... barnmorskor och aborter. Jag tycker inte att det är helt lätt. Och så blir jag förvånad när "hela etablissemanget" tycker att det är självklart att man som barnmorska ska utföra aborter, att man inte ska få slippa det.
Det var i förra veckan jag hörde ett reportage om en svensk barnmorska, som inte fick jobb som barnmorska på ett sjukhus i Sverige, eftersom hon inte vill utföra aborter. När jag lyssnade på reportaget, insåg jag att jag aldrig ens funderat över vem det är som utför aborter, vilken utbildning de har. Jag kände också att jag blev förvånad över att de har barnmorskeutbildning. (Nu kanske det inte är barnmorskorna som utför själva aborten med de deltar i alla fall i processen.)
Instinktivt känns det som två totala motsatser - ett barns födelse och en abort - och det är det också. Vid närmare eftertanke så fattar jag ju att det är samma delar av kvinnokroppen som är inblandade - och då blir det mer begripligt att barnmorskan kan vara inblandad vid båda händelserna.
Å ena sidan, kan jag känna att om en barnmorska inte vill utföra aborter, så borde hon kunna slippa. Men då måste hon söka sig till en arbetsplats, där aborter inte utförs. Ett sjukhus med gyn- och förlossningsavdelning är kanske inte rätt plats, om man förväntas att arbeta på alla typer av avdelningar, som behöver barnmorskans kunskaper. Men det kanske finns andra arbetsplatser.
Å andra sidan, förstår jag invändningarna att man inte kan välja och vraka bland uppgifterna i en tjänsts arbetsbeskrivning. Det gäller inte bara barnmorskor utan alla anställda. Jag läste en krönika av Hanne Kjöler i DN, där Kjöler tar som exempel en mjöldammsöverkänslig bagare som skulle kunna förvänta sig att arbetsuppgifterna anpassas så att hen endast behöver göra marsipanfigurer. Det blir orimligt. Vidare är det så att om man anpassar på ett sätt enligt en anställds önskningar/trosuppfattning, så sätter det bollen i rullning och fler undantag kan komma upp till diskussion.
När jag skriver det här, blir det klart för mig att det som är problematiskt för mig är inte huruvida man ska kunna plocka bort uppgifter på arbetsbeskrivningen på grund av att det strider mot ens tro/samvete. På den punkten är jag på etablissemangets sida. Det är insikten att barnmorskor är en del av abortprocessen som jag måste vänja mig vid.
Avslutningsvis vill jag klargöra att jag är för rätten till fri abort, så att det inte uppstår några oklarheter på den punkten.
Det är inte helt lätt att kommentera detta långa inlägg. Men om man tänker sig att barnmorskor har sitt arbete nära livet, kan man lägga till, att det också är fråga om mammans liv, inte bara barnets. Man kan också tänka sig hur det aborterade barnets liv skulle ha blivit. I det här läget i tiden och samhället måste jag nog säga, att barnmorskan ät tvungen att tänka sig för innan hon tar steget in i utbildningen: är jag medveten om alla delar som ingår i mitt yrke som det definieras i utbildningsgången, och är jag beredd att utföra det som krävs av mig i kraft av den utbildning samhället kostar på mig. I annat fall ska jag nog planera för något annat. Det finns mödrar och barn i världen som har nytta av många delar av mina kunskaper utan att jag tvunget ska arbeta som barnmorska på gynekologiska avdelningar.
SvaraRaderaMan kan komma till insikt efter utbildningen!!!!
SvaraRadera