Jag har hittat den! Makrillsburken, alltså. Jag öppnade kylskåpsdörren i morse och där stod den. Det var en sådan där situation, då man tittar flera gånger. Jag trodde verkligen inte mina ögon.
Först tänkte jag att det måste vara det som blev över, när Oskar åt makrill till frukost igår. Men då åt jag ju själv upp resten av makrillen, så det kunde ju inte vara så.
Den eländes makrillsburken måste ha stått där hela tiden och på något sätt blivit helt osynlig varje gång jag har letat efter den i kylskåpet.
Det är skönt att den har kommit tillrätta så jag slipper känna att jag har blivit tokig.
Fast den känslan var snabbt övergående. Jag tittade på dagens middagsrecept och konstaterade att det skulle vara röd lök i kycklingrätten, som jag tänkte laga. Jag köpte en röd lök igår men den använde jag ju i gårdagens middag. Fick jag för mig. Förr om åren hade jag struntat i löken men numera vet jag vilken god smak lök ger, speciellt röd lök, så jag gav mig ut för att köpa en ny lök.
När jag kom hem och skulle lägga in den i kylskåpet, vad ser jag där. Just det, en röd lök! Det var ju purjolök i gårdagens fiskgryta, inte röd lök. Suck!
Skönt att du hittade makrillen innan den hittade dig gud vet var och i vilket skick! Lök är faktiskt riktigt skicklig på att gömma sig.
SvaraRadera