Läsdagbok 2:a kvartalet 2012

April

• Harry Potter and the Philosopher's Stone av J K Rowling.
• Harry Potter and the Chamber of Secrets av J K Rowling.

Maj

• Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J K Rowling.
• Harry Potter and the Goblet of Fire av J K Rowling.

Juni

• Harry Potter and the Order of the Phoenix av J K Rowling.
• Harry Potter and the Half-Blood Prince av J K Rowling.
• Nio drakar av Michael Connelly (originalets titel: Nine dragons).

Det känns så skönt att jag har kommit igång att läsa igen ... även om jag fortfarande har långt kvar till forna tiders lässtatistik. Men jag läser i alla fall en stund varje dag igen.

Det har varit roligt och intressant att läsa Harry Potter-böckerna på nytt. Det är tredje gången jag läser hela serien. Några av de första delarna har jag hunnit läsa ytterligare ett par gånger. Den här gången har jag faktiskt tyckt bättre om de tre första böckerna medan de följande tre delarna har varit nästan tråkiga. Sista delen, som jag läser just nu, är fortfarande riktigt bra.

Jag har lagt mig i vinn om att läsa ordentligt. Med det menar jag att jag inte har tillåtit mig själv att skumläsa avsnitt, som jag har upplevt som lite tråkiga och långrandiga. Detta har gett som resultat att jag har lagt märke till detaljer och viktiga moment, som jag missat förut och det har blivit en ny läsupplevelse.

Ett framtida modelejon?

Oskar visar ett skrämmande intresse för kläder. Skrämmande, eftersom det utmanar min kontroll över vad han har på sig. Oskar vill gärna bestämma själv vad han ska ta på sig på morgonen. Nej förresten, inte bara gärna utan han mer eller mindre kräver att få bestämma.

Han visar vägen upp till garderoben där hans kläder finns. Han går nogsamt igenom alla bodies och vänder och vrider på dem. Sedan fattar han ett beslut och därefter är det svårt för mig att komma med några invändningar.

I morse ville han bestämma strumpor först men gick med på en kompromiss. Han fick bestämma body och jag fick sedan välja strumpor som passade till.

Gustav är inte särskilt intresserad av kläder. Han tycker att det är kul, när jag har köpt nya kläder till honom. Hans önskan om självbestämmande över dagens outfit sträcker sig så långt att han vill bestämma om det ska vara långärmad eller kortärmad tröja, långbyxor eller shorts. Just nu ska det vara både långärmat och långbyxor.

Å ja tiil!

Behöver du tolkhjälp för att förstå rubriken?

Oskar är hungrig. Han vill ha frukost. Filmjölk.

Glasklart ... eller kanske inte?

Videokameran!

Det finns tillfällen då jag verkligen önskar att jag hade haft kameran eller videokameran till hand, så att jag hade kunnat filma något som barnen gör. Idag på morgonen var ett sådant tillfälle.

Oskar var precis färdig med sina morgonbestyr i badrummet. Maken hade duschat en stund innan och det fanns blöta fotspår på golvet. Oskar fick syn på spåren och han betraktade dem med ett bekymrat uttryck i ansiktet.

Så tog han toalettpappersrullen i handen och jag undrade i mitt stilla sinne vad han skulle göra nu. Men jag sade inget. Oskar rullade upp en bit papper och drog av det och ställde ordentligt tillbaka rullen på sin plats. Sedan tittade han på mig, pekade på golvet och sade:

- Vått där.

Och så började han torka golvet med pappret. Detta slängde han sedan i toaletten och spolade.

Två mammor, tre barn och tre cyklar

När vi satt och åt lunch idag, kom grannen förbi och undrade om vi ville hänga med bort till lekplatsen. Solen strålade och det var härligt varmt ute och Oskar är alltid redo att gå ut. Så svaret blev ja.

Oskar och jag gjorde oss i ordning. Gustav ville stanna hemma. På lekplatsen hittade Oskar en spade och en liten lastbil med flak och hans lycka var gjord. Finns det något roligare än att få gräva? Oskar skulle nog svara nej på den frågan. Sedan ville kompisen Finn åka rutschkana. Jag har aldrig sett Oskar åka rutschkana på egen hand men Finns storebror Frans sade att han hade minsann sett Oskar åka så det skulle nog gå bra. Men Oskar var lite tveksam. Han sysselsatte sig både länge och väl med än det ena och än det andra uppe på avsatsen vid rutschkanan. Men sedan var han redo att försöka. Han ville att jag höll honom i händerna och när han sedan började glida utför så lös hela hans ansikte med skräckblandad förtjusning. Ett par åkturer senare var skräcken borta.

Sedan ville Frans cykla. Och Finn också. Och när Oskar insåg att de andra barnen skulle cykla, så ville han också göra det. Så vi gav oss iväg med på en promenad med ett barn på tvåhjuling (men med pinne baktill som mamma skulle hålla i hela tiden) och två barn på var sin trehjuling. De små på trehjuling använde sig inte av pedalerna för att ta sig fram utan "sprang" i stället framåt. Jag funderade för mig själv hur långt de skulle orka men slog sedan den tanken ut hågen.

De orkade ganska långt. Men sedan tröt orken, när vi bestämde oss för att vända hemåt och det var uppför hela vägen hem. Det blev en inte helt enkel hemfärd. Ganska snart stod det klart att det hade inte varit fel med ytterligare en vuxen närvarande. Men hem kom vi ... med avgjort mer ömma ryggar än när vi gav oss iväg.

Mia cucina

Dagens lunch blev pasta med fiskpinnar. Jag är löjligt förtjust i det ... barnen not so much. Men nu låg det ett paket med fiskpinnar i frysen och en målsättning för den här veckan är att tömma frysen så mycket som möjligt. Så det blev fiskpinnar.

Att säga att barnen inte gillade lunchen är kanske att hårddra det något. Båda två åt pastan med stor aptit. Oskar ville till och med ha mer. Men de där fiskpinnarna var de mer svårflörtade med. Oskar intog lunchen iklädd fleecemössa. Det var andra dagen i rad som denna huvudbonad har använts. Tycker han måhända att det svenska sommarvädret lämnar en del att önska...?

När jag var gravid med Gustav, var jag helt galen i fiskpinnar. Jag kunde äta det morgon, middag och kväll. Maken lagade varierade middagar men jag föredrog att äta fiskpinnar. När jag väntade Oskar var pasta med ost ett stående inslag på lunchmenyn för min del. Bara pasta med ost!

Nu finns det inte mer fiskpinnar i vår frys och jag funderar på att låta det förbli så.

Konstigt dagsljus

Det är ett konstigt ljus ute idag. Det är nästan lite årstidslöst. Eller så påminner det om en alldeles för ljus vinterdag (solen når ju inte så här högt på himlen vintertid) alldeles innan det ska börja snöa.

Semesterdvala

Det känns som om jag är på väg upp ur den totala avslappning, som kroppen dök ner i i lördags. Jag jobbade min sista dag i torsdags och på fredagen hölls tempot uppe medelst midsommarfirande. Det var ett lugnt firande på hemmaplan. Vår planerade picknick regnade bort.

I lördags var jag som en zombie. Det enda jag ville göra var att sova, sova, sova. Det fanns ingen ork alls att ta itu med något. Maken tog med sig barnen ut på en utflykt ett par timmar på eftermiddagen och den stunden ägnade jag åt Zzzzzzzzzz på soffan.

Därefter har jag sakta men säkert arbetat mig upp och bort från zombiestadiet. Igår kändes det som om jag var tillbaka på banan igen. Det blev till och med städat i skafferiskåpet i köket! Och på eftermiddagen gav jag mig ut på en shoppingtur. Barnkläder stod det på inköpslistan men det visade sig vara en svår nöt att knäcka. Däremot så hittade jag och köpte kläder till mig. Och inte vilka kläder som helst utan en kavaj och en blus. Bara sådär. På ett par minuter!

Bä bä, vita lamm

I Oskars tappning låter det så här:

Bä bä, dita damm
Lo lo lo lo

Svensk matkultur

Källa: Sydsvenskan 2012-06-22.

Backöron

- Man kan gå baklänges om man har backöron.

Livet bär med sig många lärdomar och ovanstående fick maken lära sig, när Gustav gick baklänges till förskolan i morse. På sistone har Gustav varit mycket intresserad av bilars backspeglar och det kanske kan vara en förklaring till morgonens reflektion.

Hur tänker man...

... när man i morgonens rusningstrafik tänker korsa en starkt trafikerad gata i centrala Malmö med sitt lilla, lilla barn på en trehjuling utan att använda sig av ett övergångsställe?

Barnet hade cykelhjälm, så plus för det, men ändå...

Och det är ganska långt mellan övergångsställena just där, men ändå...

Vattenfall - en beskrivning

- Någon har tagit sönder havet och nu rinner det nerför backen mellan allt gräset.

Gustav, 5 år.

Rekognosering inför midsommar

På midsommarafton planerar vi att åka till Hardeberga och ta med oss en midsommarlunch. Idag på eftermiddagen åkte vi dit för att rekognosera lite och se om det är en bra plats för lunch i det gröna. Till min förvåning såg vi ett rapsfält i full blom. Det är ett par veckor sedan rapsen blommade över.

Barnen gillar verkligen att vara ute i naturen. Oskar klarar av att ta sig fram för egen maskin riktigt bra. Det är klart, några vurpor blev det allt. Vi tittade på fibblor, både i blom och överblommade, och ljung. Det fanns myror som gick upp och nerför ekstammar.

Är vädret bara fint på fredag så kommer vi att få en fin midsommarlunch. Idag blåste det en del men det var inte kallt. Kanske kommer vi att få sällskap av hästar. Tre hästar gick och betade på den här kullen idag på eftermiddagen. Oskar tyckte att de var mycket spännande.

LEGO för hela slanten

Igår kom maken hem med ett efterlängtat paket till Gustav. Det var ett stort paket och först visste Gustav inte vad det var. Men så skakade han på det och det skramlade och rasslade om det.

- Min borg! 

Gustav förstod meddetsamma att det var LEGOborgen som han önskat sig. Det har inte varit lätt att få tag på den. Det verkar som om den inte ska säljas mer så den är slut i alla butiker i närområdet och även online. Men maken hittade den på Tradera och slog till.

Sedan igår kväll har vi byggt på denna borg. Riktigt roligt är det, tycker både Gustav och jag. Han är ganska självgående och kollar i beskrivningen och sätter ihop bit för bit. Ibland blir det lite svårt och hjälp efterfrågas. Jag ser till att Oskar inte försnillar några bitar. Det finns fortfarande en del kvar att bygga.

Din jobbvän har sprättat sönder gubbarna!

För ett tag sedan lånade jag ut Gustavs LEGOgubbar till en kollega på jobbet. De skulle få vara med i en filminspelning. Gustav har inte saknat dem. Eller rättare sagt, han saknade inte dem förrän i söndags. Sedan dess har han frågat efter dem åtminstone någon gång varje dag och i söndags tyckte han att jag skulle åka till jobbet och hämta hem dem.

Idag hade jag med mig lådan med gubbar hem. När Gustav fick syn på den, stod den på bänken i köket. Gustav tittade i lådan och sedan sade han:

- Din jobbvän har sprättat sönder alla gubbarna!

Och så kan det vara. Gubbarna har nog fått nya kombinationer av underkroppar, överkroppar, huvuden och huvudbonader/hår. Men i ärlighetens namn så levererades många gubbar även sönderdelade till filminspelningen. Jag mer eller mindre "dammsög" huset på figurer och tillbehör inför utlåningen. I lådan med LEGO, som maken hade som barn, hittade jag många gubbar som inte satt ihop ... ja, de var alltså söndersprättade.

Det blev i alla fall ett kärt återseende. Gustav plockade med sina gubbar och levererade små kommentarer i stil med:

- De här fick jag på min födelsedag.

och

- De här kom med julkalendern.

Medan jag skriver detta, tittar en LEGOgubbe i mitt hår med hjälp av ett förstoringsglas. Det finns tydligen bakterier där.

Jag är lite fascinerad över att LEGOgubbarna faktiskt verkar betyda så mycket för Gustav. Han har hittills inte varit så bunden till saker. Jo, Illis förstås. Jag tror att det är bra att man får känna att man saknar något ibland. Det sätter lite perspektiv på tillvaron.

Åtta

-Åtta ... mamma ... Åtta ... mamma.

Så  säger Oskar, när han och jag tittar oss i badrumsspegeln samtidigt som han pekar på sig själv och sedan på mig. Nu är det väl inte så att han tycker sig heta Åtta men det är det närmaste Oskar han någonsin varit. De senaste månaderna har han sagt "min" om sin egen spegelbild.

Nationaldag idag. Ledigt från jobbet. Det innebär dock inte att jag har ledigt från jobb. Jag har ett berg av rättning att ta mig igenom och sedan ska slutbetyg sättas. Men jag har redan hunnit jobba undan en del så det känns faktiskt helt okej.

Maken ska ta med sig femåringen till Helsingborg för att vara flytthjälp. Det blir även ett besök på BR för att titta på en LEGO-borg, som femåringen har önskat som belöning för en viss framgång. Vi brukar inte använda oss av mutor och belöningar men just i det här fallet så kändes det som att det var på sin plats.

Jag ska lite senare idag ta en paus från rättandet och ta med mig tvååringen in till Lund. Vi ska svänga förbi mamma och ta med oss henne och J till Nova. Jag M-Å-S-T-E hitta en topp/blus att ha på mig på studenten på fredag och avslutningen nästa torsdag.

Bäst i dagens tidning

Vi har morgontidning tre dagar i veckan, fredag till söndag. Då kommer Sydsvenskan i brevlådan. Mittuppslaget i dagens A-del utgjordes av en stor bild. Den föreställde ett barn, omkring ett år gammal (min gissning), som sitter i diskhon i ett lagom stökigt kök. Till bilden hör en bildtext med rubriken Världen kan vänta:

En av gårdagens stora nyheter var att USA:s rymdstyrelse Nasa upptäckt att vår galax Vintergatan kommer att kollidera med Andromedagalaxen, vår närmaste granne i universum. Det händer om fyra miljarder år. En annan nyhet var att en person i Trelleborg fått böter för att han blev vansinnig över att han inte fick besiktiga bilen när han kom för sent, hotade besiktningsmannen och vrålade: "Jag är läkare, jag är miljonär!" Lena Hansson i diskhon hade liksom fullt sjå ändå. Tids nog tar hon itu med världen.

Summering av dagen - so far...

Energinivåer tycks vara på topp idag. Klockan är halv elva på förmiddagen och det känns som om jag/vi redan har hunnit med ett dagsverke.

Jag vaknade kvart över fem i morse och låg och läste i en knapp halvtimme innan jag bestämde mig för att gå upp. Redan igår kväll hade jag bestämt mig för att jag skulle gå ut och gå idag på morgonen. Och när morgonen dessutom var ganska fin - solsken mellan förvisso mörka moln - så var det inte svårt att fullfölja den tanken. Jag hade lagt min Forerunner 405 på laddning igår och den fick följa med mig ut och hålla reda på hur långt och hur länge jag gick (3 km och 30 minuter). Det var riktigt skönt att komma iväg.

Sedan har morgonen och förmiddagen rullat på. Efter frukost tog maken och jag itu med städningen. Två timmar senare är dammsugning av hela huset avklarat. Ett av badrummen är städat. Golven på bottenvåningen är tvättade. Vi har plockat undan alla barnens leksaker och de är mer eller mindre på sina rätta platser. Veckans tvätt är ihopvikt och undanplockad.

Nu känns det som om vi med gott samvete kan lägga upp fötterna en stund och bara andas.

Presenttips

Så här på lördagsmorgonen sitter jag och läser i olika bloggar. Hos Bokhora hittade jag ett intressant presenttips för lärare.

Skribenten, som är lärare i en avgångsklass på gymnasiet, har köpt Toni Morrisons Home och en anteckningsbok till sina elever. Inte en bok till varje elev utan ett enda exemplar. Tanken är att boken ska vandra från elev till elev och sedan, så småningom, komma tillbaka till läraren. Anteckningsboken är till för att eleverna ska kunna skriva något om boken om/när de har läst den.

Suverän idé, tycker jag!