestämde att de skulle leka tillsammans på skolgården på torsdagen. Jag måste säga att jag var förvirrad över det avtalet. Skulle Oskar hem till kompisen eller kompisen hem till Oskar.

Torsdagen kom och jag anlände till fritids strax före halv fem. Kompisen Oskar avtalat med hade precis lämnat fritids med sin pappa men bredvid Oskar stod en annan klasskamrat och ville följa med hem. Han kunde rabbla sin pappas mobilnummer utantill och eftersom jag redan var beredd på att ha ett extra barn med mig hem den dagen, ringde jag upp hans pappa. Barnet fick följa med oss hem och pappa kunde hämta i Lund. Barnet hade inga allergier och fick gärna äta middag tillsammans med oss. Så jag fick tre barn med mig hem och Oskar var överlycklig.

Idag har jag kört honom till en annan klasskamrat, så att de kan leka tillsammans i några timmar. Det gick inte att ta fel på Oskars lycka, när jag lämnade honom hos hans kompis.

En utflykt att minnas

Varannan lördag har blivit synonym med utflykt. Jörgen och jag är på tu man hand. Vi packar trangiaköket, något att tillaga/värma, fika och så ger vi oss iväg någonstans. Det som är så skönt med de här lördagarna, förutom det uppenbara att vi är tillsammans, är att all typ av jobb är bannlyst.

Hittills har våra utflyktsmål tagit oss till skogar av olika slag. I lördags gjorde vi något nytt. Vi körde åt sydväst, ner till Falsterbonäset och gick tur och retur Ljungen - Falsterbo fyr.

När jag var liten, åkte hela familjen till Falsterbo om somrarna för att bada. Vi åkte tidigt på morgonen, parkerade vid Falsterbo golfklubb (bara ett stenkast från fyren) och gick ner till stranden. Det är troligtvis närmare 30 år sedan jag var där senast med ett undantag. Jag och några klasskamrater var i de här trakterna och tältade (ja, jag tältade faktiskt!) en natt för att vara på plats tidigt och titta på flyttfåglar. Jag har för mig att vi såg bivråk.

Det var svårt att tro att vi är i mitten av oktober. Runt tjugo grader varmt. Vi såg ett par barn som iklädda endast badbyxor lekte på stranden, som om det vore mitt i sommaren. Det var härligt att gå i sanden längs stranden, göra ett stopp för att äta lite mörk choklad, se 15 röda glador på sin flytt söderut samt även, tyvärr, gå förbi en död säl, som låg och guppade i strandkanten.

Förvirringen är total

Onsdag på jobbet innebär konferenstid klockan 14:15. För dagen står det i kalendariet att det ska vara workshop i genrepedagogik i stället för ämneslag.

Igår kom det ett mejl om att det bara är förstelärarna som ska hålla på med genrepedagogik. Övriga lärare kunde förslagsvis läsa ett kapitel i en bok, som jag inte hade hört talas om förut. Jag frågade skolledningen om boken och det visade sig att den inte finns till alla men den skulle beställas ... igår... Sannolikheten att den skulle komma fram till idag är ju i stort sett obefintlig. Inte ens ett Postnord i högform skulle inte kunna åstadkomma det.

Idag kom det ett mejl om att boken inte har kommit. Surprise! I stället blir det ämneslag, som ingen har planerat, eftersom vi skulle ha workshop om genrepedagogik. Nä, just det, vi skulle läsa en bok...

Ungefär lika stor förvirring råder kring huruvida det ska vara samling i aulan idag eller inte. Det kanske ska vara samling. Den ska kanske vara 14:15. Eller kanske 15:30. Det finns en möjlighet till, kl 15:45.

Telefonkiosk eller toalett?

Något av det första jag gör, när jag vaknar på morgonen, är att titta på vilka minnen Facebook presenterar för mig. Idag för ett år sedan tittade jag och Oskar på film tillsammans och så här skrev jag om det:

Oskar and I are watching "Harry Potter and the Order of the Phoenix". We're not agreeing if the red PHONE booth used to enter the Ministry of Magic is indeed a PHONE booth or a toilet. He's stubborn but I believe I'm going to win this one.

Improviserar i köket...

... är inte något som ligger för mig. Jag vill ha ett recept att följa. Det förklarar varför jag tycker om att baka men inte är särskilt förtjust i att laga mat. Men plötsligt händer det...

Idag kände jag att det var hög tid att hitta på något nytt att äta. Måltiderna med barnen har kört fast i gamla invanda hjulspår. Jag kände också att jag ville ha kyckling. Med hjälp av Google hittade jag ett recpet på en fransk kycklinggryta. Det verkade hur enkelt som helst, slog jag fast utan att läsa igenom mer än vilka ingredienser, som behövdes. Föredömligt få ingredienser, kan jag tillägga.

Redan i affären måste jag börja improvisera. I receptet stod det creme fraiche med smak av franska örter. Någon sådan fanns inte i affären, så jag tog en parmesan-basilika-creme-fraiche i stället och hoppades att den skulle gå bra ihop med dijonsenap.

När det sedan blev dags att börja laga till maträtten, läste jag igenom receptet, som sade att jag skulle fräsa purjolök medan jag kokade upp creme fraiche blandat med vatten och dijonsenap. Sedan skulle jag lägga i purjolöken, strimlad kycklingfilé och broccoli. Det skulle sedan koka en stund.

Nja, så ville inte jag göra. Jag bestämde mig för att följa receptets inledening, det där med purjolöken och creme fraiche, vatten och senap. När purjolöken var stekt, åkte broccolin också i stekpannan och därefter ner i creme fraichen tillsammans med purjolöken. Jag stekte upp kycklingfilén, saltade och pepprade och sedan fick det göra sällskap med resten i grytan.

Det blev jättegott! Jag kommer att göra om den maträtten igen. Enligt receptet skulle den serveras med ris eller couscous. Jag valde spaghetti, eftersom det även passar till den andra rätten jag lagade till dagens middag: min gamla, trogna tonfisksås, som jag inte har lagat på säkert sju-åtta år. Den blev också god.

Barnen ger emellertid inte dagens middag några höga betyg. De åt pasta med ketchup. Oskar sträckte sig i alla fall så långt som att smaka på min pasta, som var indränkt med respektive sås, men han ville inte smaka på varken kyckling eller tonfisk.