Jag känner mig lätt (läs "mycket") mosig i huvudet efter en dag på jobbet, som avslutades med månadsmöte. Jag åkte hemifrån 6.45 i morse och klev in genom dörren igen strax före kl 19.
Här hemma väntade barnen, mer eller mindre redo för sängen. Oskar har feber. Gustav hade äntligen fått sitt minislott, alltså ytterligare ett LEGO-slott. Katapulten hade han redan byggt ihop innan jag kom hem. Den fick Oskar leka med medan Gustav byggde ihop den lilla borgen, mer eller mindre helt på egen hand.
Det känns som om jag har varit hemma i en evighet när det i själva verket bara är en timme. När jag skriver att det känns som en evighet, så menar jag inte det negativt. Det känns som om jag är där jag hör hemma, som om jag inte alls hade varit borta hela dagen på jobbet.
En riktigt skön känsla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar