Jag läser i Expressen att Lasse Kronér skiljer sig efter 23 års äktenskap. Han säger, enligt tidningen, att det är en ovanligt lycklig skilsmässa men samtidigt känner han "en sorg över ett misslyckande i livet".
Precis så är det! Även om det är rätt beslut att gå skilda vägar så är det inte roligt. Min skilsmässa gick igenom under mars månad efter sex månaders betänketid och det är till dags dato mitt livs största sorg. Det jag sörjer mest är att inte kunna ge mina barn en uppväxt med tillsammans med både mamma och pappa. Det är ett misslyckande!
Nu är det som det är och jag måste göra det bästa av situationen för mina barn i samarbete med deras pappa, ett samarbete som fungerar mycket bra. På många sätt mår jag bättre än jag gjort på länge, till och med någonsin ... kanske ... även om det kan vara att ta i...
Idag såg jag att du står som ogift på Ratsit, ja, en sorts misslyckande är det väl, i varje fall när barnen är så små. Å andra sidan, tanken att två människor som bestämmer sig i unga år för att hålla ihop och bilda familj, för att sedan också hålla ihop hela livet är kanske lite utopisk. Alla inblandade parter förändras hela tiden och alla förändringar fungerar inte nödvändigt med partnern. Ett sammanhållande för principens skull blir förödande. Var glad att du har det förhållande till Mats du har fått.
SvaraRaderaEn skilsmässa är aldrig rolig hur mycket vänner man än är efteråt. När jag själv gick i tankarna så var det just det där med barnen som allt kretsade runt. Så många tyckte att jag skulle bita ihop för barnens skull men till slut insåg jag att det faktiskt var just för barnens skull som jag var tvungen att göra något, jag ville inte att deras lärdom skulle bli att man skulle vänja sig vid något som inte var bra. Vad skulle det ge dom för syn på kärleken ? Istället valde jag ett jobbigt och tungt beslut och nu fjorton år senare så är både jag och barnen rörande överens om att det var det absolut bästa jag kunde ha gjort.... Det finns ingen anledning att hänga kvar vid något som inte är vad det en gång var och även om det gör ont och är ett jobbigt beslut att ta så stärker det en när man tagit sig igenom det jobbiga. Med facit i handen är det mycke jag tänker och tycker om åren tillsammans med mitt x men en sak är i alla fall säker, det kom något gott av de åren - mina två äldsta barn och dom vill jag verkligen inte ha ogjorda :-)
SvaraRadera