Barns minne

Titt som tätt fascineras jag över Gustavs minne och över hans observationsförmåga.

För två månader sedan var Gustav och jag på Barnläkarmottagningen. Gustav studerade orienteringstavlan utanför byggnaden för att se vilken trappuppgång vi skulle till. Han ville gå uppför trapporna, när vi kom dit. När det var dags att gå hem, ville han ta hissen ner.

I förra veckan var det dags för återbesök. Jag förberedde honom några dagar innan. Gustav började prata om att han skulle gå till sin bokstav och att han skulle trycka på den gröna knappen med en tvåa på. Ärligt talat, jag hade inte en aning om vad han syftade på.

Och så kom vi till Barnläkarmottagningen och gjorde det obligatoriska stoppet vid orienteringstavlan. Det visade sig att mottagningen ligger i trappuppgång G och vi var mycket riktigt på väg till Gustavs bokstav. Och när det var dags att åka hissen ner efter besöket, behövdes en knapptryckning på en grön knapp med en tvåa på för att ta oss tillbaka dit vi skulle.

Pusselbitarna föll på plats och, som sagt, jag var smått fascinerad.