På sistone har jag märkt att Oskar har ett öga för detaljer, som tycker är mycket tilltalande, eftersom jag är likadan.
Förra helgen, när Gustav var febrig och tillbringade mycket tid i soffan, skulle jag natta Oskar. Jag bad honom ta sin kudde och han sträckte sig efter en kudde i sängen och konstaterade att det inte var hans. Gustav och hans kuddar är i stort sett identiska, eftersom de har likadana örngott. Men det går att se skillnad och den skillnaden har Oskar upptäckt. Den här kvällen fanns hans kudde i soffan, där Gustav låg och sov på den, och Oskar tog Gustavs kudde i stället ... men inte utan att påpeka att den faktiskt inte var hans.
Vid andra tillfällen är det här med detaljer viktigare, till exempel när man ska borsta tänderna. Vi har länge kört med grön tandborste till Gustav, blå till Oskar och rosa till mig. Detta ändrades för snart ett år sedan, när vi fick en eltandborste av mormor. Då bestämde Oskar att han skulle ha grön ring på sitt tandborstshuvud (heter det så?). Gustav valde rosa och kvar stod jag med en gul ring till mig. Hur svårt som helst att få det rätt, har jag tyckt, och Oskar har fått rätta mig vid några tillfällen.
Komplikationerna vid tandborstningen fortsätter. För några veckor köpte jag en ny sorts tandborsthuvuden, som inte har lösa ringar. Oskar såg sin chans och valde en ny färg på sin tandborste: röd. Gustav fick den gröna och jag har numera en blå tandborste. Den här gången har jag lite lättare att hålla reda på färgerna, eftersom Gustav har sin favoritfärg och Oskar har samma färg på tandborsten som det är på den tröja jag stickar till honom. Tandborsten som blir över är således min.
Ganska vanlig (och troligen självklar) situation för en förälder, skulle jag tro. Tandborsthuvuden är ett enkelt och okontroversiellt övningsobjekt.
SvaraRadera