En sommar med avsked

I början av juni gick barnens farmor bort. Gustav och Oskar var tillsammans med sin pappa och hälsade på farmor vid några tillfällen under våren. De var även där den helgen, när farmor avled. Oskar följde med sin pappa till sjukhuset och lade Teddy på farmor, så att det såg ut som att Teddy kramade farmor.

Veckan efter midsommar var det begravning i Jönköping. Barnen och jag åkte dit tillsammans med M, som deras pappa har en relation med. M är jättetrevlig och jättehärlig och det är fint att barnen får ha henne i sina liv. De tycker båda två mycket om henne. M och jag hade massor att prata om både på dit- och hemvägen.

Begravningen hölls i Barnarps kyrka och det var en fin ceremoni, ett fint avsked. När den var över, gick Oskar och hans pappa fram till kistan igen och stod där och höll om varandra. Gustav var märkbart berörd, när vi kom ut från kyrkan, och Oskar grät. Efter kyrkan åkte vi till Taberg för att äta middag.

På hemvägen rörde sig Ms och mitt samtal i en riktning, som fick mig att nämna att jag sjöng i Malmö musikskolas flickkör under flera år. M frågade vad min körledare hette. När jag nämnde det, sade M att det är hennes mamma. Ibland blir världen mycket liten.

I mitten av juni gick pappas svåger, Stig, bort. Stig och Majbritt (pappas syster) har jag många minnen av. Båda två var enormt allmänbildade och vi har pratat mycket om allt mellan himmel och jord. Ett av mina finaste och starkaste minnen av Majbritt är från sommaren 1978. Det var i Frinnaryd, där pappa och hans syskon samlats för att avveckla farfars hem efter hans bortgång. Majbritt och jag gick en liten promenad tillsammans. Vi pratade och Majbritt flätade mitt hår och band ihop flätorna med gräs. Omtanke och värme är också två ord som jag förknippar med Majbritt och Stig. På senare år har pappa och Stig gjort saker tillsammans. För några år sedan var Stig i Malmö och Gustav och Oskar fick träffa honom. Stig fullkomligt trollband dem i samtal.

I början av juli gick en annan av pappas svågrar, Bertil, bort. Bertil var gift med pappas syster Sylvia. Mina minnen av Bertil är från min barndom. Jag minns hans irländska setter, som jag glömt namnet på. Jag minns huset han och familjen bodde i i Lidköping. När jag gjorde min praktik på naturbruksgymnasiet i Ryssby, var Bertils kusin min handledare.

Mamma kommenterade det här inlägget så här:
Hunden hette Lester. Han blev riktigt konsternerade den gången vi, hela familjen, stannade med bilen utanför deras hus, plockade fram en nyckel och gick in i huset. Vi blev bevakade! Sylvia sa när [hon] kom hem: nämen Lester, jag sa ju att det skulle komma gäster.