Ketchupeffekten

De veckor barnen är hos mig är det lite svårare för dem att leka med kompisar. Vi bor i Lund och kompisarna från skolan i Dalby. När barnen är hos sin pappa, kan de i de flesta fall ta sig till sina kompisar för egen maskin.

Det händer lite då och då att Oskar följer med en kompis hem efter skolan. Jag hämtar honom, när jag passerar Dalby för att hämta Gustav på fritids eller så kör jag och hämtar honom lite senare. Hittills har inget barn följt med honom hem. Jag vill helst bestämma sådant i förväg och inte på skolgården, när jag hämtar. Dessutom måste det andra barnets föräldrar kunna hämta sitt barn i Lund. Att kunna transportera tre barn säkert i min bil, har också varit ett hinder. Den ena dåliga ursäkten efter den andra. Allt det där går att fixa.

Den här veckan ville Oskar leka med en av sina klasskamrater på torsdagen. På onsdag kväll ringde han till kompisens förälders mobil, talade in ett meddelande på mobilsvaret och kompisen hörde av sig en stund senare. De bestämde att de skulle leka tillsammans på skolgården på torsdagen. Jag måste säga att jag var förvirrad över det avtalet. Skulle Oskar hem till kompisen eller kompisen hem till Oskar.

Torsdagen kom och jag anlände till fritids strax före halv fem. Kompisen Oskar avtalat med hade precis lämnat fritids med sin pappa men bredvid Oskar stod en annan klasskamrat och ville följa med hem. Han kunde rabbla sin pappas mobilnummer utantill och eftersom jag redan var beredd på att ha ett extra barn med mig hem den dagen, ringde jag upp hans pappa. Barnet fick följa med oss hem och pappa kunde hämta i Lund. Barnet hade inga allergier och fick gärna äta middag tillsammans med oss. Så jag fick tre barn med mig hem och Oskar var överlycklig.

Idag har jag kört honom till en annan klasskamrat, så att de kan leka tillsammans i några timmar. Det gick inte att ta fel på Oskars lycka, när jag lämnade honom hos hans kompis.

En utflykt att minnas

Varannan lördag har blivit synonym med utflykt. Jörgen och jag är på tu man hand. Vi packar trangiaköket, något att tillaga/värma, fika och så ger vi oss iväg någonstans. Det som är så skönt med de här lördagarna, förutom det uppenbara att vi är tillsammans, är att all typ av jobb är bannlyst.

Hittills har våra utflyktsmål tagit oss till skogar av olika slag. I lördags gjorde vi något nytt. Vi körde åt sydväst, ner till Falsterbonäset och gick tur och retur Ljungen - Falsterbo fyr.

När jag var liten, åkte hela familjen till Falsterbo om somrarna för att bada. Vi åkte tidigt på morgonen, parkerade vid Falsterbo golfklubb (bara ett stenkast från fyren) och gick ner till stranden. Det är troligtvis närmare 30 år sedan jag var där senast med ett undantag. Jag och några klasskamrater var i de här trakterna och tältade (ja, jag tältade faktiskt!) en natt för att vara på plats tidigt och titta på flyttfåglar. Jag har för mig att vi såg bivråk.

Det var svårt att tro att vi är i mitten av oktober. Runt tjugo grader varmt. Vi såg ett par barn som iklädda endast badbyxor lekte på stranden, som om det vore mitt i sommaren. Det var härligt att gå i sanden längs stranden, göra ett stopp för att äta lite mörk choklad, se 15 röda glador på sin flytt söderut samt även, tyvärr, gå förbi en död säl, som låg och guppade i strandkanten.

Förvirringen är total

Onsdag på jobbet innebär konferenstid klockan 14:15. För dagen står det i kalendariet att det ska vara workshop i genrepedagogik i stället för ämneslag.

Igår kom det ett mejl om att det bara är förstelärarna som ska hålla på med genrepedagogik. Övriga lärare kunde förslagsvis läsa ett kapitel i en bok, som jag inte hade hört talas om förut. Jag frågade skolledningen om boken och det visade sig att den inte finns till alla men den skulle beställas ... igår... Sannolikheten att den skulle komma fram till idag är ju i stort sett obefintlig. Inte ens ett Postnord i högform skulle inte kunna åstadkomma det.

Idag kom det ett mejl om att boken inte har kommit. Surprise! I stället blir det ämneslag, som ingen har planerat, eftersom vi skulle ha workshop om genrepedagogik. Nä, just det, vi skulle läsa en bok...

Ungefär lika stor förvirring råder kring huruvida det ska vara samling i aulan idag eller inte. Det kanske ska vara samling. Den ska kanske vara 14:15. Eller kanske 15:30. Det finns en möjlighet till, kl 15:45.

Telefonkiosk eller toalett?

Något av det första jag gör, när jag vaknar på morgonen, är att titta på vilka minnen Facebook presenterar för mig. Idag för ett år sedan tittade jag och Oskar på film tillsammans och så här skrev jag om det:

Oskar and I are watching "Harry Potter and the Order of the Phoenix". We're not agreeing if the red PHONE booth used to enter the Ministry of Magic is indeed a PHONE booth or a toilet. He's stubborn but I believe I'm going to win this one.

Improviserar i köket...

... är inte något som ligger för mig. Jag vill ha ett recept att följa. Det förklarar varför jag tycker om att baka men inte är särskilt förtjust i att laga mat. Men plötsligt händer det...

Idag kände jag att det var hög tid att hitta på något nytt att äta. Måltiderna med barnen har kört fast i gamla invanda hjulspår. Jag kände också att jag ville ha kyckling. Med hjälp av Google hittade jag ett recpet på en fransk kycklinggryta. Det verkade hur enkelt som helst, slog jag fast utan att läsa igenom mer än vilka ingredienser, som behövdes. Föredömligt få ingredienser, kan jag tillägga.

Redan i affären måste jag börja improvisera. I receptet stod det creme fraiche med smak av franska örter. Någon sådan fanns inte i affären, så jag tog en parmesan-basilika-creme-fraiche i stället och hoppades att den skulle gå bra ihop med dijonsenap.

När det sedan blev dags att börja laga till maträtten, läste jag igenom receptet, som sade att jag skulle fräsa purjolök medan jag kokade upp creme fraiche blandat med vatten och dijonsenap. Sedan skulle jag lägga i purjolöken, strimlad kycklingfilé och broccoli. Det skulle sedan koka en stund.

Nja, så ville inte jag göra. Jag bestämde mig för att följa receptets inledening, det där med purjolöken och creme fraiche, vatten och senap. När purjolöken var stekt, åkte broccolin också i stekpannan och därefter ner i creme fraichen tillsammans med purjolöken. Jag stekte upp kycklingfilén, saltade och pepprade och sedan fick det göra sällskap med resten i grytan.

Det blev jättegott! Jag kommer att göra om den maträtten igen. Enligt receptet skulle den serveras med ris eller couscous. Jag valde spaghetti, eftersom det även passar till den andra rätten jag lagade till dagens middag: min gamla, trogna tonfisksås, som jag inte har lagat på säkert sju-åtta år. Den blev också god.

Barnen ger emellertid inte dagens middag några höga betyg. De åt pasta med ketchup. Oskar sträckte sig i alla fall så långt som att smaka på min pasta, som var indränkt med respektive sås, men han ville inte smaka på varken kyckling eller tonfisk.

Sköna september

Att vara ute i naturen, finns det bättre vila för själen? Jag tror inte det. Frisk luft, vacker natur, rörelse - allt det ser till att ladda batterierna inför en ny arbetsvecka.

Lördagens utflyktsmål var tänkt att bli Skäralid och Kopparhatten men vi ändrade oss snabbt, när vi kom dit. Det fanns nästan inte en ledig plats på parkeringen. Av det kunde vi dra slutsatsen att det skulle vara mycket människor ute i skogen och det var vi inte intresserade av. Vi vände om och körde en bit söderut till Röstånga, där vi ställde bilen och gick en tur runt Nackarpsdalen.

Jag har varit där förut och jag blev nästan barnsligt förtjust, när jag förstod att det var den här platsen, som skulle bli vårt utflyktsmål.

Med ryggsäckarna på ryggen begav vi oss mot Odensjön. Det är inte en lång sträcka att gå, bara strax över en kilometer, och eftersom det är möjligt att ta sig dit medelst rullstol är det lättgånget. Vid den nästan cirkelrunda Odensjön värmde vi gulaschsoppa till vilken vi åt vitlöksbröd.

Mätta och belåtna tog vi oss uppför branten för att ansluta till strövstigen, som går runt Nackarpsdalen. Stigen tog oss genom skog, som domineras av bok men med inslag av ek. Det är fortfarande grönt ute i skogen men det syns att hösten försöker göra sitt intåg.

På kvällen åt vi cevapcici, som Jörgen hade tillagat på förmiddagen innan vi gav oss iväg. Vilket genial idé att se till att middagen var till stora delar färdig. Att koka ris, som jag sedan stekte upp tillsammans med gul lök, var snabbt gjort. Det var Premier League-fotboll på TV före middagen och senare på kvällen såg vi klart The Fellowship of the Ring, som vi börjat titta på kvällen innan.

Läsdagbok 3:e kvartalet 2018

Juli

• Jakten på ubåt 864 : Nazitysklands sista försök att vinna kriget av Jerome Preisler & Kenneth Sewell (orig. titel: The Secret Hunt for U-boat 864 during World War II)
• Örnnästet av Alistair MacLean (orig. titel: Where Eagles Dare)
• Styrka 10 från Navarone av Alistair MacLean (Force 10 from Navarone)
• Recalled to life av Reginald Hill
• Hugo av Maria Gripe
• Factfulness : Tio knep som hjälper dig att förstå världen av Hans Roslin, Anna Roslling Rönnlund & Ola Rosling
• Google-koden av Anders Ekström

Augusti

• Madicken av Astrid Lindgren
• 5:2-dieten : Enklare, smalare, längre liv med halvfasta av Michael Mosley (orig. titel: The Fast Diet)
• Kapten Kalsong och den stora toalettattacken av Dav Pilkey (orig. titel: Captain Underpants and the Attack of the Talking Toilets)

September

• Arms and the women av Reginald Hill
• Flyga drake av Khaled Hosseini (orig. titel: The kite runner)
• Ett jävla solsken : en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremer

Jämställdheten...

... har kommit långt i Sverige men vi har lång väg kvar, innan vi är i närheten av att kunna slå oss till ro. Det är intressant att ta ett steg utanför sin normala sfär, träffa människor man inte har träffat förut och bara sitta och lyssna på hur de resonerar och se hur de behandlar varandra, hur cementerade könsrollerna tycks vara. Det stämmer till eftertanke och även till tacksamhet för var jag själv befinner mig i livet och för de människor som står mig nära.

Det här med att...

... att helgen är till för att vila upp sig. Tillåt mig att skratta! Jag känner snarare att jag skulle behövva några dagars ledighet, när helgen är över.

Samtidigt känns det som om jag har energi och ork på ett sätt som känns ovant. Jörgen kommenterade detta i fredags, när jag ga mig in till stan, när jag kommit hem från jobbet. Han noterade att jag inte är helt dränerad i slutet av arbetsveckan. Jag vet inte vad det är som har hänt men det är som om jag har vaknat ur en dvala, som har varat i åratal. Livet har återvänt!

Helgen då. I lördags var jag i Skurup och tillät mig att bara vara, bara hänga med i det som hände där, inte tänka på jobb. Så oändligt skönt!

Jörgen var och förtidsröstade på biblioteket på förmiddage. Resten av Skurup tycktes också vara där att döma av de långa köerna. Det var kö till valsedlarna. Det var kö till röstningsbåsen. Det var kö till valförrättarna. Jag slog mig ner i en soffa och läste om Sarah Jessica Parker och Malena Ernman i ett nummer av Tara.

Därefter blev det en tur till Malmö, där IKEA och Stadium stod på agenda. E och K var också med. Det myllrade av folk även på IKEA. Jag köpte trådbackar till min garderob, lådor till kylskåpet, galgar samt en ram. Jag hittade även en soffa, som jag starkt överväger att köpa till mitt vardagsrum. Efter snart fem år i den här lägenheten börjar jag få tankar och idéer om hur jag vill ha det. Bättre sent än aldrig. På Stadium köpte jag träningsbyxor och -tröja.

