Jag lämnade Oskar hos mormor strax efter klockan nio och därefter hämtade Gustav och jag Torgil, Iting och Ludvig. Jag tänkte att om vi gav oss iväg tidigt skulle vi hinna gå rundan före den värsta värmen. Så blev det inte riktigt. Då hade vi behövt ge oss iväg redan vid sextiden på morgonen. Solen strålade från en blå himmel. Det var varmt. Skuggan i skogen var mycket välkommen.
Rundan vi alltid har gått på Romeleåsen är cirka 5,2 km. Den startar vid The Lodge - förr den mycket trevliga(re) Romelestugan - och sedan upp för en sida av Romeleåsen för att komma upp till klinten och sedan ner för en annan sida och tillbaka till The Lodge. Den turen sitter mer eller mindre i ryggmärgen. Naturen har förändrats mycket under de drygt 30 år, som detta har varit ett utflyktsmål för familjen. Små träd har blivit stora. Stora träd har huggits ner och ersatts av nya. Utsikten från klinten skyms idag helt av uppväxta träd.
Jag njöt något alldeles obeskrivligt av den här turen. Den gick i ett alldeles lagom tempo med tanke på värmen. Uppe på klinten hittade vi lite skugga, där vi satte oss och åt smörgåsar och fyllde på vätskenivåerna i kroppen.
Om några veckor kommer björnbären att vara mogna och det vore ett ypperligt tillfälle att åka tillbaka till denna absolut underbart ljuvliga plats.
Oskar fick vara hemma med mormor av två anledningar. Ett: Det fanns inte plats för alla i bilen. Två: Han brukar inte orka gå hela den här rundan. Det verkar inte precis ha gått någon nöd på honom. Han var fullt sysselsatt med lek, när vi kom för att hämta honom. Han hade byggt en buss i vardagsrummet. Så här sammanfattade mormor hans besök, när hon skrev om det på Facebook:
Barnbarnet O är på besök i form av Draken. Draken kom på att tomma kattsandkartonger fungerar bra som resväskor. Sedan kom vargen inhoppande genom det stängda fönstret. Den heter Pimpomfej och är bitarg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar