Totalstopp på väg 11

Jo tack, det märkte jag på väg hem från jobbet.

Att köra hem vid halv fem-tiden innebär alltsom oftast att man fastnar i bilköer. Jag har lärt mig att det ofta blir köbildning på väg 11 strax innan Staffanstorp och har därför börjat köra den lite längre vägen hem på E22:an via Lund.

De dagar barnen ska vara på förskolan fram till stängningsdags känns det extra viktigt att inte bli sen. Det var en sådan dag idag, så jag valde E22:an som resväg hem. I samma ögonblick som jag svängde in på motorvägen såg jag bilköerna torna upp sig framför mig. Det var tvärstopp direkt. Jag svor ett par långa eder i bilen och funderade över handlingsalternativ.

Ett alternativ var att köra av vid första avfarten och sedan, trots allt, ta väg 11 hem. Och så gjorde jag. Och naturligtvis var det bilköer precis där jag väntade mig. Men jag hade gott om tid, så jag andades lugnt. Fast det var något annorlunda med dagens köer jämfört med vanligt. Det var bara en känsla som kom över mig. Och plötsligt dök det upp en brandbil bakom mig. Det var alltså inga vanliga bilköer utan en bilolycka.

Jag brukar inte ha för vana att prata i mobiltelefon medan jag kör bil men idag gjorde jag ett undantag. Samtidigt som jag letade fram mobiltelefonen för att ringa maken och förskolan, följde jag andra bilars exempel och gjorde en U-sväng för att hitta en annan väg förbi Staffanstorp.

Allting löste sig till slut. Jag hittade hem. Och jag var på förskolan fem minuter innan stängningsdags och där mötte jag maken, som precis hämtat barnen. Han hade inte hört mitt meddelande men hade kommit hem lite tidigare än planerat från jobbet.

Ibland fylls vardagen av spänning som jag gärna hade varit utan.