Jag såg just en hemsk film på Facebook - How to properly catch a massive spider. Det räcker med att jag tänker på den, så börjar hjärtat bulta. Det var verkligen en enorm spindel. Svart och med benen inräknade säkerligen stor som en handflata. Och hur fångar man en sådan spindel då? Enligt filmen klättrar man på en stol och fångar spindeln med händerna!!!
Jag gillar inte spindlar även om jag numera har ett fungerande förhållningssätt till dem. Men då talar jag om svenska spindlar, som man hittar inomhus, som inte är särskilt stora, absolut inget i stil med monsterspindeln på filmen.
Spindelrädsla är inte roligt men jag har haft nytta av den en gång. Vårterminen, mitten av maj, första året på gymnasiet. Jag var grymt förälskad i en klasskamrat och vi hade börjat prata mer och mer med varandra. Vi hade kommit in på min spindelskräck och någon dag senare nämnde jag att mina föräldrar inte skulle vara hemma den kommande helgen. J sade att om jag hittade en spindel, så skulle jag ringa till honom så skulle han komma och ta hand om den.
Jag hittade ingen spindel men jag ringde till J ... och jag kan tacka min spindelrädsla för en söt, liten romans som varade i några veckor, fram till J flyttade till Stockholm.
Ja, du och spindlar. Det finns två historier som jag minns, en där du verkligen bröt samman, den andra då du första gången alldeles själv tog itu med en spindel som helt enkelt skulle UT.
SvaraRaderaJag minns två sammanbrott, ett med en riktig spindel på skogspromenad i Dalarna och ett med en plastspindel hemma i Malmö.
Radera