När vi satt och åt lunch idag, kom grannen förbi och undrade om vi ville hänga med bort till lekplatsen. Solen strålade och det var härligt varmt ute och Oskar är alltid redo att gå ut. Så svaret blev ja.
Oskar och jag gjorde oss i ordning. Gustav ville stanna hemma. På lekplatsen hittade Oskar en spade och en liten lastbil med flak och hans lycka var gjord. Finns det något roligare än att få gräva? Oskar skulle nog svara nej på den frågan. Sedan ville kompisen Finn åka rutschkana. Jag har aldrig sett Oskar åka rutschkana på egen hand men Finns storebror Frans sade att han hade minsann sett Oskar åka så det skulle nog gå bra. Men Oskar var lite tveksam. Han sysselsatte sig både länge och väl med än det ena och än det andra uppe på avsatsen vid rutschkanan. Men sedan var han redo att försöka. Han ville att jag höll honom i händerna och när han sedan började glida utför så lös hela hans ansikte med skräckblandad förtjusning. Ett par åkturer senare var skräcken borta.
Sedan ville Frans cykla. Och Finn också. Och när Oskar insåg att de andra barnen skulle cykla, så ville han också göra det. Så vi gav oss iväg med på en promenad med ett barn på tvåhjuling (men med pinne baktill som mamma skulle hålla i hela tiden) och två barn på var sin trehjuling. De små på trehjuling använde sig inte av pedalerna för att ta sig fram utan "sprang" i stället framåt. Jag funderade för mig själv hur långt de skulle orka men slog sedan den tanken ut hågen.
De orkade ganska långt. Men sedan tröt orken, när vi bestämde oss för att vända hemåt och det var uppför hela vägen hem. Det blev en inte helt enkel hemfärd. Ganska snart stod det klart att det hade inte varit fel med ytterligare en vuxen närvarande. Men hem kom vi ... med avgjort mer ömma ryggar än när vi gav oss iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar