Försommarkvällspromenad

Vädret är helt bedårande för tillfället och jag passade på att gå en promenad efter middagen. Det var på tiden att jag tog mig i kragen och kom ut och rörde på mig. Inte en dag för tidigt! Jag letade fram min Garmin Forerunner-klocka för att hålla reda på hur långt och hur länge jag gick. Utan den informationen är det inte alls kul att promenera, tycker jag.

Det var nästan ett år sedan jag använde klockan och jag hade delvis hunnit glömma hur den fungerar. Slå på GPSen var inga problem men att få fram ett enkelt tidtagarur höll på att ge mig en hjärnblödning. Jag hade hunnit gå närmare en halv kilometer innan det lyckades mig ... av en slump, så jag vet fortfarande inte hur jag ska göra nästa gång.

Solen sken, himlen var blå och det var alldeles underbart vackert och härligt att traska fram på en grusväg mellan blommande rapsfält. Det blev många stopp på vägen för fotografering och totalt en promenad på 3,4 km.

Och så var sommaren här!

Jag har följt SMHIs årstidskarta med stort intresse de senaste dagarna. Dag efter dag med sommartemperaturer. För att det ska bli sommar enligt den meteorologiska definitionen ska det vara en dygnsmedeltemperatur på 10 plusgrader under fem dygn i följd.

Igår var det den femte dagen och det var med spänning jag tittade på årstidskartan idag. Och, jojomensan, nu är det sommar i sydvästra Skåne. Den 19 april kommer att vara det datum som gäller för sommarens ankomst och det är ungefär tre veckor tidigare än normalt.

Sedan krävs det ju lite mer för att det ska kännas som sommar. Löv på träden, till exempel. Lövsprickningen är på gång men det finns fortfarande många kala trädkronor.

Det var längesen...

... jag lagade en lasagne men det kommer att ske igen inom en snar framtid. Den är god! Och inte är det särskilt besvärligt att göra heller. Jag vet inte vad som har farit i mig men jag till och med improviserade! Jag skulle göra bechamelsåsen och receptet på paketet med lasagneplattor verkade så klyddigt så jag gjorde lite på känn ... och det blev bra! Ha!

När vi var hos mormor härom dagen, såg barnen en del av Star Wars: episode IV - A New Hope. De har hittills bara sett Star Wars som LEGO-filmer eller i Family Guys tappning. De var helt begeistrade att det var "på riktigt". De fick låna med sig filmen hem och även episoderna The Empire Strikes Back och Return of the Jedi. De har sett alla tre minst en gång, någon av dem mer än en gång, under helgen och det är speciellt Oskar som älskar dem.

Vi allmänbildar oss

Att hitta tidningen på hallmattan på morgonen ger mig en känsla av lyx. Jag prenumererar på Sydsvenskan och får den fredag, lördag och söndag. På helgen brukar jag ta med mig tidningen till sängen för att läsa den. I morse hittade jag en krönika skriven av Rakel Chukri och den hade rubriken Påsktraumatisk stress.

I krönikan berättar Chukri om en resa hon och några släktingar gjorde till Jeriko. De besökte ett kloster och en guide berättade om Jesus svåra tid i öknen. Chukris kusin frågade vad lärjungarna gjorde medan Jesus var i öknen. Guiden svarade bestört att Jesus inte hade träffat lärjungarna ännu och tillade: "Har ni inte ens läst Bibeln?"

I dubbel upplaga.

Jag läste klart krönikan och sedan började en förmiddag som gick i allmänbildningens tecken. Jag började med att ta fram Barnens bibel av Anne de Vries och bläddrade fram till de sidor som handlar om den sista kvällen, Getsemane, Pilatus, Golgata, korsfästelsen och Jesu uppståndelse. Jag läste och berättade för Gustav på vilken dag de olika sakerna hände i vår påskhelg. (Oskar var inte intresserad.) Jag tycker att det hör till allmänbildningen att känna till berättelserna i Bibeln.

