Allsvensk fotboll

IFK Göteborg, Norrköping, Häcken och Forward ... det är de lag jag har hejat på i Allsvenskan genom åren. IFK Göteborg för att Glenn Strömberg spelade där. Norrköping för att de hade så snygga dräkter (jo, det är sant att det var anledningen). Häcken ... minns inte varför. Forward för att det var ett så häftigt namn. De senaste 20+ åren har jag dock inte nämnvärt brytt mig om svensk fotboll.

Det senaste året har intresset vaknat igen. Det blir ju lätt så, när en mig mycket närstående person (läs Jörgen) är fotbollsintresserad. Nu har jag rättat in mig i ledet och hejar på rätt lag, nämligen MFF.

För någon månad sedan fick jag för mig att jag skulle ta med mig barnen och se en av MFFs hemmamatcher nu i sommar. Och igår var det dags! MFF spelade mot IK Sirius. Allsvenskans ledande lag mot laget på tredje plats i tabellen.

Oskar var länge svårövertalad att följa med. Det var nej, nej och åter nej, varenda gång jag tog upp det till diskussion. Oavsett vad han sade, köpte jag en biljett till honom också. Under den senaste veckan började han ändra uppfattning för att framåt torsdagen vara rejält otålig och tycka att matchen kunde minsann äga rum omedelbums.

Oskar och jag förberedde oss genom att måla våra naglar ljusblå. Före matchen gick vi och köpte halsdukar. Det måste man ju ha. Och popcorn! Massor av popcorn!!!

När vi klev in på Stadion var det en mäktig känsla. Planen såg både stor och liten ut på samma gång. Det var mycket att titta på och en härlig stämning.

Första halvlek kändes evighetslång. Halvvägs in i den frågade Gustav, när den skulle vara slut och han blev så tyst, när han förstod att matchen totalt skulle vara i 90 minuter. Han var märkbart påverkad av ljudnivån och satt och höll för öronen större delen av tiden. I slutet av första halvlek sade Oskar att han frös. Då kändes det nästan som om det var läge att gå hem i halvtid. Jag var också lite uttråkad. Jag är inte van att sitta och titta på fotboll utan att ha något annat att göra, till exempel, sticka, läsa, skriva, fixa med foton. Och inga repriser fanns det heller...

Som tur var stannade vi. Andra halvlek var så mycket roligare. Oskar och jag pratade om vad som hände på planen. Han levde sig in i matchen och kom med egna kommentarer som:

- Mamma, titta, nu stod han i vägen för vår kille. Så får man inte göra!
- Mamma, nu puttar de på varandra.

Han körde med sina egna ramsor:

- Buuu, Sirius. Heja, MFF!

Han borde ha stått med MFF-supportrarna i stället. Då hade han kunnat sjunga och klappa mycket mer än han fick göra nu:

- Mamma, titta där. Dom klappar där borta. Varför klappar vi inte här?

Hur gick det då? Malmö gjorde två mål i första halvlek. I andra halvlek gjorde Sirius sitt första mål och därefter gjorde Malmö ett tredje mål. Gustav tyckte att nu var det nog klart. MFF skulle vinna. Så fort han hade sagt det, så lade han till att nu skulle det nog ändå inte bli så. Han var så nervös i slutet av matchen att han inte vågade titta. Och han fick rätt! Det blev inte så att MFF vann. Sirius lyckades peta in två mål till och matchen slutade 3-3.

Jag vet inte om barnen är jättesugna på att gå och titta på fotboll igen. Jag skulle däremot gärna göra det.