... är inte så enkelt som det vid första tanken kan tyckas vara. Att läsa är så mycket mer än att bara avkoda bokstäverna och forma dem till ord. Till det kommer läsförståelsen, att verkligen förstå det du läser.
Jag minns böckerna vi läste tillsammans i gymnasiet, bland andra Thérèse Raquin, Brott och straff, Flugornas herre och Herr Arnes penningar. Och alla dikter. Dessa skulle sedan diskuteras, vändas och vridas på, analyseras. Vad ville författare säga med sitt verk? Jag tyckte att detta var svårt. Ibland kändes diskussionerna överdrivna, eftersom det framkom så många vitt skilda tolkningar att det för mig kändes helt omöjligt att en författare skulle kunna skriva en text och medvetet lägga in så många olika budskap. Är det inte snarare så att läsaren tolkar texten utifrån sina egna erfarenheter och på det sättet lägger till eller kanske i vissa lägen förvränger det ursprungliga budskapet?
Det var i alla fall inte på det sättet jag läste. Att läsa var något jag gjorde för nöjes skull utan att reflektera så särskilt mycket. Emellanåt stötte jag på böcker som talade till mig mer än andra. Det här sättet att läsa har till stor del styrt mitt val av böcker. Jag har läst otroliga mängder deckare, främst brittiska deckare. De kräver inte alltför mycket av mig och de är ofta spännande och befolkas av intressanta karaktärer.
Det senaste halvåret har något hänt. Jag har inte läst en enda deckare! Jag har prövat på andra genrer och det har varit givande fram tills nu. Det jag läser just nu utmanar mig som läsare och då blir det jobbigt och inte lika roligt. Åtminstone inte inledningsvis.
På bussen till och från jobbet läser jag Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Det går långsamt framåt och jag kommer på mig själv att hela tiden undra "vad vill författaren säga?" Det handlar om portvakten Renée, som tycks leva ett slags dubbelliv. Utåt upprätthåller hon den bild av portvakten, som folk förväntar sig, inte särskilt belevad och ganska obildad. Privat lever hon ett mycket mer intellektuellt liv. Längre än så har jag inte kommit men jag ser fram emot att se hur historien utvecklar sig så länge texten inte lägger krokben för mig.
Bredvid sängen har jag Tiden second hand av Svetlana Aleksijevitj. Den är betydligt mer lättläst än Igelkottens elegans. Det är berättelser om hur människor i Sovjetunionen upplevde Sovjetunionens fall, perestrojkan, Gorbatjov och Jeltsin. Det är nutidshistoria och jag inser hur lite jag ändå vet och kan om vad som hände i Sovjetunionen. Nyhetsrapporteringar hinner inte mer än att skrapa på ytan och låter främst politiker och ledare komma till tals. I Tiden second hand är det vanliga människors berättelser. På något sätt känner jag mig distanserad, när jag läser. Berättelserna berör mig inte på samma sätt som de tycks beröra andra. Kanske beror det på att jag känner mig distanserad till detta historiska skeende. Kanske kommer jag att känna mig mer berörd, när jag har kommit längre in i boken.
Jag håller på med en tredje bok också och det är Wonders of Life av Brian Cox. Naturvetenskap. I den känner jag mig hemma. När jag tar fram den boken, blir läsningen åter ett nöje.
onsdag 9 december 2015
söndag 6 december 2015
I köket
Jag brukar inte tycka om att hålla till i köket. Det finns så mycket annat som jag tycker är roligare. Jag måste dock medge att det inte är helt outhärdligt.
Vi startade julbaket med att baka pepparkakor. Inte heller i år gjorde vi egen deg men det får vi se till att göra nästa år. Köpedeg är god att äta som den är men de färdiga pepparkakorna är inte mycket att hurra för.
Jag plockade fram pepparkaksformarna jag köpte på IKEA för många år sedan och som fortfarande låg i sin förpackning. Oskar hittade snabbt ett par favoriter i form av en fågel och en snigel. Jag gillade björnen. Ingen av dessa kom med på bilden.
Lussekattsbaket var roligt men tyvärr genomfördes det under lite tidsbrist, vilket ledde till att lussekatterna inte fick jäsa tillräckligt. De är goda men ser alldeles bedrövliga ut. Det är inte bara den otillräckliga jäsningen, som påverkat deras utseende. I receptet stod att man skulle vispa ägget till penslingen med lite mjölk. Jag har inte provat det förut och jag kan säga som så här: jag tänker inte göra om det!
Två nya maträtter har jag lagat också. Så härligt att utöka menyn lite. Igår gjorde jag en fiskgryta med purjolök, morötter, grädde och curry. Det skulle vara apelsin i den också men jag har aldrig förstått hur man kan tycka att det är gott med frukt i mat så den uteslöt jag. Idag gjorde jag en kycklinggryta med rödlök och créme fraiche med basilika och parmesan. I receptet fanns tomater med ... men om du känner mig, så vet du att det inte kom några tomater i närheten av den kycklinggrytan.
Båda maträtterna får tummen upp från mig och jag kommer att laga dem igen.
Funnen
Jag har hittat den! Makrillsburken, alltså. Jag öppnade kylskåpsdörren i morse och där stod den. Det var en sådan där situation, då man tittar flera gånger. Jag trodde verkligen inte mina ögon.
Först tänkte jag att det måste vara det som blev över, när Oskar åt makrill till frukost igår. Men då åt jag ju själv upp resten av makrillen, så det kunde ju inte vara så.
Den eländes makrillsburken måste ha stått där hela tiden och på något sätt blivit helt osynlig varje gång jag har letat efter den i kylskåpet.
Det är skönt att den har kommit tillrätta så jag slipper känna att jag har blivit tokig.
Fast den känslan var snabbt övergående. Jag tittade på dagens middagsrecept och konstaterade att det skulle vara röd lök i kycklingrätten, som jag tänkte laga. Jag köpte en röd lök igår men den använde jag ju i gårdagens middag. Fick jag för mig. Förr om åren hade jag struntat i löken men numera vet jag vilken god smak lök ger, speciellt röd lök, så jag gav mig ut för att köpa en ny lök.
När jag kom hem och skulle lägga in den i kylskåpet, vad ser jag där. Just det, en röd lök! Det var ju purjolök i gårdagens fiskgryta, inte röd lök. Suck!
Först tänkte jag att det måste vara det som blev över, när Oskar åt makrill till frukost igår. Men då åt jag ju själv upp resten av makrillen, så det kunde ju inte vara så.
Den eländes makrillsburken måste ha stått där hela tiden och på något sätt blivit helt osynlig varje gång jag har letat efter den i kylskåpet.
Det är skönt att den har kommit tillrätta så jag slipper känna att jag har blivit tokig.
Fast den känslan var snabbt övergående. Jag tittade på dagens middagsrecept och konstaterade att det skulle vara röd lök i kycklingrätten, som jag tänkte laga. Jag köpte en röd lök igår men den använde jag ju i gårdagens middag. Fick jag för mig. Förr om åren hade jag struntat i löken men numera vet jag vilken god smak lök ger, speciellt röd lök, så jag gav mig ut för att köpa en ny lök.
När jag kom hem och skulle lägga in den i kylskåpet, vad ser jag där. Just det, en röd lök! Det var ju purjolök i gårdagens fiskgryta, inte röd lök. Suck!
lördag 5 december 2015
Julkalendrar på 90-talet
Jag måste säga att jag är förvånad att Pelle Svanslös var julkalender först 1997. Den gillade jag trots att jag med mina 27 år kanske inte var målgruppen. Kanske var det tack vare Björn Kjellman och det faktum att Gösta Knutsons Pelle Svanslös-böcker är riktigt bra..?
1990: Kurt Olssons julkalender
1991: Sunes jul
1992: Klasses julkalender
1993: Tomtemaskinen
1994: Håll huvudet kallt
1995: Jul i Kapernaum
1996: Mysteriet på Greveholm
1997: Pelle Svanslös
1998: När karusellerna sover
1999: Julens hjältar
Kurt Olsson och Sune har jag sett snuttar av. Resten är obekanta. Tomtemaskinen måste jag se om jag kan hitta i SVTs Öppna arkiv alternativt på DVD. Det är ju Pettsson och Findus, så den är säkert bra.
1990: Kurt Olssons julkalender
1991: Sunes jul
1992: Klasses julkalender
1993: Tomtemaskinen
1994: Håll huvudet kallt
1995: Jul i Kapernaum
1996: Mysteriet på Greveholm
1997: Pelle Svanslös
1998: När karusellerna sover
1999: Julens hjältar
Kurt Olsson och Sune har jag sett snuttar av. Resten är obekanta. Tomtemaskinen måste jag se om jag kan hitta i SVTs Öppna arkiv alternativt på DVD. Det är ju Pettsson och Findus, så den är säkert bra.
fredag 4 december 2015
Den nya versionen av...
... the most stupidest supermarket in Sweden har varit öppen i en månad. Det är en mycket fin butik, stor och rymlig. Servicen är bättre om än inte på topp än. Jag är inte säker på att barnens kusin skulle kalla den för the most stupidest supermarket längre.
Det har med andra ord blivit mycket bättre och det känns bra att ha en fin och välsorterad affär inom gångavstånd. Det tar inte mer än fem minuter att gå dit. Men ... för visst finns det ett men ... det är en dyr affär. Många varor är 1-2 kronor dyrare än på andra ställen, där jag handlar.
Det är emellertid inte prisläget som främst fått mig att överväga att sluta handla i den här butiken. Det är LEGOt som finns strategiskt placerat vid kassorna. Godiset, som mina barn aldrig tjatar om, är placerat längre in i butiken. Men LEGOt...
Oskar och jag har utkämpat strider om detta LEGO. Vid ett tillfälle måste jag hålla en skrikande, gråtande Oskar i ett fast grepp för att hindra honom att gå och hämta en låda LEGO från hyllan samtidigt som jag lade upp varor på bandet, betalade och packade varorna i påsar. Nästa gång vi var där höll han på att tjata öronen av mig och han plockade ner samma låda från hyllan flera gånger men satte tillbaka den, när jag sade till honom. Tredje gången tog han ner lådan en gång och visade mig den och så satte han tillbaka den. Nu i veckan stod han och tittade på LEGOt men sade inget om att han ville ha något.
Förhoppningsvis är den här bataljen över nu. Det är inget dyrt LEGO han vill ha. Det kostar 99 kronor. Det handlar om att jag inte vill ha ett evigt tjatande om att han vill ha LEGO varje gång vi handlar. Att jag vet vad LEGOt kostar beror på att jag har köpt lådan Oskar vill ha men det kan jag inte berätta för honom, eftersom det är en julklapp.
Det har med andra ord blivit mycket bättre och det känns bra att ha en fin och välsorterad affär inom gångavstånd. Det tar inte mer än fem minuter att gå dit. Men ... för visst finns det ett men ... det är en dyr affär. Många varor är 1-2 kronor dyrare än på andra ställen, där jag handlar.
Det är emellertid inte prisläget som främst fått mig att överväga att sluta handla i den här butiken. Det är LEGOt som finns strategiskt placerat vid kassorna. Godiset, som mina barn aldrig tjatar om, är placerat längre in i butiken. Men LEGOt...
Oskar och jag har utkämpat strider om detta LEGO. Vid ett tillfälle måste jag hålla en skrikande, gråtande Oskar i ett fast grepp för att hindra honom att gå och hämta en låda LEGO från hyllan samtidigt som jag lade upp varor på bandet, betalade och packade varorna i påsar. Nästa gång vi var där höll han på att tjata öronen av mig och han plockade ner samma låda från hyllan flera gånger men satte tillbaka den, när jag sade till honom. Tredje gången tog han ner lådan en gång och visade mig den och så satte han tillbaka den. Nu i veckan stod han och tittade på LEGOt men sade inget om att han ville ha något.
Förhoppningsvis är den här bataljen över nu. Det är inget dyrt LEGO han vill ha. Det kostar 99 kronor. Det handlar om att jag inte vill ha ett evigt tjatande om att han vill ha LEGO varje gång vi handlar. Att jag vet vad LEGOt kostar beror på att jag har köpt lådan Oskar vill ha men det kan jag inte berätta för honom, eftersom det är en julklapp.
Julkalendrar på 80-talet
80-talet får räknas som min storhetstid som julkalendertittare även om årtiondet inleds med ett svart hål i mitt minne. Möllegården...?
1980: Det blir jul på Möllegården
1981: Stjärnhuset
1982: Albert och Herberts jul
1983: Lille Luj och Änglaljus i Strumpornas hus
1984: Julstrul med Staffan och Bengt
1985: Trolltider
1986: Julpussar och stjärnsmällar
1987: Marias barn
1988: Liv i luckan med julkalendern
1989: Ture Sventon privatdetektiv
Här hittar jag några av mina absoluta favoriter, så som Stjärnhuset och Julstrul med Staffan och Bengt. Åtminstone gillade jag Staffan och Bengt då men när jag läser om vad den julkalendern handlade om så är jag inte så säker på att jag skulle gilla den nu. Stjärnhuset med sina berättelser om himlens stjärnbilder håller än idag. Staffan Westerberg och hans strumpor var okej men kom inte upp i klass med Vilse i pannkakan. Och så kom Trolltider i repris. 1986-1988 var mina gymnasieår och jag tror inte att jag tittade på julkalendern då. Titlarna väcker inga minnen. Decenniet avslutas med Ture Sventon. Den har jag, om inte annat, sett med behållning i vuxen ålder tillsammans med Gustav. Vi har även plöjt igenom de flesta Ture Sventon-böckerna tillsammans.
