Oskar och jag skulle gå och möta Gustav vid bussen i eftermiddags. Oskar hade tagit av sig sina shorts och när det var dags att gå ut, ville han inte sätta på sig dem igen. Jag frågade om han ville gå ut i kalsonger, modell boxer, och tröja. Det ville han och det fick han. Boxerkalsonger ser ju nästan ut som shorts, så det spelade inte någon större roll. Men jag undrar hur många vuxna som skulle gå ut klädd som Oskar och se det som en absolut självklarhet.
Oskar skuttade och hoppade en bit framför mig på väg till busshållplatsen. Plötsligt tvärstannade han och när jag kom ifatt honom frågade:
- Var är min skugga?
Solen har strålat idag och nästan vart vi än har gått har våra skuggor varit våra följeslagare. Och så var Oskars skugga inte längre där. Vad hade hänt? Det undrade han nästan lite bestört. Jo, han hade kommit in på en bit av gången som skuggades av ett hus. Jag fick förklara att utan sol blir det ingen skugga. Oskar skuttade vidare och efter några meter tittade hans skugga fram igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar