Så särskilt sportiga är vi inte på sportlovet även om vi gav oss ut på en promenad i härlig vårsol igår förmiddag. Det var öppet hus på brandstationen och jag tyckte att det kunde väl vara en trevlig aktivitet för barnen. De höll inte med! Men det är jag som bestämmer och jag bestämde att vi kan inte vara inne hela tiden. Vi måste ut och röra på oss.
När väl frukost och påklädning var gjord, fick vi en riktigt trevlig promenad tillsammans. Barnen kan numera hålla mitt tempo även längre sträckor. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Gustav frågade mig hur många gånger man kan se en 20 sekunder lång filmsnutt om man har en timme på sig. Jag bollade tillbaka frågan till honom och med lite vägledande frågor kom han fram till 180 gånger. Och av bara farten räknade han ut att man kan se filmen 1800 gånger på 10 timmar.
Att säga att vi inte var ensamma på brandstationen är ingen överdrift. På sina ställen var det knappt att man kunde ta sig fram i den stora hallen bland brandmän, polisbilar, brandbilar, en ambulans, maskotar och femtioelvahundra förskole- och fritidsbarn.
Enligt Oskar var det bästa med besöket den lilla fiskdammen, som fanns inne på brandstationen. Där satt han en lång stund och tittade på fiskarna.
Vad mer har lovet bjudit på? Jo, ljus, en massa ljus. Mamma och J var här i onsdags. J skulle hjälpa mig att byta spotlights i taket i hallen. Där sitter åtta spotlights med alla utom två har varit sönder i ... ja, lääääänge. Nu sitter det åtta nya spotlights på plats. De gamla lamporna var på 50W styck. De nya är på 3W styck. Inte en så liten skillnad. Och ljust som sjutton är det!
Innan mamma och J kom hit, hann jag baka två sorters bröd. När J och jag var klara med lampbytena, lagade jag en fiskgratäng - fisk, potatismos och dillsås. Gott, tyckte tre av oss. Sådär, tyckte en. Blä, tyckte en annan.
Idag fortsatte jag att baka. Det blev bröd och kanelbullar. Sedan var jag så trött på att vara i köket att jag inte orkade laga middag. Som tur var hade barnen fått ett lagat mål mat till lunch, så jag tror att de överlever på en kvällsmat bestående av smörgåsar och kanelbullar.
I morgon ska jag se över barnens behov av nya kläder. Båda är inne i en tillväxtperiod och åtminstone Gustav har i stort sett inga långbyxor som passar.
Och så känner jag en liten lust att baka igen. Ökensand...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar