Varm sommarsöndag på Romeleåsen

När jag fick veta att min bror med familj skulle komma hem på besök nu i sommar, visste jag genast vad jag ville göra tillsammans med dem. Jag ville åka till Romeleåsen. Där var vi ofta som barn. Ingen av oss kan komma ihåg, när vi var där första gången. Bil skaffade våra föräldrar 1976 eller om det var 1977 och bil är en nödvändighet för att ta sig dit. Torgil ville också till Romeleåsen och idag åkte vi dit.

Jag lämnade Oskar hos mormor strax efter klockan nio och därefter hämtade Gustav och jag Torgil, Iting och Ludvig. Jag tänkte att om vi gav oss iväg tidigt skulle vi hinna gå rundan före den värsta värmen. Så blev det inte riktigt. Då hade vi behövt ge oss iväg redan vid sextiden på morgonen. Solen strålade från en blå himmel. Det var varmt. Skuggan i skogen var mycket välkommen.

Rundan vi alltid har gått på Romeleåsen är cirka 5,2 km. Den startar vid The Lodge - förr den mycket trevliga(re) Romelestugan - och sedan upp för en sida av Romeleåsen för att komma upp till klinten och sedan ner för en annan sida och tillbaka till The Lodge. Den turen sitter mer eller mindre i ryggmärgen. Naturen har förändrats mycket under de drygt 30 år, som detta har varit ett utflyktsmål för familjen. Små träd har blivit stora. Stora träd har huggits ner och ersatts av nya. Utsikten från klinten skyms idag helt av uppväxta träd.

Jag njöt något alldeles obeskrivligt av den här turen. Den gick i ett alldeles lagom tempo med tanke på värmen. Uppe på klinten hittade vi lite skugga, där vi satte oss och åt smörgåsar och fyllde på vätskenivåerna i kroppen.

Om några veckor kommer björnbären att vara mogna och det vore ett ypperligt tillfälle att åka tillbaka till denna absolut underbart ljuvliga plats.

Oskar fick vara hemma med mormor av två anledningar. Ett: Det fanns inte plats för alla i bilen. Två: Han brukar inte orka gå hela den här rundan. Det verkar inte precis ha gått någon nöd på honom. Han var fullt sysselsatt med lek, när vi kom för att hämta honom. Han hade byggt en buss i vardagsrummet. Så här sammanfattade mormor hans besök, när hon skrev om det på Facebook:

Barnbarnet O är på besök i form av Draken. Draken kom på att tomma kattsandkartonger fungerar bra som resväskor. Sedan kom vargen inhoppande genom det stängda fönstret. Den heter Pimpomfej och är bitarg.

Den ofrivillige snattaren

Det höll jag på att bli, när Oskar och jag var och handlade alldeles nyss. Oskar satt i sin vagn, som han egentligen är alldeles för gammal (inte för stor) för att använda men den är bra att köra hem varorna i. Jag tog ner ett rör med Pringles-chips från en hylla och Oskar ville hålla det. I det läget befann vi oss mer eller mindre inom synhåll för kassorna. Jag sade till Oskar, och kanske mest högt till mig själv, att vi inte skulle glömma att betala för chipsen.

För en gångs skull var det ingen kö i kassan, så det gick max två minuter från det att jag tog chipsen från hyllan tills jag stod i kassan och plockade upp varor på bandet för att sedan betala. Jag packade det vi hade handlat i en påse och satte den i vagnens korg. Och så ska jag börja rulla vagnen ut ur affären. Då säger Oskar:

- Mamma, du måste betala för den här. 

Han håller upp Pringles-chipsen så att jag ser dem. Det gick som en våg av iskyla genom hela min kropp. Det hade kunnat vara riktigt skönt en sån här varm dag men i det ögonblicket var det inte angenämt. Jag återvände till kassan och betalade för chipsen. Nu kan vi äta våra chips med gott samvete, i alla fall i avseende att vi har gjort rätt för oss.

Orgelkonsert i Domkyrkan

Klockan 10 i förmiddags satt vi samlade i Lunds domkyrka -jag, Gustav, Oskar, Torgil, Iting, Ludvig, pappa, mamma och Jost. Det var dags för orgelkonsert. Vid orgeln satt Carl Adam Landström och temat för konserten var filmmusik.

Musiken kom bland annat från Phantom of the Opera, Pirates of the Caibbean och Star Wars. Det kom också ett medley av Astrid Lindgren-melodier.

När musiken började, höll både Gustav och Oskar för öronen. De slappnade dock av efter en stund. När konserten slutade med Star Wars-musiken tändes ett ljus i Oskars ögon.

Oskar tittade på mosaiken ovanför altaret och frågade mig: - Har han en drottning? Jag blev både överraskad och ställd av frågan och visste inte vad jag skulle svara. Min spontana tanke var att säga nej. Morfar ryckte in och sade att nej, det var nog Maria Magdalena som var drottningen i den där historien. Eller sade han jungfru Maria? Nu blev jag osäker.

Efter konserten gick vi till Glasskulturen för att äta glass. Jag har ätit tillräckligt med glass för resten av sommaren nu. Två kulor glass var enormt mycket glass! Men gott var det.

Därefter fortsatte vi till lekplatsen i Stadsparken. Solen sken från en blå himmel och det var rejält varmt, nästan lite obehagligt. Barnen sprang omkring och lekte i nästan två timmar. Mot slutet höll de sig mest i skuggan även om solen då hade börjat försvinna bakom ett molntäcke. Oskar har fått färg idag. Han har inte bränt sig i solen men det finns en lyster om honom.

Kvällen har varit ljum. Vi åt middag uppe hos mormor och på vägen hem kändes luften knappt mot mina bara armar.

Sommarlovsinspelning

Från Scaniabadet i Malmö livesänds "Sommarlov" på Barnkanalen klockan 9 på vardagar under sommaren. Man kan åka dit och vara publik och jag har haft planer på att ta med mig barnen dit. Igår fick jag veta att Sean Banan skulle vara gäst idag så det blev snabbt beslutat att det skulle bli av idag.

Jag förstod att vi skulle behöva vara på plats i god tid, så det blev en tidig morgon för vår del. Vi gick ut genom dörren klockan tio i sju med packade väskor (vi måste ju ha frukost med oss) och var vid Scaniabadet en dryg timme senare. Om jag säger så här, vi var inte först på plats! Det fullkomligt kryllade av folk.

Vi fick plats högst uppe på en kulle och hade ganska bra sikt under de cirka 45 minuter som var kvar till direktsändning. Vi fick se Sean Banan repa sitt uppträdande två gånger. Solen sken, himlen var blå och sommarvärmen hade gjort sitt återtåg. Det fortsatte att välla in folk till inspelningsplatsen. Lagom till direktsändningen skulle börja, hade barnen fått nog i trängseln. De var nöjda med vad de hade sett och vi - barnen, jag och morfar - bestämde oss för att gå och fick en härlig promenad tillbaka till Malmö Central.

Jag kan tänka mig att göra om den här utflykten en gång till under sommaren. Då väljer jag en dag då det inte deltar en artist som många barn tycks vara helt galna i.

Det måste vara...

... så underbart att vara ett litet barn. Världen tycks vara antingen så självklar eller ett mysterium. Och det är inget man behöver hymla med som barn. Ingen fasad måste upprätthållas.

Oskar och jag skulle gå och möta Gustav vid bussen i eftermiddags. Oskar hade tagit av sig sina shorts och när det var dags att gå ut, ville han inte sätta på sig dem igen. Jag frågade om han ville gå ut i kalsonger, modell boxer, och tröja. Det ville han och det fick han. Boxerkalsonger ser ju nästan ut som shorts, så det spelade inte någon större roll. Men jag undrar hur många vuxna som skulle gå ut klädd som Oskar och se det som en absolut självklarhet.

Oskar skuttade och hoppade en bit framför mig på väg till busshållplatsen. Plötsligt tvärstannade han och när jag kom ifatt honom frågade:

- Var är min skugga?

Solen har strålat idag och nästan vart vi än har gått har våra skuggor varit våra följeslagare. Och så var Oskars skugga inte längre där. Vad hade hänt? Det undrade han nästan lite bestört. Jo, han hade kommit in på en bit av gången som skuggades av ett hus. Jag fick förklara att utan sol blir det ingen skugga. Oskar skuttade vidare och efter några meter tittade hans skugga fram igen.

Vad har vi gjort igår...

... och idag då? Sanningen att säga, så kan jag just nu, just när jag skriver detta, inte komma ihåg vad vi gjorde igår. Jag är trött och min hjärna tycks ha tagit en liten paus. Men samtidigt vet jag att om jag bara tittar på gårdagens fotografier, så kommer jag att komma ihåg.

Så där! Nu har jag tittat och minns lite mer. Jag var ju på stan mitt på dagen och köpte mig en ny laptop. Den blev ungefär 65% dyrare än jag hade tänkt mig, när jag började fundera på att köpa en ny men jag höll mig ändå inom budget - med fem kronors marginal.

På kvällen åkte barnen och jag med deras pappa till Hörby. Han skulle springa Marknadsloppet (12,6 km i motionsklassen) som en liten uppvärmning inför Vansbrosimmet i helgen. Jag känner för att döpa om det till Vansinnessimmet!

