Två bonusgäster och en hedersgäst

Barnen är här några bonusdagar. Deras pappa är bortrest över helgen. Med sig har de en hedergäst, hunden Leah, som är deras nya familjemedlem. Leah är tre år, en blandning mellan rottweiler och schäfer och hon är en omplaceringshund. Det är alltid härligt, när barnen är här lite extra, och den här gången passar det extra bra, eftersom mormor fyller år i morgon.

Leah är en trevlig och utmanande bekantskap. Hon är snäll. Hon är stark! Hon är lite ... osäker. Jag vet inte om det är rätt ord. Det gäller att vara uppmärksam, när man är ute med Leah, så att man ser hundar, katter, fåglar, cyklister, människor (speciellt män med skägg) ... allt som kan överraska henne och få henne att reagera.

Jag får jobba stenhårt, när jag är ute med henne. Hon är som sagt stark. Min vänstra handflata är nästan skinnflådd av att hålla hennes koppel. Jag känner i armar och höfter att de har fått jobba. Vi är nu inne på andra dagen och idag har hon gått mycket bättre i kopplet. Hon går nära mig och jag kan hålla kopplet slakt.

Barnen är en guldgruva av information, när det gäller Leah. De har varit med sin pappa på hundkurser och har lärt sig en massa saker där.

Jag är ganska säker på att jag inte är en hundmänniska. Jag tycker om hundar men jag är inte en bra hundägare. Skulle jag få för mig att skaffa hund (och det kommer jag inte att få för mig), skulle jag behöva gå ett flertal kurser för att ta mig an min hund på rätt sätt, lära mig hur jag tydligt ska kommunicera med min hund.