Du skojar med mig!
Det var min spontana reaktion med tillägget ALDRIG I LIVET, när jag hörde talas om lägerskoleplanerna för årskurs 9 i våras. Lägerskolan, som skulle inleda läsåret i augusti. Inledningsvis trodde jag att den skulle ligga i en vecka, när barnen är hos mig och att jag därmed inte skulle kunna följa med. Lättnaden jag kände var inte liten.
Sedan insåg jag att jag hade tagit fel på veckorna, att barnen inte var hos mig, att jag måste följa med. Det tog ett par veckor och så hade jag förlikat mig med den tanken och under sommaren började jag till och med se fram emot äventyret. Jörgen och jag tältade en natt, så att jag fick känna på hur det var. Någon kanotpaddling hann vi inte med och det var det inslaget, som jag oroade mig mest för.
Jag har paddlat kanot en gång i mitt liv. Det var för 30 år sedan i Värnamo, som avslutning på de sex veckor som inledde mina studier på SLU. Det var roligt men det bestående minnet från den paddelturen var att jag var bedrövligt dålig på att sitta längst bak i kanoten och styra. Jag kunde inte styra. Överhuvudtaget! Inte det minsta ! Alls! Kanoten tog sig fram i zick-zack i ån. I övrigt är jag måttligt road av att befinna mig ute på öppet vatten, speciellt om farkosten är liten.
Det var det första jag tänkte på, när jag hörde talas om att kanoter skulle vara inblandade i lägerskolan. Därefter kom alla andra tankar om att kanoter skulle välta, allting skulle bli blött, någon kanske skulle drunkna. Min mentorskollega, A, kom med lugnande ord och sade dessutom att han och jag kunde paddla i samma kanot.
När sommarlovet var över och det var dags att göra de sista förberedelserna, såg jag alltså fram emot både paddling och tältning. Med en vecka kvar tills vi skulle ge oss iväg, kom kallduschen. Det fanns inga toaletter där vi skulle bo. Vi skulle bygga toaletterna själva. Ingen verkade veta hur toalettbyggsatsen skulle se ut. Var det färdiga sektioner eller "plockepinn"?
Platsen för lägerskolan var Ivösjön i norra Skåne. Fyra klasser i årskurs 9 med mentorer, rektor, kurator och studie- och yrkesvägledare gav sig iväg med egen packning och inköpt mat. Tält, stormkök, toalettdelarna och annat material hade vår kurator, som också planerat det hela, redan sett till att det var på plats på de två öar, där vi skulle bo.
Den första delen av paddlingen ägde rum i Holjeån. Det tog inte mer än trettio sekunder för mig att inse att det här med paddling inte var så tokigt. Ån var rolig att paddla i. Träden längs med ån hängde ner med sina grenar. Andra hinder var trädstammar som låg under ytan. På sina håll var det trixigt att ta sig fram men det gjorde det hela roligare. Efter en knapp timmes paddling i ån, kom vi fram till Ivösjön, och det tog ungefär en halvtimme att paddla till vår ö.
 |
| Tjejtoan |
Vi var framme vid halvtretiden på eftermiddagen och efter en halvtimmes paus, tog aktiviteterna vid. Två militärtält skulle resas och två toaletter skulle byggas. Fem elever tog tag i toalettbyggandet och det skötte de med bravur. Det blev några timmars snickrande i gassande solsken men till slut var toaletterna färdiga och kunde bäras en bit bort från vår lägerplats.
Några elever valde att bygga ett vindskydd av presenning. Jag, A och ytterligare en kollega sov i vindskyddet som fanns på lägerplatsen. Jag måste säga att jag sov mycket gott där. Vi hade stor tur med vädret de här dagarna. Det var soligt och varmt på dagarna med härligt fläktande vindar från sjön. Nätterna var milda.
På "vår" ö bodde två klasser, totalt 22 elever. De skötte sin matlagning på stormkök, indelade i matlag om 3-4 personer. Under förberedelsearbetet inför lägerskolan hade de planerat sina menyer (med en budget på ca 125 kr/person) och inhandlat maten.
Den andra dagen var det dags för tävlingar. Klasserna tävlade mot varandra och dessutom mot de andra två klasserna, som bodde på en annan ö. Det fanns även tid för bad och kanotutflykter.
Den tredje dagen vaknade jag vid femtiden. Himlen lystes upp av blixtar och det mullrade på avstånd. En halvtimme senare regnade det rejält en stund och sedan blev det uppehåll. Då såg vi till att eleverna gick upp och åt frukost och därefter packade vi ihop vårt läger. Åskan drog därefter igång ordentligt. Jag kunde höra hur regnet drog in från sjön. Kuratorn såg till att spänna upp en presenning över ett rep, som han fäste i ett träd. Där tog drygt hälften av eleverna skydd medan de andra trängdes med all packning i vindskyddet.
Åskan snurrade runt oss en lång stund. Vid ett par tillfällen kom blixt och knall samtidigt och man kunde höra hur det knastrade och fräste i skogen strax bortanför vår lägerplats. När regnet hade upphört, tyckte eleverna att vi kunde ge oss iväg men åskan var inte över. Att sätta sig i aluminiumkanoter och ge sig ut på sjön var inte att rekommendera. Först vid halvelvatiden bedömde vi att det var säkert att ge sig iväg. Då hade vi även planerat om hur vi skulle paddla. Vi tog oss snabbaste vägen in till land, där vi kunde lämna kanoterna och gå till ett vandrarhem, där vi åt lunch och hoppade på bussen som körde oss hem.
Om jag ska paddla och tälta igen? Ja, det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag ska göra!