När vi kom hem igen, hade Jörgen lite att pyssla med. Jag lade mig på sängen och läste en stund. Jag började på Flyga drake och den verkar mycket lovande. Framåt kvällen lagade vi mat tillsammans. Det blev Boeuf Bourguignon följt av en äppelkaka och så ett glas rött. Efter middagen gick luften ur både mig och Jörgen så det blev en ganska tidig kväll.

I morse fixade vi ett födelsedagskort till en gemensam vän, som fyller 50 om ett par veckor. Över frukosten diskuterade vi veckans logistik och därefter körde jag hemåt. Väl hemma vilade jag en stund på soffan men sedan tilltog febril aktivitet. Jag hade gjort en att göra-lista och nu är alla punkter på den avprickade.

 Jag började med att jobba ett par timmar. En tur till affären för att handla följde på det och därefter körde jag igång veckans tvätt, ringde till pappa, rapporterade till GfK samt ramade in en målning Oskar gjorde för några år sedan. Trådbackarna kom på plats i garderoben. Jag röjde lite i kylskåpet, tvätten avslutades, jag bäddade rent i sängen och letade fram ett par skor jag ska ha på en fest nästa lördag. Efter dusch och hårtvätt landade jag i soffan för att titta på valkvakan samtidigt som jag rättade matteläxor.

Och i soffan sitter jag fortfarande. Valvakan är i full gång men någt resultat är inte färdigt än. De första valdistrikten börjar bli färdigräknade. Det dröjer väl en liten stund tills det slutgiltiga resultatet går att skönja med någon slags säkerhet.

- Jag siktar på att åka klockan sju

Det är fredag! De två senaste åren har jag kunnat åka hem från jobbet strax före klockan två på eftermiddagen. Inte så det här året, då min sista lektion slutar först halv fyra. Det är inte optimalt att ha 2 x 40 minuter biologi sist på fredagen, speciellt inte när det är enda gången i veckan eleverna har biologi ... men vi får göra det bästa av det.

Barnen hade planer med sin pappa den här helgen, så jag är barnlös. Det ska bli en tur till IKEA i morgon tillsammans med Jörgen, K och E, så jag har landat i Skurup så här på fredagskvällen. Innan jag kom hit hade jag en del att stå i. Jörgen undrade igår kväll hur dags han kunde förvänta sig att jag dök upp hemma hos honom.

- Jag siktar på att åka klockan sju, blev mitt svar.

Jag var hemma från jobber halv fem, alldeles vrålhungrig trots att jag för ovanlighetens skull hade ätit både frukost och lunch. Tidigare i veckan hade jag haft en halv tanke om att ta med mig sushi hem från stan idag men det blev i stället så att jag värmde en tallrik med pasta och lax, som blev över efter middagen igår. Med blodsocker och energinivåer åtgärdade och kurret borta från magen, tog jag bussen in till stan.

I söndags beställde jag en del saker online från Lindex med förhoppningen att jag skulle kunna hämta dem i butik idag och den planen gick i lås. Det kändes som ganska perfekt timing, när det i förmiddags kom ett SMS från Flash om att jag kunde köpa jeans med 25% rabatt idag, så det blev ett stopp där också och jag kom därifrån med två par jeans.

Bussen hem, duscha, packa en väska med övernattningsprylar och kläder, andas lite och sedan gick jag ut till bilen. Innan jag satte nyckeln i tändningslåset, tittade jag på klockan och den visade 18:59.

Jag kan inte påstå att jag var förvånad. Det brukar vara så att jag kommer iväg nästan exakt vid den tidpunkt jag har tänkt mig. Men jag är ändå lite förvånad att det nästan ALLTID är så. Utan barn, med barn, det spelar ingen roll. Kan jag styra själv så blir det så här. Jag brukar säga att jag är oförmögen att komma försent.

Ibland är det inte jag som har kontroll över händelseutvecklingen och då är det inte alltid tidsplaneringen håller. Det är jobbigt. Det är riktigt, riktigt jobbigt och känns som ett fysiskt obehag i hela kroppen.

Och nu är jag i Skurup. Det är fredag. Helgen ligger framför mig. Bästa stunden i veckan!