Mitt barn har gått sönder

Det låter mer dramatiskt än vad det är. Men lite så känns det. Det är ingen bra känsla som far genom kroppen, när något av barnen har slagit sig. Å andra sidan är det en del av livet.

Jag åkte iväg för att handla i förmiddags. Barnen behövde nya kläder. Matförråden måste fyllas på. Det var en lyckad shoppingtur. Stunden i bilen var härlig. Jag lyssnade på radion, idel "gamla godingar" från Ozzy Osbourne, Metallica, Def Leppard, Dire Straits... Solen sken. Himlen var blå. Då är det bara att njuta!

När jag kom hem, mötte Gustav mig. Han visade mig sin arm, som vid armbågen hade några rejälva rivmärken. Han och Oskar hade varit ute i trädgården och sprungit runt. Gustav hade missbedömt en "kurvtagning" runt ena husknuten och skrapade armen mot tegelväggen. Aj aj aj!

Jag packade upp inköpen och sedan tog jag med mig Gustav på en promenad in till centrum. Vi skulle till Apoteket. Gustav hade en massa att prata om på vägen och glömde så småningom bort sin onda arm. Vi pratade bland annat om att han skulle få en "guldpeng", som han kunde få köpa vad han vill för (t ex lördagsgodis till i morgon) eller spara. Inne i centrum fick han klättra på den stora stenen och han tittade på killarna som arbetade med att iordningsställa scenen inför kvällens musikfestival.

Sedan fick han sin guldpeng och han visste genast vad han skulle köpa. En boll i automaterna utanför kassorna på Hemköp. Han konstaterade själv att det stod "10" på automaten och "10" på hans guldpeng och det tyckte han var bra. Lite hjälp behövdes med automaten och sedan ramlade Gustavs boll ut och han var nöjd. Det blev ödet för Gustavs första veckopeng.