Innan loppet gick vi runt på marknaden. Jag ångrade att jag hade håret uppsatt i en slarvig knut. Det fanns så mycket fina solhattar, och jag behöver en ny solhatt, men utan att ha håret ordentligt flätat kunde jag inte prova en. Om jag kommer iväg till Tomelilla marknad om några veckor ska jag vara bättre förberedd. Barnen åt en massa socker i form av var sin dinosaurieklubba, var sitt halsband med "sockerpiller" och två sockermunkar var. Deras pappa sprang sitt lopp och barnen hejade på honom på upploppet.

Idag blev det återigen en tur till Malmö. Torgil med familj har inte varit i pappas nya lägenhet och vi skulle dessutom diskutera och lägga upp en plan för alla aktiviteter som önskas göras under de tre veckor vi har tillsammans.

En rätt på tallriken och en till i skålen

Lunch skulle vi också äta och min pappa föreslog restaurangen Krua Thai på Möllevångstorget. Det var ett bra förslag. God mat och mycket mat till en inte särskilt dyr penning, faktiskt mycket prisvärd. Vi väntade emellertid med lunchen och gick först till Folkets park, där barnen fick hoppa på den stora hoppkudden. Det var mycket uppskattat.

Efter lunchen var Oskar trött och min mamma måste åka hem, så hon tog honom med sig. Resten av oss gick till Triangeln, där Ludvig och Gustav åt frozen yoghurt medan vi vuxna började skissa på en aktivitetsplan. Därefter åkte jag hem för att hämta Oskar hos mormor, eftersom hon skulle till ett möte. Gustav följde med resten av gänget hem till morfar och han har alldeles nyss kommit hem.

Ny lekplats...

... för mig i alla fall. Ludvig och Oskar kände båda två igen den, eftersom de var där en gång för tre år sedan. Det är en stor lekplats, som är handikappanpassad. Snäckan har jag för mig att den heter. Oskar sprang och sprang och sprang och verkade inte kunna få nog av att springa.

Besöket på lekplatsen ägde rum på sen eftermiddag. Förmiddagen ägnade jag åt att köra sju maskiner tvätt. Det är alltid lika skönt att få tvätten gjord. Jag hade tänkt tvätta redan igår men de visade sig att jag hade bokat tvättstugan på fel dag, på söndagen i stället för på måndagen.

Återförening

Igår, strax efter lunchtid, landade planet från San Francisco på Kastrup med min bror ombord. Mina föräldrar, Iting och Ludvig åkte över för att möta honom. Jag och barnen anslöt senare för att äta middag tillsammans hemma hos J.

Torgil var ganska så trött, vilket inte var konstigt efter att han hade varit uppe i många timmar. Flyget lämnade San Francisco sent på eftermiddagen på söndagen och var sedan i luften i tio timmar (och då blev det inget sovit alls). Men han var på gott humör och det var alldeles underbart att få krama om honom.

Jag noterade att Torgils händer är mycket lika pappas händer, som jag alltid har tyckt är så fina.

På Torgils högra arm finns den senaste (sista?) tatueringen. Jag måste försöka få en bättre bild på den framöver samt även fotografera de övriga tatueringarna. Jag blev inte mindre sugen att skaffa en egen tatuering, det måste jag erkänna.

Stick-å-meter 2014: juni

Maj månad dominerades av Pippitröjor. Juni månad likaså. Jag sydde ihop de två tröjor jag stickat. När jag skulle montera tröja nummer två, märkte jag att jag hade stickat bakstycket för litet. Det var bara att repa upp och sticka om. Den omstickningen tar jag inte med i månadens statistik. I övrigt har jag stickat en halsduk i ett garn med härligt eldiga färger.

Stickade gram: 100 g
Stickade meter: 400 m

Stickade gram 2014: 810 g
Stickade meter 2014: 3053 m

Läsdagbok 2:a kvartalet 2014

April

• The naming of the dead av Ian Rankin
• Rasmus på luffen av Astrid Lindgren

Juni

• The heroin diaries : a year in the life of a shattered rock star av Nikki Sixx with Ian Gihins
• Exit music av Ian Rankin
• Hotet av Michael Connelly (orig. titel: The overlook)
• Ronaldo : the obsession for perfection av Luca Caioli

Det blev visst ingen bok läst under maj månad, åtminstone ingen som jag hann läsa ut. Under det andra kvartalet har jag avslutat Ian Rankins bokserie om John Rebus. Det är mycket bra historier de flesta av dem och jag har kommit att tycka mycket om personerna i böckerna.

Bäst den här perioden har utan tvekan varit The heroin diaries av Nikki Sixx, basist i Mötley Crüe. Det är en dagbok, som sträcker sig från julen 1986 till julen 1987, då Nikki Sixx får hjärtstillestånd efter en överdos av heroin. Att han alls överlever det här året är för mig en gåta med tanke på det missbruk han utsätter sin kropp för.