Söndag på museum

I söndags var det mulet och blåsigt. Otroligt blåsigt! En perfekt dag att gå på museum. Barnen och jag tog tåget till Malmö, där vi sammanstrålade med morfar. Vi hade planerat att börja på Malmöhus och äta lunch där, på Restaurang Wega, och sedan gå över gatan till Tekniska muséet.

Det går inte att känna igen sig i muséet i det gamla slottet Malmöhus. Det har gått igenom flera ansiktslyftningar sedan jag var liten. De flesta utställningarna av uppstoppade djur är borta. Eller rättare sagt, de är omgjorda. Jag känner igen många av objekten men de finns i nya miljöer. Förändringarna är till det avsevärt mycket bättre.

En del montrar är däremot identiska som jag minns dem. Som den här med geparden som jagar den lilla antilopen. Den ser lika hemsk ut idag som för 35 år sedan. Jag undrar hur djuren hålls svävande i luften. Jag skärskådade montern men kunde inte se hur det är gjort. Pappa har teorin att några av höga grässtråna är kamouflerade järnrör. Skickligt gjort i så fall.

Tekniska muséet tycker barnen om. De var där ett par gånger förra sommaren tillsammans med Ludvig, så det är välkänt territorium. Varje gång vi går dit hamnar de ofelbart vid den lilla, lilla lekhörnan med BRIO-tåg. I söndags lekte de bara i fem-tio minuter, så det var okej. Jag har hittills lyckats hålla dem borta från båtlekrummet i källaren - och turen höll i sig den här gången också även om vi passerade bara meter från det.

Hittills har båda barnen vägrat att gå in i den gamla ubåten. Jag frågade Oskar om han ville gå in i ubåten. Det ville han inte. Med sig hade Oskar en leksaksgroda, så jag fick för mig att fråga om grodan ville gå in i ubåten. Oskar berättade att grodan ville det. Och när vi var därinne, hörde jag Gustav och morfar bakom oss. Det blev inget långvarigt besök. Barnen gick snabbt igenom och var nöjda. Själv höll jag på att fastna i de små runda hålen, som finns mellan ubåtens olika rum. Jag vet inte hur jag ska fälla ihop kroppen för att enklast ta mig igenom.