Feminist

Internationella kvinnodagen och mitt förra blogginlägg har fått mig att fundera över det här med feminism. Vem kan/får kalla sig för feminist?

Ibland får jag intrycket att om jag inte kallar mig för feminist, så betyder det att jag inte är för ett jämställt samhälle. Men visst kan jag vara för det utan att sätta en stämpel på mig själv, utan att sätta mig själv i ett fack.

I SAOB står att läsa att feminism bland annat är en åskådning som hävdar och en rörelse som arbetar för kvinnans fulla likställighet med mannen.

Wikipedia skriver att feminismen handlar om en samling rörelser och ideologier, som tycker att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Tidigare ord för feminism var kvinnorörelsen eller kvinnorättsrörelsen. Ordet feminist har använts nedsättande om kvinnor som inte anpassade sitt beteende till rådande könsnormer. Det finns olika inriktningar inom feminismen. Gemensamt för många är att de anser att kvinnor generellt sett är underordnade män och att detta måste förändras.

På Unga feministers hemsida kan jag läsa att det är en skillnad mellan att kalla sig feminist och att handla feministiskt. Och så är det ju! Utan feministiskt agerande sker ingen förändring. Världen kommer inte att bli mer jämställd. Unga feminister skriver att feminismen handlar om mer än lika lön för lika arbete, t ex att se strukturerna bakom. Det handlar om se sexism och rasism i samhället och vilja göra något åt det.

Jag läser vidare i olika bloggar och kommer fram till att meningarna är delade. Någon anser att för att få kalla sig feminist ska man också vara beredd att vara feminist i aktiv handling. En annan menar att genom att kalla sig feminist erkänner man ett historiskt arv (kvinnor som genom tiderna kämpat för de rättigheter vi har idag) som vi nu har att förvalta.

Jag tycker att etiketten feminist är besvärlig. Det beror främst på att de feministiska debattörer jag stöter på i mina flöden alldeles för ofta uttrycker ett manshat som jag inte kan relatera till. Och i min korta rundtur på nätet nu ikväll ser jag att jag inte är ensam att fundera kring just detta fenomen.


Källor:
SAOB - Feminism
Wikipedia - Feminism
Unga feminister - Vem kan kalla sig feminist?
Lady Dahmer - Är det viktigt att kalla sig feminist?
Feministbiblioteket - Att kalla sig eller att inte kalla sig för feminist?
ChipsWallin - De som inte borde få kalla sig feminist

Ska jag bli upprörd?

Paolo Roberto har lyckats reta upp Filip och Fredrik samt Gudrun Schyman med ett inlägg på Instagram. I förra veckan lade han ut en bild, på vilken det stod:

Boobs show that men can focus on two things at once.

Det var tydligen inte alls bra. Enligt Nöjesbladet tycker Gudrun Schyman att det är "rent ut sagt förjävligt att man lägger ut en sån grej". Hon tycker att det är sexism, säger hon in en intervju med Filiip och Fredrik i deras program Breaking News. Schyman tycker att det är ännu värre, om många män skrattar åt det.

Tittar man på Paolo Robertos Instagram ser man att det är många kvinnor som skrattar åt det. Och faktum är att om någon borde ta illa upp av citatet, så är det väl män. Det är ju män som pekas ut som oförmögna att göra/fokusera på mer än en sak åt gången.

Och jo, jag kan väl på sätt och vis förstå det olämpliga i citatet. Återigen pekas kvinnor ut som sexobjekt, som männen ska titta på. Men jag kan inte bli upprörd. Jag tycker det är roligt. (Det är ju nästan sant...).

Jag hittade ett annat citat idag, som också borde uppröra männen och som jag också skrattar åt:

If a man speaks in the forest and there is no woman there to hear ... is he still wrong?

Igår var det internationella kvinnodagen. Det är inte en dag jag brukar uppmärksamma. Numera överskuggas dessutom det faktum att det är Gustavs födelsedag allt annat som händer den dagen. Fackförbundet Byyggnads publicerade en bild av sin styrelse, idel män, som alla hade en pussy hat på huvudet. Jag vet inte riktigt vad de vill åstadkomma med tilltaget.

De skriver själva att byggbranschen består till 99 % av män och att det inte är konstigt att styrelsen utgörs av 100 % män. De vill förmedla budskapet att även om det finns män i samhället som skapar problem så finns det andra som motarbetar [dessa män] och att Byggnads vill ta sitt ansvar och skapa en byggbransch där alla behandlas lika. Jag är inte säker på att det budskapet gick fram.

