Plockar, plockar och plockar...

... och kastar, kastar och kastar. Jätteskönt men samtidigt frustrerande. Det är en typ av städning som inte syns och som dessutom ibland leder till att det ser stökigare ut. Inte heller hinner jag med den normala städningen, som ärligt talat alltid är eftersatt. Det är så evinnerligt tråkigt att städa.

Det är helt otroligt hur mycket skräp man kan samla på sig. Och då har jag ändå gjort mig av med det mesta som jag samlade på mig under min uppväxttid. Nästan allt material från skol- och studietid. Alla mina kassettband. Mina vinylskivor (det förlåter Jörgen mig icke). Alla mina tidningsurklipp (vi talar om tusentals, alla sorterade och katalogiserade). Alla mina OKEJ-tidningar (jag köpte varje nummer under många år). Böcker har jag gjort mig av med i stora mängder och det finns ändå lika stora mängder kvar.

Allt ovan nämnt känner jag är i sin ordning att det är borta. Jag har dock one regret. Under några års tid köpte jag engelska musiktidningar. Jag har för mig att en av dem hette Smash hits. Den andra, som jag regelbundet köpte, har jag glömt namnet på. Jag sparade artiklar ur dessa tidningar och klistrade in dem i fotoalbum, riktigt fina fotoalbum. Jag ångrar att jag kastade dessa album för cirka femton år sedan. Jag överlever men jag ångrar det.

Det är alltså sådant här bakom-kulisserna-rensande jag ägnar mig åt. Jag står i begrepp att byta sovrum med barnen och vill göra mig av med saker innan dess, både i mitt sovrum och i deras. Just nu funderar jag på hur jag ska förvara mina gamla dagböcker (de ligger nu i en gammal mikrovågsugnskartong) och mina fotoalbum (finns i en flyttkartong).

Och så fascineras jag över hur mycket damm det kan finnas...

Familjetid

Det blev sovmorgon idag, på sätt och vis. Jag vaknade redan klockan fem men lyckades somna om. Väcktes igen klockan kvart över sex av att barnen låg och bråkade bredvid mig. Sjasade iväg dem från sängen med en morrning och somnade om ytterligare en gång och vaknade en timme senare. Så ljuvligt att få sova!

Efter frukost skulle vi åka till morfar i Malmö. Oskar är i stort sett aldrig med på noterna, när man ska ge sig hemifrån. Han vill inte följa med. Punkt. Jag förklarade för honom att det här med familj är viktigt, att vi måste ta hand om varandra och idag så var det morfar som behövde hjälp.

På torsdag är det äntligen dags för min pappa att få ryggen opererad. Han har haft smärtor i benen och ryggen i ett års tid, smärtor som till stor del har tvingat honom att lägga om sin livsstil. Han har inte kunnat vara ute och gå på sina långa promenader men han har försökt att hålla igång ändå. Han går ner till gymmet varje morgon och cyklar en stund och sedan går han uppför trapporna till femtonde våningen för att sedan ta hissen ner till sin lägenhet på femte våningen.

Nåväl, pappa fick diagnosen spinal stenos, som innebär att det blir en förträngning i ryggmärgskanalen. Det är ett led i degenerativa förändringar och leder till att nerverna i spinalkanalen får mindre plats och utsätts för tryck. Det här ska operationen på torsdag förhoppningsvis rätta till.

Dagens tur till Malmö gjordes för att vi skulle hjälpa morfar att handla, så att han har det han behöver hemma och inte behöver bege sig till affären åtminstone den första veckan efter operationen. Han har även snälla grannar, som har erbjudit sig att hjälpa till och som kan handla färskvaror som frukt och grönsaker.

Vi handlade, vilket var ganska snabbt avklarat, och sedan åt vi lunch tillsammans. Det blev en fin förmiddag tillsammans.

Tidsoptimist?

Nej, inte alls och ett faktum att vara tacksam för idag. Jag är nästan alltid ute i god tid. Jag brukar säga att det är fysiskt omöjligt för mig att komma försent. Det är en sanning, som jag skulle kunna rista i sten. (Nu kommer väl tillvaron att vända sig emot mig och jag kommer att vara sen till allt framöver.)

Jag har varit och besiktigat bilen, denna avskyvärda, årliga syssla. Klockan 16:10 hade jag bokat tid. Jag hade valt ett ställe alldeles i närheten av där jag bor. Trodde jag. När jag gick till bilen, var det en känsla inombords som pockade på, som uppmanade mig att ta en titt på SMSet med bokningsbekräftelsen.

Det visade sig att jag bokat tid på ett ställe på andra sidan stan. Det var då jag kände tacksamhet att jag inte är en tidsoptimist, som alltid är ute i sista minuten. Drygt tjugo minuter var det kvar till min bokade tid och jag hann dit med marginal, trots att fredagsrusningstrafiken var i full sving.

Hur gick det för bilen då? Den gick igenom utan anmärkning.

Fjärdedelar

Det är strax före läggdags och Oskar är lite hungrig. Han åt inte så mycket till middagen.

- Mamma, jag är hungRRRRig. Jag vill ha en macka i fjärdedelar.

Gustav har tidigare idag berättat för Oskar att man får fjärdedelar om man först delar på hälften och sedan på hälften igen.

- Hur många bitar ska jag skära din smörgås i? frågar jag Oskar.

- Fyra bitar, mamma! svarar han och låter lite förtörnad över att jag ställer så dumma frågor.

Feminist

Internationella kvinnodagen och mitt förra blogginlägg har fått mig att fundera över det här med feminism. Vem kan/får kalla sig för feminist?

Ibland får jag intrycket att om jag inte kallar mig för feminist, så betyder det att jag inte är för ett jämställt samhälle. Men visst kan jag vara för det utan att sätta en stämpel på mig själv, utan att sätta mig själv i ett fack.

I SAOB står att läsa att feminism bland annat är en åskådning som hävdar och en rörelse som arbetar för kvinnans fulla likställighet med mannen.

Wikipedia skriver att feminismen handlar om en samling rörelser och ideologier, som tycker att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Tidigare ord för feminism var kvinnorörelsen eller kvinnorättsrörelsen. Ordet feminist har använts nedsättande om kvinnor som inte anpassade sitt beteende till rådande könsnormer. Det finns olika inriktningar inom feminismen. Gemensamt för många är att de anser att kvinnor generellt sett är underordnade män och att detta måste förändras.

På Unga feministers hemsida kan jag läsa att det är en skillnad mellan att kalla sig feminist och att handla feministiskt. Och så är det ju! Utan feministiskt agerande sker ingen förändring. Världen kommer inte att bli mer jämställd. Unga feminister skriver att feminismen handlar om mer än lika lön för lika arbete, t ex att se strukturerna bakom. Det handlar om se sexism och rasism i samhället och vilja göra något åt det.

Jag läser vidare i olika bloggar och kommer fram till att meningarna är delade. Någon anser att för att få kalla sig feminist ska man också vara beredd att vara feminist i aktiv handling. En annan menar att genom att kalla sig feminist erkänner man ett historiskt arv (kvinnor som genom tiderna kämpat för de rättigheter vi har idag) som vi nu har att förvalta.

Jag tycker att etiketten feminist är besvärlig. Det beror främst på att de feministiska debattörer jag stöter på i mina flöden alldeles för ofta uttrycker ett manshat som jag inte kan relatera till. Och i min korta rundtur på nätet nu ikväll ser jag att jag inte är ensam att fundera kring just detta fenomen.


Källor:
SAOB - Feminism
Wikipedia - Feminism
Unga feminister - Vem kan kalla sig feminist?
Lady Dahmer - Är det viktigt att kalla sig feminist?
Feministbiblioteket - Att kalla sig eller att inte kalla sig för feminist?
ChipsWallin - De som inte borde få kalla sig feminist

Ska jag bli upprörd?

Paolo Roberto har lyckats reta upp Filip och Fredrik samt Gudrun Schyman med ett inlägg på Instagram. I förra veckan lade han ut en bild, på vilken det stod:

Boobs show that men can focus on two things at once.

Det var tydligen inte alls bra. Enligt Nöjesbladet tycker Gudrun Schyman att det är "rent ut sagt förjävligt att man lägger ut en sån grej". Hon tycker att det är sexism, säger hon in en intervju med Filiip och Fredrik i deras program Breaking News. Schyman tycker att det är ännu värre, om många män skrattar åt det.

Tittar man på Paolo Robertos Instagram ser man att det är många kvinnor som skrattar åt det. Och faktum är att om någon borde ta illa upp av citatet, så är det väl män. Det är ju män som pekas ut som oförmögna att göra/fokusera på mer än en sak åt gången.

Och jo, jag kan väl på sätt och vis förstå det olämpliga i citatet. Återigen pekas kvinnor ut som sexobjekt, som männen ska titta på. Men jag kan inte bli upprörd. Jag tycker det är roligt. (Det är ju nästan sant...).

Jag hittade ett annat citat idag, som också borde uppröra männen och som jag också skrattar åt:

If a man speaks in the forest and there is no woman there to hear ... is he still wrong?

Igår var det internationella kvinnodagen. Det är inte en dag jag brukar uppmärksamma. Numera överskuggas dessutom det faktum att det är Gustavs födelsedag allt annat som händer den dagen. Fackförbundet Byyggnads publicerade en bild av sin styrelse, idel män, som alla hade en pussy hat på huvudet. Jag vet inte riktigt vad de vill åstadkomma med tilltaget.

De skriver själva att byggbranschen består till 99 % av män och att det inte är konstigt att styrelsen utgörs av 100 % män. De vill förmedla budskapet att även om det finns män i samhället som skapar problem så finns det andra som motarbetar [dessa män] och att Byggnads vill ta sitt ansvar och skapa en byggbransch där alla behandlas lika. Jag är inte säker på att det budskapet gick fram.

Kokningsrekommendation

Vattnet i mina kranar är otjäntligt att dricka. Ja, inte bara i mina kranar utan i hela kommunen. VA Syd har utfärdat kokningsrekommendation på sin hemsida.

Enligt kokningsrekommendationen ska vattnet kokas upp och sedan förvaras i en rengjord behållare i rumstemperatur eller kallare.

Behållare, har jag behållare? Det blev min första tanke. Jag hittade lite flaskor som jag kan använda. Nästa fundering rörde hur jag ska göra rent dem. Kan jag använda det otjänliga vattnet i kranen? För säkerhets skull tvättade jag flaskorna med kokhett vatten. Nu står de fyllda med kokt vatten och svalnar på balkongen, innan jag ska flytta in dem i kylskåpet.

Tio år med Gustav

Nyfödd

Du föddes på internationella kvinnodagen år 2007. Du kom lite för tidigt (3,5 vecka) och du var liten för tiden (2095 g och 46 cm). Den första veckan tillsammans bodde vi på neonatalavdelningen på Kalmar lasarett. Du fick hjälp att hålla värmen, du "solade" och sondmatades.

1 år

Under ditt första levnadsår bodde du på landet utanför Mönsterås. Du var inte som jag hade förväntat mig. Du sov i egen säng. Du sov hela nätter redan efter några månader. Du pysslade med ditt eget och gav mig en massa tid att pyssla med mitt bredvid dig.

Du lärde dig att sitta. Du fick dina första tänder. Du lärde dig att stå och gå med stöd. Det där med att krypa brydde du dig aldrig om. Det gick att ta sig fram liggandes på mage eller sittandes på rumpan.

2 år

Under ditt andra levnadsår bodde du i Landskrona i några månader i väntan på flytt till Kävlinge, där du så småningom började i förskolan.

Du flyttade ur spjälsängen till en riktig säng. Du började komma in till mamma och pappa tidigt om morgnarna, runt 4-tiden, ibland för att somna om men lika ofta för att dra igång dagen.

Du utforskade dina omgivningar tillsammans med den undersköna schabradoren Stella. Vi tittade på myror och gungade på vägen hem från förskolan. Du visste alltid åt vilket håll hemmet låg, när vi var ute på promenad med Stella.

3 år

Under ditt tredje levnadsår gick livet sin stilla gång i Kävlinge. Ditt tal utvecklades och du bjöd oss på nya härliga ord som hamburgerglass i stället för semla och åka på ett vattenfall i stället för att surfa. Vi var på Skånes djurpark och du fick rida på en häst för första gången. Du fick kompisar du tyckte mycket om på förskolan.

4 år

Det största som hände under ditt fjärde levnadsår var att du blev storebror. I början tyckte du nog att lillebror var en konstig filur men ganska snart insåg du att han var riktigt rolig att lära känna. I slutet av året flyttade familjen till Dalby. Du började på en ny förskola.

Vi gick på Skogsknytte på lördagarna. Du började vara med i köket och baka. Bokstäver och siffror var roligt. Du slutade att suga på tummen.

5 år

Under ditt femte levnadsår blev du riktigt god vän med S, som bodde i grannhuset. Ni kunde tillbringa hela dagar tillsammans, oftast hemma hos S. Jag gissar att det var skönt att få vara ifred för Oskar emellanåt.

Du blev en fena på att bygga LEGO och det fick du en hel del av på födelsedagar och till jul. Du kunde sitta i timmar för att bygga ihop en ny polisstation. Du lät ofta Oskar leka med ditt nya LEGO innan du själv hade fått chansen.

6 år

Ditt sjätte levnadsår: Sista året på förskola, kompisar, Skogsknytte, spela på datorn, simskola, tycker inte om att cykla...

7 år

Det sjunde levnadsåret blev jobbigt. Mamma och pappa separerade och sedan dess har du bott varannan vecka hos oss. Du började i skolan, förskoleklass. Du hade inga kompisar med från förskolan men hittade snabbt en ny kompis, N, och ni är fortfarande bästa kompisar.

8 år

Resterande år fram till tioårsdagen är svårare att hålla isär. Du går i skolan och gör ett fantastiskt jobb där. Du är en god läsare och tycker mycket om Dagbok för alla mina fans-böckerna samt bokserien om trädkojan, som växer med 13 våningar åt gången. I matematik imponerar du på mig med din kunskap nästan dagligen. Du tycks suga i dig som en svamp i skolan och du funderar och klurar på det du lär dig. Sedan du började i förskoleklassen har du börjat rita och dina teckningar är fantastiska med så mycket detaljer.

9 år

Min fantastiska, underbara Gustav. Tänkande, analyserande, godhjärtad, omtänksam, lugn. Vacker både på utsidan och insidan.

Nästan 10 år

Inte nyfiken längre

Fuller's London Pride, godare öl finns inte! Konstigt nog finns den inte i alla Systembolagets butiker. Det lärde jag mig i fredags, när jag sökte på Systembolagets hemsida. Den finns inte i Tomelilla, inte i Sjöbo, Ystad, Skurup eller Dalby heller. Den finns i Lund men jag ville helst slippa ge mig in i centrum på fredagseftermiddagen. Jag visste att vi hade en flaska gott, rött vin till fredagens middag, så att köpa öl fick vänta.

Det finns en öl, som står sig mycket bra i konkurrensen med London Pride och det är Bomble Bee. Det fick bli den som inhandlades igår, när jag var på Systembolaget i Skurup. När jag stod där och tittade på ölflaskorna på hyllorna, var det två sorter som fångade min uppmärksamhet. Stella Artois och Budweiser. Jag har inte smakat på någon av dem, så jag bestämde mig för att köpa en flaska av varje.

Medan vi lagade middagen igår kväll, delade vi på flaskan med Stella Artois. Den smakade absolut ingenting! Det var som Jörgen skrev som en kommentar på Facebook: Like having sex standing up in a canoe. Väldigt nära vatten!

Nu behöver jag inte vara nyfiken på Stella Artois längre. Så länge jag själv har något att säga till om, kommer jag inte att befatta mig med den ölsorten igen. Jörgen har förvarnat mig att jag kommer att tycka likadant om Budweiser.

Tidig vår på Österlen

Vintern är inte en årstid, som enligt mig, inbjuder till att åka på utflykt. När våren så smått börjar göra sitt återtåg, blir det så mycket roligare att ge sig ut. Det är fortfarande en bit kvar, innan våren visar sig från sin riktig vackra sida, men en tofsvipa, lärkor som drillar i skyn samt en stor flock svanar på en åker är inte fy skam.

Lördagen tog oss ut på Österlen. Målen var Gunnarshög och Stenshuvud och det blev en heldagsutflykt. Vädret bjöd mestadels på mulen himmel och temperaturen var mer än några grader över noll men det var ändå underbart att komma iväg. Att gå ur bilen vid Gunnarshög och höra sånglärkan för första gången i år, den känslan är svår att sätta ord på.

Klockan hade hunnit bli närmare två på eftermiddagen, när vi kom till Kivik. Efter ett kort stopp på Kiviks musteri hamnade vi på Kiviks Café & Bageri för att äta lite lunch. På Gunnarshög hade vi smakat på chips med sparrissmak och konstaterat att Jörgen tycker om sparris men det gör inte jag. I Kivik serverades sparrissoppa och det blev ett självklart val för Jörgen. Jag valde i stället en varm ciabatta med ost och skinka.

Utanför cafét stod en skylt på vilken det fanns en semla och texten Jag vet att du har saknat mig! Och ja, jag har saknat semlor. Jag har inte ätit en enda semla i år och jag längtar verkligen efter att äta en. Det blev dock ingen igår. Efter lunchen var jag mätt och dessutom var det alldeles för mycket grädde på semlorna, så det var inte svårt att avstå.

I augusti, när vi var på Stenshuvud, utgick vi från den södra sidan. Igår tog vi oss an stigningen från den norra sidan och började med att gå genom thujaskogen, där vi också stötte på en äkta kastanj. Det är blött ute i skog och mark just nu. På sina ställen var stigen täckt av vattensamlingar. Hasseln är i full blom men tyvärr lyckades jag inte se några av dess ljuvliga honblommor.

På vägen hem stannade vi i Sjöbo för att handla. Vi hade kommit fram till att vi skulle göra en köttfärspaj till middag. Den blev improviserad och gjordes på blandfärs, gul lök, champinjoner, soltorkade tomater, creme fraiche och den kryddades med salt, peppar och paprikapulver. Den blev mycket god och en fin avslutning på dagen!