- Mamma, i USA står pojkarna och kissar

I Dagbok för alla mina fans : Mannys manöver framkommer det att huvudpersonen, Greg Heffley, står och kissar. Detta gav upphov till följande diskussion tidigare ikväll:

- Mamma, i USA står pojkarna när de kissar. (sagt med förundran i rösten)

- Vet du vad, svarade jag, det är nog det vanligaste även i Sverige, att pojkar står upp och kissar. Jag skulle gissa att de flesta av dina kompisar står upp.

- Jag sitter ner.

- Och det tycker jag att du ska fortsätta göra, om du trivs med det, säger jag. Men be din pappa lära dig att stå och kissa. Det kan vara bra att kunna.

- Flickor kan inte stå och kissa. Deras kiss rinner bara rakt ner.

Hålla upp en kvinna

Konståknings-VM är i full gång. Jag ska inte påstå att jag följer evenemanget ingående. Det är inte som för 20 år sedan, då jag följde all konståkning som gick att finna på Eurosport. Det var två engelskspråkiga kommentatorer, Chris och Simon (eller något liknande), och de var helt suveräna. Det gick så långt att jag lärde mig se skillnad på de olika hoppen.

Igår tittade jag på paråkningsfinalen, när Oskar kom in vardagsrummet och tittade på TV.

- Är det konståkning? frågade han.

Han tittade lite till.

- Jag vill inte hålla på med det, sade han. Det är läskigt. Hålla upp en kvinna."

Han hade precis sett ett lyft. Han skakade lite på huvudet och sprang sedan iväg och fortsatte med sitt eget.

674 steg i tvättmaskinen

Igår gjorde jag en sådan där urbota dum sak. Jag tvättade min stegräknare i tvättmaskinen. Jag glömde den i en byxficka. Den tyckte inte om att bli tvättad i tvättmaskinen. Men innan den visade sitt missnöje, talade den om för mig att en runda i tvättmaskinen motsvarar 674 steg.

Jag plockade ur batteriet ur den men kom aldrig så långt som att stoppa ner den i en skål med riskorn. Det ska tydligen hjälpa, när man behöver torka en mobiltelefon efter ett olyckligt bad.

I ärlighetens namn trodde jag att stegräknaren var bortom räddning. Jag började titta efter en ny och låg i startgroparna för att beställa en. Alla förtjänar en sista chans, så även en stegräknare, så alldeles nyss satte jag i batteriet i den - och den gick igång.

Lycka! Och jag "sparade" ett antal hundralappar, som jag kan lägga på annat, t ex en ny bilstol till Oskar.

Det är jag och Blondinbella

Jag borde ha gått och lagt mig för längesen men sitter här och tittar på The Graham Norton Show på BBC One. Stephen Mangan är en av gästerna så jag bara MÅSTE titta. Kollar också igenom några av de bloggar jag följer och inser att Blondinbella också är sjuk och har sjuka barn (eller i alla fall ett sjukt barn). Symptomen tycks vara samma som här: feber, snorigt och ont i halsen.

Det har varit supertråkigt att vara hemma och se hur solen har strålat där ute. Idag har jag läst och sovit. Barnen har spelat spel och sovit. Vi har piggat på oss och är ikväll feberfria, vilket är skönt. Det blev fredagsmys med popcorn framför Let's Dance. Det slog mig att numera är barnen vakna och tittar på TVs fredags- och lördagsunderhållning (hrrrm!), vilket är mysigt även om det emellanåt är svårt att höra vad som sägs på TVn, eftersom barnen pratar non-stop.

Läsdagbok 1:a kvartalet 2016

Januari

• Murder bag av Tony Parsons
• Svarta lådan av Michael Connelly (orig. titel: The Black Box)
• Dagbok för alla mina fans : Helt ute av Jeff Kinney (orig. titel: Diary of a Wimpy Kid : Old School)
• Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren

Februari

• Blod Salt Vatten av Denise Mina (orig. titel: Blood Salt Water)
• Även tystnade har sitt slut : mina sex år av fångenskap i den colombianska djungeln av Ingrid Betancourt (orig. titel: Même le silence a un fin)
• Children of the revolution av Peter Robinson
• Red Road av Denise Mina (orig. titel: red Road)

Mars

• Marconi Park av Åke Edwardson
• Smaken av Muriel Barbery (orig. titel: Une gourmandise)
• Mordvapen till salu av Graham Greene (orig. titel: Gun for sale)
• Manlighetens riter av Rosalind Miles (orig. titel: The rites of man : love, sex and death in the making of the man)

Kunde inte bli en bättre

... avslutning på det här påsklovet. En solig och snudd på varm annandag påsk, trots riktigt friska vårvindar. Lunch med barnen och morfar. En tur till Dalby Söderskog. Vitsippor!

Det här påsklovet har jag vilat, stickat, läst, promenerat och städat (mycket lite). Även jobbet har fått sig lite uppmärksamhet. Det har varit en lagom blandning och jag försöker att inte tänka på allt det som inte har hunnits med. Faktum är att det är första gången på länge jag har kunnat njuta av ett lov utan att redan i början av lovet känna ångest för att börja jobba igen. Dumt, jag vet, speciellt med tanke på att jag tycker att mitt jobb till största delen är roligt.

De senaste dagarna har vårvärmen slagit till ordentligt. Det har blåst ordentligt och hade vindarna varit kyliga, hade det varit olidligt att vara utomhus. Men vindarna var varma och tillsammans med solskenet och den blå himlen blev det till slut ett alldeles perfekt påskväder.

Morfar kom hit lagom till lunch och vi åt lax, kokt ris, gröna ärtor, broccoli och morötter innan vi satte oss i bilen och körde till Dalby. Det var mycket folk i Söderskogen, nästan fullt på parkeringen. Det är ett särskilt ljus i Dalby Söderskog, ett ljus som jag älskar. Det är lika härligt nu på våren, när träden är kala, som på sommaren, när allt är lummig grönska. Jag trodde inte att vitsipporna hade slagit ut redan men det visade sig att de första var på plats. Lycka!

Gustav är i Söderskogen på onsdagarna med fritids och han hade mycket att berätta om bäcken. Oskar, som är lite svårflörtad när det gäller utevistelse, tyckte att spångarna var roliga att gå på. Större delen av gångstigarna är belagda med spångar. De börjar bli gamla och gungar ganska bra. Vi såg att det pågår mycket arbete i skogen med att rusta upp gångstigar och broar.

Som sagt, en fin avslutning på ett fint lov och nu är det bara att kavla upp ärmarna och ta itu med det som återstår av det här skolåret.

Många firanden blev det

Gustav fyllde nio år och det firades flera gånger. Först hemma hos hans pappa på själva dagen och därefter två gånger hemma hos mig. Det var så att Gustav undslapp sig att det är en fördel med "att ni två bor isär", att han får så många firanden. Kalas med kompisarna undanbad han sig.

Första firandet hos mig ägde rum en måndagskväll veckan efter födelsedagen. Gustav hade önskat lax till middag och jag hade lyckats åstadkomma en enkel tårta (kladdkaka med chokladglasyr och nio ljus).

I söndags var mormor och morfar här. Vi åt kyckling och potatisgratäng - en alldeles sanslöst god kyckling. Jag marinerade kycklingfiléer i yoghurt, saffran, salt och peppar och stekte dem sedan i stekpannan. Enkelt och, som sagt, alldeles otroligt gott.

Gustav fick en armbandsklocka och en kamera och vi hade en fin eftermiddag tillsammans. Oskar visade mormor och morfar att han kan slå kullerbyttor.

Och så är han nio år!

Gustav fyllde nio år klockan 7:02 i morse. Jag börjar så smått inse att det inte är lönt att försöka förstå hur det gick till, vart tiden har tagit vägen. Det gäller i stället att omfamna och njuta av den tid som är och se fram emot vad som komma skall och vad de ska bli av denne underbara, omtänksamma pojke.

Bilderna, som inte alls vill låta sig placeras så som jag vill ha dem, har Gustavs pappa tagit i morse. Det ser ut som en härlig start på födelsedagen vid frukostbordet. Jag pratade med Gustav tidigare ikväll och han berättade att det var åtta påsar med bitar och sex ritningar i LEGO-lådan och det hade tagit honom flera timmar att bygga ihop alltihop. Han lät så nöjd så.

På måndag i nästa vecka kommer barnen hit och då firar vi Gustav igen. Och i slutet av nästa vecka blir det firande med morfar, mormor och J.

Förändrade vanor

De dagar jag åker kollektivt till jobbet, tar jag lokalbussen hemifrån in mot stan. Halvvägs till centrum hoppar jag av lokalbussen och byter till länstrafikbuss ... och åker tillbaka åt samma håll jag kom från och vidare till Tomelilla.

På vägen hem passerar länstrafikbussen mitt hem men där finns ingen hållplats, så det är bara att åka in mot stan och byta till lokalbussen.

I början av året, bestämde jag mig för att på hemvägen inte åka in till stan och byta till lokalbussen. Länsbussen har en hållplats knappt 20 minuters promenad hemifrån. De första gångerna måste jag övertala mig själv att faktiskt gå av bussen och gå hem. Nu kan jag inte föreställa mig att INTE göra det.

Nu har tanken väckts att gå den här knappa tjugominuterspromenaden även på morgonen.

Fulspel

Idag gjorde jag ett nytt försök att få Oskar att använda en skjorta. Jag började redan vid frukosten och sade att jag hade ett förslag på vad han skulle ha på sig idag. Och så lade jag till:

- Men jag är helt säker på att du kommer att säga nej.

- Varför tror du det? undrade Oskar.

- Du säger alltid nej, blev mitt svar. Och så är det ofta, men inte alltid, att Oskar säger nej bara-för-att om han ges chansen.

- Det är inte säkert jag säger nej. 

En stund senare plockade jag fram skjortan, för visst är det en skjorta, som har korta ärmar och i den är det isytt långa tröjärmar.

- Är det en skjorta? frågade Oskar.

- Nej, svarade jag och pekade på tröjärmsdelen och korsade fingrarna bakom ryggen.

Jag knäppte bara upp de översta knapparna, så att vi kunde dra den över huvudet på honom, precis som man gör med en vanlig tröja. När vi en stund senare skulle ta på oss ytterkläderna för att åka ner på stan, sade Oskar:

- Mamma, du hade fel. Jag sa inte nej. Jag tycker om den.

Det finns säkert saker att anföra mot hur jag fick Oskar att ta på sig den här skjortan. Även jag tycker att jag körde ett fult spel och kanske går det inte att försvara ... men Oskar har en skjorta på sig och han tycker om den, så det känns ändå bra.