Jag fick den här boken, Gravity's Rainbow av Thomas Pynchon, i födelsedagspresent av min bror 2009. På det medföljande kortet kunde jag läsa:Det tog mig fem månader att kämpa mig igenom den här, men det var värt mödan! Jag tänkte att det kunde vara bra med ett litet anteckningsblock för att hjälpa dig hålla reda på alla karaktärer och plottvistar!
Paketet med boken kom, när jag låg inlagd på sjukhus i väntan på att föda barn. Då var det inte riktigt läge att börja läsa den. Men nu börjar det nog bli dags att plocka fram den även om jag är lite, lite rädd att ta mig an det åtagande det verkar vara att läsa den...
Gravity's Rainbow är en av mitt livs absolut största läsupplevelser. Därmed inte sagt att jag njöt varje sekund när jag läste den, tvärtom. Det var perioder jag fick kämpa för att inte slänga boken i väggen och vråla av frustration.
SvaraRaderaEfter jag skickade paketet läste jag ett råd av en mer erfaren Pynchonläsare, som rekommenderade att INTE göra anteckningar första genomläsningen. Istället för att bekymra sig om att följa eller ens försöka förstå handlingen till 100% tyckte han det var viktigare att bara låta boken skölja över en. Vid en andra, tredje, fjärde, etc, läsning, däremot, kunde man gott plocka fram anteckningsblocket skrev han. Jag tror jag tänker göra det när jag själv läser om den. Om 10-15 år eller så...
Jag vet inte om det känns lättare att börja läsa boken, efter att ha läst den kommentaren *lol* Men självklart ska jag ta mig an den. Jag blir ju även nyfiken på hur boken faktiskt är ... och vad den handlar om.
SvaraRadera