Den ofrivillige snattaren

Det höll jag på att bli, när Oskar och jag var och handlade alldeles nyss. Oskar satt i sin vagn, som han egentligen är alldeles för gammal (inte för stor) för att använda men den är bra att köra hem varorna i. Jag tog ner ett rör med Pringles-chips från en hylla och Oskar ville hålla det. I det läget befann vi oss mer eller mindre inom synhåll för kassorna. Jag sade till Oskar, och kanske mest högt till mig själv, att vi inte skulle glömma att betala för chipsen.

För en gångs skull var det ingen kö i kassan, så det gick max två minuter från det att jag tog chipsen från hyllan tills jag stod i kassan och plockade upp varor på bandet för att sedan betala. Jag packade det vi hade handlat i en påse och satte den i vagnens korg. Och så ska jag börja rulla vagnen ut ur affären. Då säger Oskar:

- Mamma, du måste betala för den här. 

Han håller upp Pringles-chipsen så att jag ser dem. Det gick som en våg av iskyla genom hela min kropp. Det hade kunnat vara riktigt skönt en sån här varm dag men i det ögonblicket var det inte angenämt. Jag återvände till kassan och betalade för chipsen. Nu kan vi äta våra chips med gott samvete, i alla fall i avseende att vi har gjort rätt för oss.