De milda hösttemperaturerna känns...

... inte alls särskilda milda, när man står och väntar på bussen. Då är det direkt kallt! Det blir vinterkappa på i morgon.

Solsken? Dagsljus? Var är ni?

Hösten brukar kunna bjuda på dagar med blå himmel, klar luft, solsken och sprakande färger. Den kan också vara grå, mulen och regnig. Jag vill minnas att det brukar vara en ganska bra blandning av soliga och mulna dagar.

Hösten 2014 måste gå till historien som en av de mörkaste. Jag har glömt hur solsken ser ut. Jag kan svårligen kalla det vi ser mitt på dagen för dagsljus. Det är ett enda långt dunkel som varvas med nattens beckmörker.

I DN gick det härom dagen att läsa att Växjö har haft 1 soltimme, Stockholm 2 soltimmar och Borlänge 3 soltimmar hittills den här månaden.

Det kanske är dags att ta sig en tur till Apoteket och införskaffa D-vitamin...

Funderar på det här med...

... barnmorskor och aborter. Jag tycker inte att det är helt lätt. Och så blir jag förvånad när "hela etablissemanget" tycker att det är självklart att man som barnmorska ska utföra aborter, att man inte ska få slippa det.

Det var i förra veckan jag hörde ett reportage om en svensk barnmorska, som inte fick jobb som barnmorska på ett sjukhus i Sverige, eftersom hon inte vill utföra aborter. När jag lyssnade på reportaget, insåg jag att jag aldrig ens funderat över vem det är som utför aborter, vilken utbildning de har. Jag kände också att jag blev förvånad över att de har barnmorskeutbildning. (Nu kanske det inte är barnmorskorna som utför själva aborten med de deltar i alla fall i processen.)

Instinktivt känns det som två totala motsatser - ett barns födelse och en abort - och det är det också. Vid närmare eftertanke så fattar jag ju att det är samma  delar av kvinnokroppen som är inblandade - och då blir det mer begripligt att barnmorskan kan vara inblandad vid båda händelserna.

Å ena sidan, kan jag känna att om en barnmorska inte vill utföra aborter, så borde hon kunna slippa. Men då måste hon söka sig till en arbetsplats, där aborter inte utförs. Ett sjukhus med gyn- och förlossningsavdelning är kanske inte rätt plats, om man förväntas att arbeta på alla typer av avdelningar, som behöver barnmorskans kunskaper. Men det kanske finns andra arbetsplatser.

Å andra sidan, förstår jag invändningarna att man inte kan välja och vraka bland uppgifterna i en tjänsts arbetsbeskrivning. Det gäller inte bara barnmorskor utan alla anställda. Jag läste en krönika av Hanne Kjöler i DN, där Kjöler tar som exempel en mjöldammsöverkänslig bagare som skulle kunna förvänta sig att arbetsuppgifterna anpassas så att hen endast behöver göra marsipanfigurer. Det blir orimligt. Vidare är det så att om man anpassar på ett sätt enligt en anställds önskningar/trosuppfattning, så sätter det bollen i rullning och fler undantag kan komma upp till diskussion.

När jag skriver det här, blir det klart för mig att det som är problematiskt för mig är inte huruvida man ska kunna plocka bort uppgifter på arbetsbeskrivningen på grund av att det strider mot ens tro/samvete. På den punkten är jag på etablissemangets sida. Det är insikten att barnmorskor är en del av abortprocessen som jag måste vänja mig vid.

Avslutningsvis vill jag klargöra att jag är för rätten till fri abort, så att det inte uppstår några oklarheter på den punkten.

Busy busy söndag

Jag konstaterade nyss att klockan bara är två på eftermiddagen och jag har fått så mycket gjort hittills idag. Jag lyxade till det med extra lång tid i tvättstugan - sex timmar - och det var skönt att inte behöva minutpassa för att få tvätten torr.

Barnen och jag åt frukost med tända ljus på bordet i morse. Ute är det mulet och dunkelt, så tända ljus gör sig verkligen bra. Medan jag har sprungit upp till tvättstugan med jämna mellanrum, har barnen ritat, byggt LEGO och spelat spel.

Jag har varit iväg med kartong, glas, plast och metall till återvinningen. Det låter som ett större åtagande än vad det faktiskt är. Soprummet med återvinningsmöjligheter finns bara runt hörnet. Vädret är inte inbjudande idag. Det blåser och emellanåt kommer det även regn. Det känns som en sådan där dag då man kan stanna inomhus utan att ha dåligt samvete.

Jag har lagat korv stroganoff, som ska frysas in, och förberett dagens middag, som blir nachos. Alldeles nyss följde Oskar med mig upp till tvättstugan, där jag vek ihop det sista av tvätten. Väl nere igen blockade jag en halsduk, som jag stickade färdig för ett par månader sedan. Det ska bli en födelsedagspresent, som måste bli färdig nu för att kunna skickas till födelsedagsbarnet.

Allt detta ... och klockan är bara strax efter två på eftermiddagen. Jag tror faktiskt att jag med gott samvete kan lägga mig på soffan en stund och läsa.

Väckarklocka

I torsdags eftermiddag fick jag en insikt. Jag kom ut ur mitt klassrum mellan två lektioner. Där stod en av skolans elever med sin pappa. De var på väg till ett utvecklingssamtal.

 -Huh, vet du var E är? sade eleven.

Det visste jag, så jag visade dem vägen. Jag hörde pappan säga till sitt barn:

- Tilltalar man någon på det viset?

- H*n känner inte mig så h*n vet inte mitt namn, hör jag mig själv säga till elevens försvar. Hen hade inte alls låtit otrevlig i sin fråga.

Pappan fortsätter prata med sitt barn:

- Då säger man "Hej, kan du hjälpa mig att hitta E?"

När jag hade sammanfört besökarna med E och återvände till mitt klassrum, började jag tänka. Är jag så van vid att bli tilltalad med ett "Huh" att jag inte ens reagerar över det? Jag kommer att bli mycket mer medveten om det framöver, både med mina egna barn och med mina elever, och jag kommer att följa den här pappans goda exempel.

Lång fredag

Det blev en lång dag både för barnen och mig. Vi vaknade vid vanlig tid, det vill säga vid 5:45 i morse. Jag vet inte hur det gick till men hela morgonrutinen klarades av på en halvtimme och vi fick sysselsätta oss med olika saker tills det var dags att gå ut genom dörren klockan 6:45.

Arbetsdagen svischade förbi och till och med lektionen i fysik mellan 14:05 och 15:25 var ett nöje.

Oskar var på gott humör, när jag hämtade honom på förskolan strax efter 16. Han var i lekhallen och lekte med kuddar. Vi åkte vidare för att hämta Gustav hemma hos N. Där gick luften ur Oskar. Han fick syn på några LEGO-figurer i Ns rum och han ville låna en av dem och när han inte fick sin vilja igenom rämnade hans värld.

Han var ursinnig hela vägen till Lund och nästan ända tills vi kom fram till däckfirman, där jag skulle få bytt sommardäcken till vinterdäck. När vi kom fram hade han somnat och han fick sova vidare tills det var min bils tur. Oskar tycker inte om att sitta i bilen om det inte sitter en vuxen bakom ratten. Det spelar ingen roll om bilen står stilla. Det ska sitta någon vid ratten! Så när däckkillarna skulle fixa med min bil, väckte jag Oskar och han hade sovit bort det dåliga humöret.

Efter däckfirman styrde vi kosan till McDonalds. Barnen var på strålande humör och det var en mycket trevlig måltid. Oskar måste ha varit hungrig, vilket kan förklara hans tidigare dåliga humör. Han åt sina morötter. Han åt HELA sin hamburgare. Och ... han åt en del pommes frites. Han som inte äter potatis i någon form alls ... mer än på förskolan.

Vi kom hem klockan 18:30. Barnen tittar på film på sin dator. Vi ska snart ta itu med tandborstning och sagoläsning och sedan blir det lite TV-tittande tillsammans, innan de somnar.

Hemma från Kilimanjaro

Jag har precis pratat med barnens pappa. Han har kommit hem från sin resa till Kilimanjaro - nöjd men mycket glad att vara hemma.

Han berättade om chocken att komma till Tanzania och se under vilka förhållanden många människor lever där. Fattigdom men överallt vänliga människor med ett leende på läpparna. Han berättade att det som de kallade för städer, skulle han snarare kalla slum.

Att bestiga Kilimanjaro hade varit en stor utmaning. Dammigt, kallt och höjden hade varit besvärlig och gett honom en gruvlig huvudvärk.

Jag lovade att ge barnen var sin stoooooor kram i morgon bitti, när de vaknar. På söndag kommer de troligtvis att åka hem till sin pappa och vara där i två veckor.

Bustorsdag

Idag hade vi premiär för en ny sorts dag: bustorsdag. Trött mamma och trötta barn busade till det och åt choklad till middag!

Nu sitter barnen i badet. Det är en livad tillställning, kan jag säga, eftersom de är utrustade med var sin liten vattenpistol. I vattenpistolerna fanns det, tills bara för en liten stund sedan, fruktkarameller. De är uppätna ... tillsammans med chokladen.

När barnen har badat färdigt ska vi äta kokt ägg, makrill och smörgås eller yoghurt. Och morötter, paprika och äpple. Så alldeles helt förfärlig är inte mathållningen den här torsdagskvällen.

Happy birthday to me!

Det är en lite konstig känsla att inse att min egen födelsedag känns mindre och mindre viktig för varje år som går. Det är alltså jag själv som fäster mindre vikt vid den. Visst tycker jag att det är jätteroligt att få grattishälsningar, absolut! Men det räcker. Mer uppmärksamhet behövs inte. När jag var yngre, då var det presenterna som var det viktiga. Numera är det direkt svårt att ens komma på något att önska sig.

Nåväl, den här dagen började på bästa sätt. Barnen och jag vaknade och låg kvar i sängen en stund och pratade. Oskar frågade:

- Är det din födelsedag idag?

- Ja.

- Yeah, yeah, yeah, sa Oskar och gav mig en kram.

Så var han tyst och därefter sjöng han:

 - Vi gratulerar, vi gratulerar...

I bilen på väg till förskolan bjöd Oskar på mer sång. Det var Vi gratulerar... igen och nu med tillägget lilla mamma ida'... Han har en riktigt fin liten sångröst, den lille godingen. Han tycker om att sjunga på sistone har det varit en egen version av Bjällerklang:

Kling och klang
Cykla bak och fram
Det var en björn
och måla rumpan grön.

Den har vi mycket roligt åt. Jag tittade just på den faktiska texten till den sången och Oskars version är något olik originalet.

När jag hade hämtat barnen på skola och förskola, åkte vi hem till min mamma och J för att äta middag. Det är en lyx att inte behöva ställa sig och laga middag, när man kommer hem från jobbet. Mumsig köttfärslimpa stod på menyn - och den var verkligen riktigt mumsig.

Hösten är här

Den senaste veckan har jag tittat lite extra på SMHIs årstidskarta. Det är ju lite underligt att vi har kommit in i november och i förra veckan var det fortfarande sommartemperaturer - ja, enligt den meteorologiska definitionen alltså.

Sedan förra onsdagen har vi emellertid haft hösttemperatur även i de mest södra delarna av Skåne. Dygnsmedeltemperaturen har inte överstigit 10 grader. Efter fem dygn med en dygnstemperatur under 10 grader anses den meteorologiska hösten ha kommit och i år blev det alltså ett faktum den 5 november.

Sommaren i Lund blev lång i år. Hela 201 dagar! Det är mer än halva året. Det kan man sannerligen inte klaga över. En normal (meteorologisk) sommar i Lund är 155 dagar.

Nu återstår att se hur länge hösten varar. Förra året, eller hur jag ska uttrycka det, varade den till omkring den 20 januari och sedan kom våren i mitten av februari (om jag minns rätt).

Vår upplevelse av årstiderna bryr sig inte så mycket om meteorologernas definitioner av sommar, höst, vinter och vår. Det har varit höstlikt ett bra tag. Trädens löv har skiftat i färg och faller nu av. Det är grått och mörkt. Jag är övertygad om att vi kommer att uppleva både snö och halka innan den meteorologiska vintern är här.