Jag är lite förvånad att jag inte hittar Pelle Svanslös-kalendern i den här listan. Jag hade kunnat sätta pengar på att det var en 80-talskalender.
1980: Det blir jul på Möllegården
1981: Stjärnhuset
1982: Albert och Herberts jul
1983: Lille Luj och Änglaljus i Strumpornas hus
1984: Julstrul med Staffan och Bengt
1985: Trolltider
1986: Julpussar och stjärnsmällar
1987: Marias barn
1988: Liv i luckan med julkalendern
1989: Ture Sventon privatdetektiv
Här hittar jag några av mina absoluta favoriter, så som Stjärnhuset och Julstrul med Staffan och Bengt. Åtminstone gillade jag Staffan och Bengt då men när jag läser om vad den julkalendern handlade om så är jag inte så säker på att jag skulle gilla den nu. Stjärnhuset med sina berättelser om himlens stjärnbilder håller än idag. Staffan Westerberg och hans strumpor var okej men kom inte upp i klass med Vilse i pannkakan. Och så kom Trolltider i repris. 1986-1988 var mina gymnasieår och jag tror inte att jag tittade på julkalendern då. Titlarna väcker inga minnen. Decenniet avslutas med Ture Sventon. Den har jag, om inte annat, sett med behållning i vuxen ålder tillsammans med Gustav. Vi har även plöjt igenom de flesta Ture Sventon-böckerna tillsammans.
Jag är lite förvånad att jag inte hittar Pelle Svanslös-kalendern i den här listan. Jag hade kunnat sätta pengar på att det var en 80-talskalender.
torsdag 3 december 2015
Julkalendrar på 70-talet
Allt prat om årets julkalender de senaste dagarna har fått mig att fundera över vilka julkalendrar som har visats. Har jag sett dem? Vad tyckte/tycker jag om dem? På SVTs hemsida går det att hitta en lista över alla julkalendrar och den har jag tagit mig en närmare titt på och då speciellt de kalendrar som visats under min livstid.
1970: Regnbågslandet
1971: Broster Broster!
1972: Barnen i höjden
1973: I Mumindalen
1974: Rulle på Rullseröd
1975: Långtradarchaufförens berättelse
1976: Teskedsgumman
1977: Fem myror är fler än fyra elefanter
1978: Julius Julskötare (Kalenderhuset)
1979: Trolltider
De sex första har jag inget minne av. Aldrig sett, aldrig hört talas om. Teskedsgumman har jag på DVD men har inte lyckats ta mig igenom den. Jag kan inte minnas att jag har sett den på TV som barn men däremot vet jag att jag har sett klipp från den på TV. Fem myror är fler än fyra elefanter har jag sett fler gånger än jag kan räkna tillsammans med Gustav. Den borde jag ha sett som barn, eftersom jag såg de andra Fem myror-programmen, när jag var liten. 1978 kan inte ha gjort något större intryck, om jag såg den. Men sedan kommer 1979 och Trolltider och den julkalendern minns jag att jag tyckte var helt fantastiskt bra. Den var mysig och julig och jag gillade Birgitta Andersson.
1970: Regnbågslandet
1971: Broster Broster!
1972: Barnen i höjden
1973: I Mumindalen
1974: Rulle på Rullseröd
1975: Långtradarchaufförens berättelse
1976: Teskedsgumman
1977: Fem myror är fler än fyra elefanter
1978: Julius Julskötare (Kalenderhuset)
1979: Trolltider
De sex första har jag inget minne av. Aldrig sett, aldrig hört talas om. Teskedsgumman har jag på DVD men har inte lyckats ta mig igenom den. Jag kan inte minnas att jag har sett den på TV som barn men däremot vet jag att jag har sett klipp från den på TV. Fem myror är fler än fyra elefanter har jag sett fler gånger än jag kan räkna tillsammans med Gustav. Den borde jag ha sett som barn, eftersom jag såg de andra Fem myror-programmen, när jag var liten. 1978 kan inte ha gjort något större intryck, om jag såg den. Men sedan kommer 1979 och Trolltider och den julkalendern minns jag att jag tyckte var helt fantastiskt bra. Den var mysig och julig och jag gillade Birgitta Andersson.
onsdag 2 december 2015
Jag gillar...
