Det är en lite konstig känsla att inse att min egen födelsedag känns mindre och mindre viktig för varje år som går. Det är alltså jag själv som fäster mindre vikt vid den. Visst tycker jag att det är jätteroligt att få grattishälsningar, absolut! Men det räcker. Mer uppmärksamhet behövs inte. När jag var yngre, då var det presenterna som var det viktiga. Numera är det direkt svårt att ens komma på något att önska sig.
Nåväl, den här dagen började på bästa sätt. Barnen och jag vaknade och låg kvar i sängen en stund och pratade. Oskar frågade:
- Är det din födelsedag idag?
- Ja.
- Yeah, yeah, yeah, sa Oskar och gav mig en kram.
Så var han tyst och därefter sjöng han:
- Vi gratulerar, vi gratulerar...
I bilen på väg till förskolan bjöd Oskar på mer sång. Det var Vi gratulerar... igen och nu med tillägget lilla mamma ida'... Han har en riktigt fin liten sångröst, den lille godingen. Han tycker om att sjunga på sistone har det varit en egen version av Bjällerklang:
Kling och klang
Cykla bak och fram
Det var en björn
och måla rumpan grön.
Den har vi mycket roligt åt. Jag tittade just på den faktiska texten till den sången och Oskars version är något olik originalet.
När jag hade hämtat barnen på skola och förskola, åkte vi hem till min mamma och J för att äta middag. Det är en lyx att inte behöva ställa sig och laga middag, när man kommer hem från jobbet. Mumsig köttfärslimpa stod på menyn - och den var verkligen riktigt mumsig.
Det är helt rätt att födelsedagen känns mindre och mindre viktig med åren. Och att Oskar har en fin liten sångröst är också alldeles riktigt.
SvaraRadera