Kokningsrekommendation

Vattnet i mina kranar är otjäntligt att dricka. Ja, inte bara i mina kranar utan i hela kommunen. VA Syd har utfärdat kokningsrekommendation på sin hemsida.

Enligt kokningsrekommendationen ska vattnet kokas upp och sedan förvaras i en rengjord behållare i rumstemperatur eller kallare.

Behållare, har jag behållare? Det blev min första tanke. Jag hittade lite flaskor som jag kan använda. Nästa fundering rörde hur jag ska göra rent dem. Kan jag använda det otjänliga vattnet i kranen? För säkerhets skull tvättade jag flaskorna med kokhett vatten. Nu står de fyllda med kokt vatten och svalnar på balkongen, innan jag ska flytta in dem i kylskåpet.

Tio år med Gustav

Nyfödd

Du föddes på internationella kvinnodagen år 2007. Du kom lite för tidigt (3,5 vecka) och du var liten för tiden (2095 g och 46 cm). Den första veckan tillsammans bodde vi på neonatalavdelningen på Kalmar lasarett. Du fick hjälp att hålla värmen, du "solade" och sondmatades.

1 år

Under ditt första levnadsår bodde du på landet utanför Mönsterås. Du var inte som jag hade förväntat mig. Du sov i egen säng. Du sov hela nätter redan efter några månader. Du pysslade med ditt eget och gav mig en massa tid att pyssla med mitt bredvid dig.

Du lärde dig att sitta. Du fick dina första tänder. Du lärde dig att stå och gå med stöd. Det där med att krypa brydde du dig aldrig om. Det gick att ta sig fram liggandes på mage eller sittandes på rumpan.

2 år

Under ditt andra levnadsår bodde du i Landskrona i några månader i väntan på flytt till Kävlinge, där du så småningom började i förskolan.

Du flyttade ur spjälsängen till en riktig säng. Du började komma in till mamma och pappa tidigt om morgnarna, runt 4-tiden, ibland för att somna om men lika ofta för att dra igång dagen.

Du utforskade dina omgivningar tillsammans med den undersköna schabradoren Stella. Vi tittade på myror och gungade på vägen hem från förskolan. Du visste alltid åt vilket håll hemmet låg, när vi var ute på promenad med Stella.

3 år

Under ditt tredje levnadsår gick livet sin stilla gång i Kävlinge. Ditt tal utvecklades och du bjöd oss på nya härliga ord som hamburgerglass i stället för semla och åka på ett vattenfall i stället för att surfa. Vi var på Skånes djurpark och du fick rida på en häst för första gången. Du fick kompisar du tyckte mycket om på förskolan.

4 år

Det största som hände under ditt fjärde levnadsår var att du blev storebror. I början tyckte du nog att lillebror var en konstig filur men ganska snart insåg du att han var riktigt rolig att lära känna. I slutet av året flyttade familjen till Dalby. Du började på en ny förskola.

Vi gick på Skogsknytte på lördagarna. Du började vara med i köket och baka. Bokstäver och siffror var roligt. Du slutade att suga på tummen.

5 år

Under ditt femte levnadsår blev du riktigt god vän med S, som bodde i grannhuset. Ni kunde tillbringa hela dagar tillsammans, oftast hemma hos S. Jag gissar att det var skönt att få vara ifred för Oskar emellanåt.

Du blev en fena på att bygga LEGO och det fick du en hel del av på födelsedagar och till jul. Du kunde sitta i timmar för att bygga ihop en ny polisstation. Du lät ofta Oskar leka med ditt nya LEGO innan du själv hade fått chansen.

6 år

Ditt sjätte levnadsår: Sista året på förskola, kompisar, Skogsknytte, spela på datorn, simskola, tycker inte om att cykla...

7 år

Det sjunde levnadsåret blev jobbigt. Mamma och pappa separerade och sedan dess har du bott varannan vecka hos oss. Du började i skolan, förskoleklass. Du hade inga kompisar med från förskolan men hittade snabbt en ny kompis, N, och ni är fortfarande bästa kompisar.