... årets julkalender på SVT. Jag kan inte minnas, när jag sade det senast. Julkalendern, som heter Tusen år till julafton, har ett historiskt tema. Den tog sitt avstamp i vikingatiden igår och där var den kvar idag också. Idag var dock huvudpersonerna trälar istället för mer välbärgade vikingar som igår.
Avsnitten visar hur man levde på den aktuella tiden, hur man bodde, vilken typ av kläder man hade, vad man åt, hur man arbetade. Barnen tycker att det är roligt och vi har mycket att prata om både under och efter avsnitten.
Att göra en julkalender kan inte vara lätt. Folk har så mycket åsikter om hur en julkalender ska vara. Det har jag också. Årets julkalender har lett till ramaskri och raseri bland tittarna. I år tycks problemet vara att man faktiskt kan råka lära sig något av julkalendern.
Ve och fasa! Kunskap!!! Så kan vi ju inte ha det ... eller...?
Avsnitten visar hur man levde på den aktuella tiden, hur man bodde, vilken typ av kläder man hade, vad man åt, hur man arbetade. Barnen tycker att det är roligt och vi har mycket att prata om både under och efter avsnitten.
Att göra en julkalender kan inte vara lätt. Folk har så mycket åsikter om hur en julkalender ska vara. Det har jag också. Årets julkalender har lett till ramaskri och raseri bland tittarna. I år tycks problemet vara att man faktiskt kan råka lära sig något av julkalendern.
Ve och fasa! Kunskap!!! Så kan vi ju inte ha det ... eller...?
tisdag 1 december 2015
Det här med att förlora
Den senaste tiden har barnen visat intresse för att spela spel. Inte bara intresse utan de tycker dessutom att det är kul. Jag gillar det också och allt som tar deras intresse från datorn uppmuntrar jag ivrigt.
Vi började spela Fia med knuff och har därefter hunnit med Den försvunna diamanten, Uno och Barn-Yatzy.
När jag säger att barnen tycker att det är kul att spela spel, så är det sant fram tills spelet närmar sig sitt slut. Någon kommer alltid sist. Bara en kan vinna. Att förlora är inte roligt! Jag antar att det kommer att krävas många timmar av sällskapsspelsspelande innan barnen kan ta en förlust utan att det blir uppror - spelet är dumt, det är orättvist, tårar, kort som kastas, jag vill aldrig spela mer.
Jag kan ju säga som så, jag undviker i möjligaste mån att vinna även om det inte hindrar att ett av barnen blir besviket. I ärlighetens namn kan jag känna igen mig i barnens känslor. I ett av de första partierna av Fia med knuff slog barnen ut mina pjäser i takt med att de satte en tå utanför boet. Efter en stund kunde jag känna hur förtreten började bubbla inombords men det var bara att se glad ut, fortsätta spela och föregå med gott exempel
Vi började spela Fia med knuff och har därefter hunnit med Den försvunna diamanten, Uno och Barn-Yatzy.
När jag säger att barnen tycker att det är kul att spela spel, så är det sant fram tills spelet närmar sig sitt slut. Någon kommer alltid sist. Bara en kan vinna. Att förlora är inte roligt! Jag antar att det kommer att krävas många timmar av sällskapsspelsspelande innan barnen kan ta en förlust utan att det blir uppror - spelet är dumt, det är orättvist, tårar, kort som kastas, jag vill aldrig spela mer.
Jag kan ju säga som så, jag undviker i möjligaste mån att vinna även om det inte hindrar att ett av barnen blir besviket. I ärlighetens namn kan jag känna igen mig i barnens känslor. I ett av de första partierna av Fia med knuff slog barnen ut mina pjäser i takt med att de satte en tå utanför boet. Efter en stund kunde jag känna hur förtreten började bubbla inombords men det var bara att se glad ut, fortsätta spela och föregå med gott exempel
söndag 29 november 2015
Ovanligt aktiv söndag
Jag vet inte vad som tog åt mig idag men aktivitetsnivån har legat på topp och jag har fått en massa gjort, vilket naturligtvis känns skönt. Men det känns också som om jag skulle behöva förlänga helgen med ytterligare en dag, en vilodag.
Dagen började med att jag bäddade rent i sängen, så ikväll blir det EXTRA skönt att gå och lägga sig. Sedan följde två timmars arbete. Jag bedömde och skrev feedback på de laborationsplaneringar mina fysikåttor skrev i fredags.
Därefter var det dags att ge sig ut. Regnet stod som spön i backen men hann upphöra under den stund det tog mig att göra mig i ordning samt fundera på vad jag skulle handla.
Första stoppet gjordes på bensinstationen, där jag tankade bilen. Jag tyckte att de härom dagen på nyheterna sade att bensinpriset höjdes till 12,79 kr/l. Men jag måste hört fel, eftersom bensinen idag kostade 12,09 kr/l.
Utflykten fortsatte till ÖoB, där jag skulle köpa hushållspapper och tvättmedel. Det var tvättmedlet som var det viktigaste, eftersom det var helt slut. Jag behövde panikköpa tvättmedel på ICA igår, när jag skulle tvätta. Hushållspappersrullen i köket var också helt tom. På ÖoB köpte jag, som alltid när jag är där, makrill. Den är tveklöst billigast där.
Sista stoppet var CityGross, där jag bunkrade upp inför veckan som kommer. Det är så skönt att slippa stanna i affären med två trötta barn på väg hem från jobb och skola.
Väl hemma igen har jag lagat morgondagens middag (och sett till att få i mig lite mat även idag). Det blir en mumsig köttfärssås. Jag har jobbat lite till (redovisat resultat på två Diamantdiagnoser samt gjort ett utkast till ett matteprov). Månadens räkningar har betalats och jag har gått ut med återvinningen.
Det där tvättmedlet och hushållspappret jag köpte... När jag kom hem och skulle ställa in förpackningarna i skåpet, upptäckte jag att där stod det två paket tvättmedel och två hushållsrullar. Note to self: kolla förråden innan du åker och handlar! Ja ja, nu har jag så det räcker ett bra tag framöver.
Nu tänker jag inte göra något nyttigt mer idag. Jo, plocka undan den rena tvätten från igår. Men inte mer än så. Jag hoppas att det finns något bra att se på TV medan jag stickar.
Dagen började med att jag bäddade rent i sängen, så ikväll blir det EXTRA skönt att gå och lägga sig. Sedan följde två timmars arbete. Jag bedömde och skrev feedback på de laborationsplaneringar mina fysikåttor skrev i fredags.
Därefter var det dags att ge sig ut. Regnet stod som spön i backen men hann upphöra under den stund det tog mig att göra mig i ordning samt fundera på vad jag skulle handla.
Första stoppet gjordes på bensinstationen, där jag tankade bilen. Jag tyckte att de härom dagen på nyheterna sade att bensinpriset höjdes till 12,79 kr/l. Men jag måste hört fel, eftersom bensinen idag kostade 12,09 kr/l.
Utflykten fortsatte till ÖoB, där jag skulle köpa hushållspapper och tvättmedel. Det var tvättmedlet som var det viktigaste, eftersom det var helt slut. Jag behövde panikköpa tvättmedel på ICA igår, när jag skulle tvätta. Hushållspappersrullen i köket var också helt tom. På ÖoB köpte jag, som alltid när jag är där, makrill. Den är tveklöst billigast där.
Sista stoppet var CityGross, där jag bunkrade upp inför veckan som kommer. Det är så skönt att slippa stanna i affären med två trötta barn på väg hem från jobb och skola.
Väl hemma igen har jag lagat morgondagens middag (och sett till att få i mig lite mat även idag). Det blir en mumsig köttfärssås. Jag har jobbat lite till (redovisat resultat på två Diamantdiagnoser samt gjort ett utkast till ett matteprov). Månadens räkningar har betalats och jag har gått ut med återvinningen.
Det där tvättmedlet och hushållspappret jag köpte... När jag kom hem och skulle ställa in förpackningarna i skåpet, upptäckte jag att där stod det två paket tvättmedel och två hushållsrullar. Note to self: kolla förråden innan du åker och handlar! Ja ja, nu har jag så det räcker ett bra tag framöver.
Nu tänker jag inte göra något nyttigt mer idag. Jo, plocka undan den rena tvätten från igår. Men inte mer än så. Jag hoppas att det finns något bra att se på TV medan jag stickar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)