Sedan fortsatte vi av bara farten med att lära oss nya saker. Vi googlade på bäver, myrlejon och vägglöss - sådant vi har pratat om de senaste dagarna och velat veta mer om.

Härom dagen var jag på biblioteket och lånade nya böcker till barnen. Jag kom bland annat hem med Trollflöjten av Cecilia Sidenbladh och Tord Nygren och i den har vi hittills lärt känna Tamino, Papageno, Nattens drottning, Sarastro, Pamina och Papagena. När dagens frukost var avklarad, letade jag upp Mozarts Zauberflöte på Spotify och musiken fick göra oss sällskap under förmiddagen.


Källa: Påsktraumatisk stress av Rakel Chukri (Sydsvenskan 2014-04-20, sid B2)

Påskbord

Magnolian blommar. Kommer det att finnas några kvar till Valborg? Magnolia är en av mina favoritblommor. Tänk att de redan är i blom, till och med "uppe på" Tre Högar, som ligger högre placerat än Lunds centrum. Körsbär och magnolia blommar alltid tidigare inne i stan än här ute.

I dagens tidning - Sydsvenskan - står det att rapsfälten är på väg att slå ut och att det är väldigt tidigt, så tidigt att "lantbrukarminnet" inte kan påminna sig att rapsen kommit i blom redan i mitten av april.

Jag tittade på SMHIs hemsida tidigare idag för att se hur varmt det var ute. 10 grader men det kändes kallare på grund av vinden. Det är milt även på nätterna och jag började fundera på när det blir sommar enligt meteorologerna. Sommar är det när dygnsmedeltemperaturen varaktigt är över 10 grader. Sommaren "brukar normalt" anlända till Malmö den 8 maj.

I förmiddags promenerade barnen och jag upp genom parken för att hälsa på mormor, som ska få låna min Downton Abbey-box. Jag är riktigt avundsjuk på att mamma och J inte har sett serien än utan ska få uppleva den för första gången.

Det var mycket spring i benen och det är ju bra att de fick utlopp för den energin. Vi hittade även en massa daggmaskar, otroligt många. Vissa var helt enormt stora medan andra var små och ovanligt tunna. I trädkronorna bygger råkorna sina bon och de skränade riktigt ordentligt.

På eftermiddagen åkte barnen, deras pappa och jag till Staffanstorp Gästis för att äta påskbord. Det var inte något vi hade planerat utan det var en spontan idé. Påskmaten föll inte barnen i smaken. Gustav åt en bit skinka och en massa melon. Oskar åt en knäckesmörgås med ost och två skivor lax.

Laxen var god. Köttbullarna likaså. Och det fanns en currysill som var helt makalöst god. Annars måste jag tyvärr säga att det inte var någon höjdare till påskbord. Men vi hade kul tillsammans och vi blev mätta.

Långfredagen börjar gå mot sitt slut. Klockan är snart åtta på kvällen och jag ska se till att barnen kommer i ordning inför natten och sedan tittar vi på Let's Dance tillsammans.

Heaven, I'm in heaven...

Det låg ett stort paket i min brevlåda, när barnen och jag kom hem från en shoppingrunda i eftermiddags. Downton Abbey-boxen med säsong 1-3! Vilken lycka!!!

Jag tittade inte på Downton Abbey, när den började visas på SVT. Förra sommaren såg jag ett reprisavsnitt på TV, fastnade direkt och skyndade mig att leta upp alla avsnitt av säsongerna 1, 2 och 3 på internet och maratontittade mig igenom dem. Sedan väntade jag otåligt på att säsong 4 skulle börja på TV.

Jag har sedan dess funderat på att köpa boxen men har tyckt att den har varit lite för dyr. I måndags hittade jag den till ett mycket överkomligt pris och slog till direkt. Samtidigt började jag titta på serien igen, streamad från internet, vilket emellanåt är så galet irriterande, när överföringen segar.

Det har blivit en till påskpresent till mig själv - ett garnnystan. Tanken är att det ska omvandlas till en disktrasa eller två.

Vädret har inte varit lika strålande som under gårdagen men jag njuter obeskrivligt av våren ändå. Jag känner likadant varje år, att det nästan gör ont i kroppen, så vacker är våren! Trädens kronor skiftar i grönt. Gräsmattorna är rikt gröna och det blommar tusenskönor och maskrosor i mängder. Jag har tittat igenom barnens skogarderob. Oskar klarar sig för närvarande men Gustav behövde två par nya skor och ett par gummistövlar och det har vi ordnat under eftermiddagen.

"En slags sorg över ett misslyckande i livet"

Jag läser i Expressen att Lasse Kronér skiljer sig efter 23 års äktenskap. Han säger, enligt tidningen, att det är en ovanligt lycklig skilsmässa men samtidigt känner han "en sorg över ett misslyckande i livet".

Precis så är det! Även om det är rätt beslut att gå skilda vägar så är det inte roligt. Min skilsmässa gick igenom under mars månad efter sex månaders betänketid och det är till dags dato mitt livs största sorg. Det jag sörjer mest är att inte kunna ge mina barn en uppväxt med tillsammans med både mamma och pappa. Det är ett misslyckande!

Nu är det som det är och jag måste göra det bästa av situationen för mina barn i samarbete med deras pappa, ett samarbete som fungerar mycket bra. På många sätt mår jag bättre än jag gjort på länge, till och med någonsin ... kanske ... även om det kan vara att ta i...

Vem har snott mina små pojkar?

Plötsligt, när jag såg den här bilden, som jag tog under gårdagen, insåg jag att Oskar inte längre är en liten pojke. Det är en känsla som har kommit smygande de senaste månaderna. Det känns som om han har dragits ut på längden och han har börjat visa en egen, mycket stark vilja och han har bestämda åsikter om saker och ting. Nu börjar det även synas i ansiktet att han lämnat småbarnsåren bakom sig.

Gustav tappar tänder till höger och vänster - nåja, det var en lätt överdrift. Tre har han redan tappat och tre till sitter löst. Snart kommer det att vara en stor glugg i överkäken. Året i förskoleklassen är snart över och då väntar den "riktiga" skolan med läxor. Härom dagen satt Gustav och fyllde i ett frågeformulär inför sitt utvecklingssamtal. Han behövde ingen hjälp att läsa frågorna. Han markerade ett ledset ansikte bredvid lektionerna i matematik. Senare berättade han att det de arbetar med i matte är alldeles för enkelt och därmed tråkigt.


Mina små pojkar är inte små längre utan de börjar bli stora och formar sin plats och sin väg i världen. Jag kommer att sakna småbarnsåren, som för alltid kommer att vara ett mycket kärt minne, men jag ser så otroligt mycket fram emot vad som komma skall.

Härlig vårdag

Att kalla vädret för vårväder är nästan en underdrift. Solen har strålat och det har varit varmt, riktigt varmt, även en bra bit in på kvällen. Häggen är mitt uppe i sin lövsprickning. Körsbärsträden blommar. Jag har letat fram barnens vårjackor, kepsar och solhattar. I morgon ska vi ge oss ut och leta efter vårskor.

Hur kan jag glömma en sådan sak?

Jag lärde mig sticka, när jag gick på dagis.

Jag stickade mycket under tonåren. Mamma och jag satt och stickade framför TVn.

Jag har stickat mycket i perioder i vuxen ålder.

Jag har stickat tröjor, sjalar, strumpor, halsdukar, vantar.

Idag satte jag mig i soffan för att sticka medan jag tittade på Project Runway. Jag stickar en ärm till en tröja och antalet maskor ska ökas med en maska i varje sida av ärmen med jämna mellanrum. Plötsligt har jag inte en aning om hur jag brukar göra, när jag ökar maskor i början av varvet. Slutet av varvet - inga problem - men början...

Hur kan jag plötsligt glömma bort något som jag har gjort hundratals, kanske tusentals, gånger förut?!?