Ketchupeffekten

De veckor barnen är hos mig är det lite svårare för dem att leka med kompisar. Vi bor i Lund och kompisarna från skolan i Dalby. När barnen är hos sin pappa, kan de i de flesta fall ta sig till sina kompisar för egen maskin.

Det händer lite då och då att Oskar följer med en kompis hem efter skolan. Jag hämtar honom, när jag passerar Dalby för att hämta Gustav på fritids eller så kör jag och hämtar honom lite senare. Hittills har inget barn följt med honom hem. Jag vill helst bestämma sådant i förväg och inte på skolgården, när jag hämtar. Dessutom måste det andra barnets föräldrar kunna hämta sitt barn i Lund. Att kunna transportera tre barn säkert i min bil, har också varit ett hinder. Den ena dåliga ursäkten efter den andra. Allt det där går att fixa.

Den här veckan ville Oskar leka med en av sina klasskamrater på torsdagen. På onsdag kväll ringde han till kompisens förälders mobil, talade in ett meddelande på mobilsvaret och kompisen hörde av sig en stund senare. De bestämde att de skulle leka tillsammans på skolgården på torsdagen. Jag måste säga att jag var förvirrad över det avtalet. Skulle Oskar hem till kompisen eller kompisen hem till Oskar.

Torsdagen kom och jag anlände till fritids strax före halv fem. Kompisen Oskar avtalat med hade precis lämnat fritids med sin pappa men bredvid Oskar stod en annan klasskamrat och ville följa med hem. Han kunde rabbla sin pappas mobilnummer utantill och eftersom jag redan var beredd på att ha ett extra barn med mig hem den dagen, ringde jag upp hans pappa. Barnet fick följa med oss hem och pappa kunde hämta i Lund. Barnet hade inga allergier och fick gärna äta middag tillsammans med oss. Så jag fick tre barn med mig hem och Oskar var överlycklig.

Idag har jag kört honom till en annan klasskamrat, så att de kan leka tillsammans i några timmar. Det gick inte att ta fel på Oskars lycka, när jag lämnade honom hos hans kompis.