8 år

Resterande år fram till tioårsdagen är svårare att hålla isär. Du går i skolan och gör ett fantastiskt jobb där. Du är en god läsare och tycker mycket om Dagbok för alla mina fans-böckerna samt bokserien om trädkojan, som växer med 13 våningar åt gången. I matematik imponerar du på mig med din kunskap nästan dagligen. Du tycks suga i dig som en svamp i skolan och du funderar och klurar på det du lär dig. Sedan du började i förskoleklassen har du börjat rita och dina teckningar är fantastiska med så mycket detaljer.

9 år

Min fantastiska, underbara Gustav. Tänkande, analyserande, godhjärtad, omtänksam, lugn. Vacker både på utsidan och insidan.

Nästan 10 år

Inte nyfiken längre

Fuller's London Pride, godare öl finns inte! Konstigt nog finns den inte i alla Systembolagets butiker. Det lärde jag mig i fredags, när jag sökte på Systembolagets hemsida. Den finns inte i Tomelilla, inte i Sjöbo, Ystad, Skurup eller Dalby heller. Den finns i Lund men jag ville helst slippa ge mig in i centrum på fredagseftermiddagen. Jag visste att vi hade en flaska gott, rött vin till fredagens middag, så att köpa öl fick vänta.

Det finns en öl, som står sig mycket bra i konkurrensen med London Pride och det är Bomble Bee. Det fick bli den som inhandlades igår, när jag var på Systembolaget i Skurup. När jag stod där och tittade på ölflaskorna på hyllorna, var det två sorter som fångade min uppmärksamhet. Stella Artois och Budweiser. Jag har inte smakat på någon av dem, så jag bestämde mig för att köpa en flaska av varje.

Medan vi lagade middagen igår kväll, delade vi på flaskan med Stella Artois. Den smakade absolut ingenting! Det var som Jörgen skrev som en kommentar på Facebook: Like having sex standing up in a canoe. Väldigt nära vatten!

Nu behöver jag inte vara nyfiken på Stella Artois längre. Så länge jag själv har något att säga till om, kommer jag inte att befatta mig med den ölsorten igen. Jörgen har förvarnat mig att jag kommer att tycka likadant om Budweiser.

Tidig vår på Österlen

Vintern är inte en årstid, som enligt mig, inbjuder till att åka på utflykt. När våren så smått börjar göra sitt återtåg, blir det så mycket roligare att ge sig ut. Det är fortfarande en bit kvar, innan våren visar sig från sin riktig vackra sida, men en tofsvipa, lärkor som drillar i skyn samt en stor flock svanar på en åker är inte fy skam.

Lördagen tog oss ut på Österlen. Målen var Gunnarshög och Stenshuvud och det blev en heldagsutflykt. Vädret bjöd mestadels på mulen himmel och temperaturen var mer än några grader över noll men det var ändå underbart att komma iväg. Att gå ur bilen vid Gunnarshög och höra sånglärkan för första gången i år, den känslan är svår att sätta ord på.

Klockan hade hunnit bli närmare två på eftermiddagen, när vi kom till Kivik. Efter ett kort stopp på Kiviks musteri hamnade vi på Kiviks Café & Bageri för att äta lite lunch. På Gunnarshög hade vi smakat på chips med sparrissmak och konstaterat att Jörgen tycker om sparris men det gör inte jag. I Kivik serverades sparrissoppa och det blev ett självklart val för Jörgen. Jag valde i stället en varm ciabatta med ost och skinka.

Utanför cafét stod en skylt på vilken det fanns en semla och texten Jag vet att du har saknat mig! Och ja, jag har saknat semlor. Jag har inte ätit en enda semla i år och jag längtar verkligen efter att äta en. Det blev dock ingen igår. Efter lunchen var jag mätt och dessutom var det alldeles för mycket grädde på semlorna, så det var inte svårt att avstå.

I augusti, när vi var på Stenshuvud, utgick vi från den södra sidan. Igår tog vi oss an stigningen från den norra sidan och började med att gå genom thujaskogen, där vi också stötte på en äkta kastanj. Det är blött ute i skog och mark just nu. På sina ställen var stigen täckt av vattensamlingar. Hasseln är i full blom men tyvärr lyckades jag inte se några av dess ljuvliga honblommor.

På vägen hem stannade vi i Sjöbo för att handla. Vi hade kommit fram till att vi skulle göra en köttfärspaj till middag. Den blev improviserad och gjordes på blandfärs, gul lök, champinjoner, soltorkade tomater, creme fraiche och den kryddades med salt, peppar och paprikapulver. Den blev mycket god och en fin avslutning på dagen!

Sportlovsaktiviteter

Så särskilt sportiga är vi inte på sportlovet även om vi gav oss ut på en promenad i härlig vårsol igår förmiddag. Det var öppet hus på brandstationen och jag tyckte att det kunde väl vara en trevlig aktivitet för barnen. De höll inte med! Men det är jag som bestämmer och jag bestämde att vi kan inte vara inne hela tiden. Vi måste ut och röra på oss.

När väl frukost och påklädning var gjord, fick vi en riktigt trevlig promenad tillsammans. Barnen kan numera hålla mitt tempo även längre sträckor. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Gustav frågade mig hur många gånger man kan se en 20 sekunder lång filmsnutt om man har en timme på sig. Jag bollade tillbaka frågan till honom och med lite vägledande frågor kom han fram till 180 gånger. Och av bara farten räknade han ut att man kan se filmen 1800 gånger på 10 timmar.

Att säga att vi inte var ensamma på brandstationen är ingen överdrift. På sina ställen var det knappt att man kunde ta sig fram i den stora hallen bland brandmän, polisbilar, brandbilar, en ambulans, maskotar och femtioelvahundra förskole- och fritidsbarn.

Enligt Oskar var det bästa med besöket den lilla fiskdammen, som fanns inne på brandstationen. Där satt han en lång stund och tittade på fiskarna.

Vad mer har lovet bjudit på? Jo, ljus, en massa ljus. Mamma och J var här i onsdags. J skulle hjälpa mig att byta spotlights i taket i hallen. Där sitter åtta spotlights med alla utom två har varit sönder i ... ja, lääääänge. Nu sitter det åtta nya spotlights på plats. De gamla lamporna var på 50W styck. De nya är på 3W styck. Inte en så liten skillnad. Och ljust som sjutton är det!

Innan mamma och J kom hit, hann jag baka två sorters bröd. När J och jag var klara med lampbytena, lagade jag en fiskgratäng - fisk, potatismos och dillsås. Gott, tyckte tre av oss. Sådär, tyckte en. Blä, tyckte en annan.

Idag fortsatte jag att baka. Det blev bröd och kanelbullar. Sedan var jag så trött på att vara i köket att jag inte orkade laga middag. Som tur var hade barnen fått ett lagat mål mat till lunch, så jag tror att de överlever på en kvällsmat bestående av smörgåsar och kanelbullar.

I morgon ska jag se över barnens behov av nya kläder. Båda är inne i en tillväxtperiod och åtminstone Gustav har i stort sett inga långbyxor som passar.

Och så känner jag en liten lust att baka igen. Ökensand...

Våren är hää...

... eller vad är det som händer...?

I tisdags var jag och barnen och hälsade på morfar. Solen sken och det blåste friska vindar. Ändå var det tillräckligt varmt för att man skulle kunna sitta ner och njuta av solens värmande strålar. Det gjorde pappa och jag i Pildammsteatern medan barnen sprang runt på kullarna, som omger teatern.

Enligt SMHI är det vår i Skåne sedan den 15-16 februari (delar av Skåne hade fortfarande vintertemperatur den 15 februari). Vintern kom den 8 februari och våren jagade bort den en vecka senare. Kan det bli bättre?

Jo, det kan det. Det där vita eländet kan hålla sig borta. Det är vår! Inte vinter! V-Å-R!!! Då ska det se ut så här:

En vänförfrågan

Idag är det ett år sedan jag letade efter kompisar från förr på Facebook och plötsligt fanns Jörgen där. Jag skickade iväg en vänförfrågan och dagen efter blev vi vänner på Facebook.

Vem kunde ha anat vad det skulle leda till? Inte jag, i alla fall.

En gräns

Oskar berättade att de har en ny placering i klassrummet i skolan.

- Numera sitter T inte vid mitt bord.

- Är det skönt? frågar jag.

- Ja, T kan vara ganska störig.

- En del barn har svårt att sitta stilla i skolan. Det är nog inte så lätt för dem. De kan inte alltid hjälpa det, säger jag.

- Jag har en gräns i skolan, att när jag sitter ner så sitter jag stilla. Men när jag kommer hem går min gräns sönder.

- Ja, Oskar, det är mycket fart i dig här hemma...