Out with the old, in with the new

Så gick ännu ett år så där rysligt fort igen. Det känns som om det var alldeles nyss jag skulle lära mig att skriva 2018 i stället för 2017 och nu är det dags att skriva 2019.

Nyårsafton inleddes med att Jörgen, jag och alla barnen träffades vid vårt första-dejten-vindskydd i Dörröd för att grilla korv tillsammans. Jörgen hade rekognoserat och hittat bilvägen fram till vindskyddet, vilket var tur med tanke på hur mycket som skulle med dit. Jag tror förvisso att vi hade klarat det även om vi hade gått från den vanliga parkeringsplatsen.

Det var mulet med milt, om två plusgrader kan kallas för milt. Mossan på bokstammarna lös härligt grön mot de kopparfärgade löven på marken.

Jörgen hade med ved, som vi tände i en av grillplatserna. Vi hittade pinnar, som täljdes till för att användas till att grilla korv och marshmallows. Jag har inte grillat marshmallows förut och det var riktigt gott.

Efter två timmar i skogen var det ganska skönt att åka hem igen. Trots plusgraderna blev det lite kallt om fötterna. När vi satt i bilen på väg hem, började det regna lite smått.

På kvällen kom Jörgen till oss i Lund. Oskar lade genast beslag på honom för att få hjälp att bygga ihop sin ubåt. De satt vid köksbordet och byggde medan jag lagade vår nyårsmiddag. Det blev kycklingfiléer med krämig parmesan- och timjansås och till det hasselbackspotatis (första gången jag gjorde det och det finns utan tvekan utrymme för förbättring) och en sallad. Senare på kvällen blev det efterrätt: chokladkaka med vaniljglass, daimkulor (jag gjorde ett undantag från min palmoljebojkott) och chokladsås.

Efter maten var Jörgen och jag så trötta att vi inte kunde föreställa oss hur vi skulle kunna hålla oss vakna fram till midnatt. Vi spelade UNO en stund med Oskar och sedan lade vi oss alla tre på sängen och åtminstone jag somnade en stund.

Tio minuter i midnatt var jag vaken igen och insåg att Oskar inte hade gett upp tanken på att gå ut och titta på fyrverkerierna. Det blev snabb påklädning. När vi kom ut var det ett bombardemang utan dess like. Vi gick bort till centret och fick se en del riktigt fina fyrverkerier.

När vi kom hem, blev det sänggång ganska omgående. Flaskan med bubbel får sparas till ett annat tillfälle. Jag var alldeles för trött för att dricka mer alkohol (hade druckit ett glas vin till maten tidigare på kvällen) och dessutom är jag inte helt glad över att dricka alkohol, när barnen är med. Gustav var den som höll flaggan i topp längst. Han tillbringade kvällen med att spela spel på datorn och avslutade dagen med att titta på Youtube i mobilen, när han hade lagt sig i sängen. Jag vet inte, när han somnade men han sov nog fram till klockan tio i morse.

Läsdagbok 4:e kvartalet 2018

Oktober

• Madicken och Junibackens Pims av Astrid Lindgren
• Delicious! av Ruth Reichl
• Kyssfaktorn av Helen Hoang (orig. titel: The kiss quotient)

November

• De gömda av Gin Phillips (orig. titel: Fierce kingdom)
• Jag är Malala : flickan som stod upp för rätten till utbildning och sköts av talibanerna av Malala Yousafzai med Christina Lamb (orig. titel: I am Malala)

December

• Wonders of the Universe av Brian Cox och Andrew Cohen
• Barnens bibel av Anne de Vries (orig. titel: Kleuter Vertelboek voor de Bijbelse Geschiedenis)

Totalt läste jag 44 böcker under året. Mitt mål var att ta mig igenom 40 och det kommer att vara målet för 2019 också.

Progressiva glasögon...

... here I come! Jag har kämpat emot i åtta år. Det var då någon gång, som en optiker för första gången andades om progressiva glasögon. Sedan kom besöket hos optikern, som ifrågasatte varför jag alls har glasögon, så det har jag inte haft de senaste fyra åren eller så. Under förra året skaffade jag läsglasögon och de använder jag faktiskt allt oftare. Läsglasögon är emellertid värdelösa, när jag sitter vid datorn, när jag stickar, när jag skriver för hand. De kan till nöds användas, när jag fäster trådar i mina stickprojekt.

Idag noterade jag att jag inte ser bra på långt håll heller och då känns det som om jag har nått till vägs ände. Jag börjar det nya året med en synundersökning och det tvivelaktiga nöjet att leta efter nya glasögonbågar. Men det blir väl bra, när det är färdigt.

Tankar från en tvättstuga

Jag ägnar morgonen åt att tvätta (och baka). I dagens tvätt finns det lakan och när jag hänger lakan, tänker jag hur bra det vore att ha ett extra par händer till hjälp. Gustav börjar bli så stor att han skulle kunna hjälpa till. Den tanken gjorde mig lite glad, momentant, för sedan kom jag på att jag brukar tvätta lakan den helgen barnen är hos sin pappa. Alltså inga extra par händer att hjälpa mig.

I barnens sängar är underlakanen av dra-på-lakan-typ. Jättebra ... när man bäddar. I övrigt är den sortens lakan mest ett irritationsmoment. Nästan omöjliga att hänga upp i torkskåpet. Totalt omöjliga att vika ihop. (Jo, jag vet att det finns instruktionsvideos på Youtube.) Av den anledningen har jag bara köpt två sådana lakan. De är i barnens sängar.  De tvättas. De bäddas sedan på plats i sängarna igen. Det där med att vika och lägga in i skåp - aldrig!

Och nu lämnar vi de normala tvättstugetankarna och går över till avdelningen bisarrt och ologiskt:

Ibland, långt ifrån varje gång jag tvättar, tänker jag att jag ska mötas av ett blodbad i tvättstugan, att det har skett ett blodigt mord där. Varje gång jag öppnar torktumlaren för att lägga in tvätt, tänker jag att det ska ligga ett avhugget huvud i den. Varje gång jag öppnar torkskåpet, tänker jag att det ska ligga en död kropp instuvad i det (hur den nu skulle få plats där med tanke på alla torkstänger som finns i skåpet, men så är det ju också helt ologiska tankar).

Slutsats: jag borde kanske sluta läsa deckare, åtminstone deckare av typen hitta-lik-inuti-vattensängar eller det-droppar-blod-från-lägenheten-ovanför-ner-i-det kokande-vattnet-i-grytan-på-spisen.

Helg? Det innebär...

... att man vilar upp sig efter arbetsveckan, eller hur? Eller kanske inte? Jag vet, ärligt talat, inte vad som är jobbigast, att vara på jobbet eller att vara hemma.

Idag är det lördag. Klockan är strax efter fyra på eftermiddagen. Dagen har gått i ett flygande fläng.

Jag gick upp strax efter halv sju för att sortera tvätt och lägga in de första två maskinerna tvätt klockan sju. Fram till klockan elva hann jag köra sex maskiner tvätt, få allting torrt och ihopvikt. Sedan stannade processen vid att lägga allting på plats i garderober och byråer. Tvätten ligger fortfarande i IKEA-påsar, som står i hallen. Jag får väl ta itu med det härnäst.

När tvätten var avklarad, åkte jag in till stan. Jag skulle köpa födelsedagspresenter, en julklapp samt pysselmaterial till Oskar att ta med till skolan. Ladda busskortet stod också på att-göra-listan. På lite drygt en halvtimme hann jag till Pressbyrån, Filmstaden, Camilla/Malmström, Panduro Hobby, Lexis papper och Akademibokhandeln. Buss hem igen och på vägen passade jag även på att hämta ett paket från Adlibris. Jag klev in genom dörren här hemma en timme och tjugo minuter efter att jag gett mig iväg hemifrån.

Lunch till barnen, diskussioner om vad vi ska ha till middag igår och idag, leta efter kakrecept, skriva nota, gå till affären, handla (jag bar hem 10+ kg matvaror från affären - tungt!), baka två kakor (en seg chokladkolakladdkaka och en saffranstigerkaka) och sedan sätta igång middagen, som nu står och puttrar på spisen.

Kvar att göra är att gå ut med återvinningen, slå in presenter, skriva ett gratulationskort och ett julkort samt äta middag. Därefter är nog både den här dagen och min energi slut.

Då har jag inte ens påbörjat det jag hade tänkt göra idag, nämligen att ta itu med alla högar med papper och saker, som finns lite överallt i hemmet. Dammsuga måste jag också göra. Badrummet måste städas.

Tre dagars helg hade inte suttit helt fel...

Jag tycker om...

... David Walliams! Han är, för mig, främst en brittisk komiker, som jag sett flera gånger hos Graham Norton. Han är småtrevlig. Men det är inte därför jag gillar honom.

Han skriver böcker, som Gustav tycker om att läsa! Hurra!!!

Jag var på biblioteket härom dagen för att lämna tillbaka böcker. Jag hade inte tänkt låna några nya men så fick jag för mig att prata med bibliotekarien för att få hjälp att hitta böcker till Gustav. Den stackaren har plågat sig igenom Harry Potter och halvblpdsprinsen, som är en jättebra bok, enligt mig. Gustav håller inte med! Alls!!!

Nåväl, jag kom hem med fem böcker, varav en av David Walliams. Gustav har läst två av hans böcker tidigare, så det kändes som ett ganska säkert val. Och det visade det sig vara. Det är inga problem alls att få Gustav att läsa sin läsläxa och han pratar frivilligt om boken och berättar vad han har läst.

Hjärnan hänger inte med.

Den senaste tiden har det hänt alldeles för ofta att jag tänker en sak men något helt annat kommer ur min mun. På jobbet kan det bli förvirrande för mina elever, när jag ska förklara något och plötsligt säger tvärtemot vad jag sagt för bara en liten stund sedan eller att det kommer ord som inte alls har med saken att göra.

Det vore trevligt med några exempel men felsägningarna flyger raskt vidare bort från min hjärnas minnesförmåga.

Men alldeles nyss, vid middagsbordet hände det igen. Gustav och jag tittade på skolmatsedeln och han undrade varför det var en grissymbol bredvid en av maträtterna.

- Jo, sade jag, korvgryta innehåller fläskkött. Muslimer äter inte fläskkött. Judar äter inte heller muslimer.

Gustav var snabbare än jag själv att upptäcka felsägningen och han såg minst sagt förbryllad ut. Det kan ju tyckas lite småroligt. Jag sade till honom att han kanske för alltid kommer att minnas den där kvällen, när mamma sade att judar inte äter muslimer. Å andra sidan, undrar jag varför hjärnan gör så här. Vad betyder det? Är den trött?

Födelsedagsfirande nummer 2

I år inföll min födelsedag på en måndag. Jag hämtade barnen på fritids och båda två mötte mig med kramar och gratulationer. Vi körde hem till deras pappa för att de skulle hämta födelsedagspresenter till mig.

Måndagar på jobbet går under epitetet manic Monday, eftersom dagen är packade med lektioner från klockan 8:10 till 15:30. Det finns inte mycket energi över, när jag kommer hem på kvällen. Vi åt en enkel middag men lyxade till det med Ben & Jerry-glass till efterrätt.

Barnen var ivriga att ge mig de presenter de hade valt ut själva till mig. Av Gustav fick jag två ljuslyktor samt värmeljus. Oskar tyckte att jag behövde en liten matta med julmotiv.

I brevlådan låg ett paket från John och i det väntade ett vackert födelsedagskort samt en berlock från Pandora.

Födelsedagsfirande nummer 1

För två år sedan firande Jörgen och jag min födelsedag i Köpenhamn. Det var vårt första födelsedagsfirande tillsammans i nutid och det blev extra speciellt, eftersom det ägde rum den där hösten, när vi kunde träffas mycket sparsamt. När vi började prata om hur vi skulle fira min födelsedag, kände jag genast att jag ville till Köpenhamn igen.

Vi åkte på lördagen, två dagar före min födelsedag, efter en ordentlig frukost. Det var en mild novemberlördag, om än lite blåsig och regnet hängde i luften. Vår vana trogen, bytte vi från Öresundståg till Metron på Kastrup och gick av vid Kongens Nytorv. Efter en promenad i Nyhavn, vände vi mot Amalienborgs Slot, där vi såg vaktavlösningen. Därefter gick vi till Marmorkirken.

Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta av Marmorkirken men det var i alla fall inte det jag fick se. Vilken annorlunda kyrka. Runda former och ett kupoltak med målningar föreställande Jesu lärljungar. I taket hängde även grenar med rosa blommor. Jag gissar att de inte var riktiga och att de skulle föreställa körsbärsblom. Det var effektfullt och vackert. (Jag läste precis att det är 15 000 pappersblommor i taket. Det är ett konstverk av Veronica Hodges.)

Vi gick tillbaka mot Nyhavn och åt smörrebröd till lunch och till det en god öl. Efter maten slog matkoman till och jag kände mig halvsovande resten av eftermiddagen. Vi fortsatte att gå, den här gången längs Ströget. Vi tittade in på Faraos Cigarrer * flera och jag köpte en julklapp till Oskar. Vi köpte brända mandlar och gjorde det obligatoriska stoppet på Café Norden för chokladkakeätande.


Tillbaka på den svenska sidan av Öresund, köpte vi sushi med oss hem och resten av kvällen tillbringade vi med att se slut på The Return of the King. Till min stora förvåning höll vi oss vakna.

Jörgen gav mig en fin ryggsäck, som han har köpt i Mongoliet, samt en Escada Magnetism parfym.

Hur vet man?

Det här fladdrade förbi i mitt Facebook-flöde för några dagar sedan. Det slog an en ton hos mig. Jag känner igen mig i flera delar:

fear of failure ... no urge to feel productive ... wanting friends but hating socializing ... feeling paralyzingly numb

Hur vet man om man har ångest? Är deprimerad? Hur vet man, när det inte längre handlar om att bara behöva rycka upp sig?

Den här veckan har varit jobbig. Jag har inte haft lust och ork till något. Först blev jag sjuk. Sedan var det Oskars tandläkarbesök och mitt läkarbesök. Därefter skulle jag göra allt det där jag hade tänkt mig, både "måsten" och roligare saker. Men jag orkar inte!

När tillvaron känns som ett enda stort blaaaaaaaah. Vad är meningen? Det blir ju inte bättre av att världen och mänskligheten verkar vara spritt språngande galen. Finns det någon bättring att vänta?

Det är ju en himla tur att jag har mina solstrålar, Gustav och Oskar och att de dessutom är på riktigt strålande humör.