I måndags började jag jobba igen efter sommarledigheten. Vädret har gjort sitt bästa för att övertyga mig om att det är okej att återgå till ordinarie verksamhet. Det är väldigt varierande för tillfället. Solsken, skyfall, solsken, skyfall, solsken, skyfall.
Den här terminen är tanken att jag ska åka buss till jobbet i stället för att köra bil. Jag kommer att få massor av promenadmotion. Skyfall kan vara ganska härliga att beskåda och lyssna på men just i de stunder när jag är på väg till eller från bussen så får det gärna vara uppehåll.
Jag rensade ut en massa tröjor ur min garderob i helgen som gick. Sedan fortsatte jag med Oskars garderob för att göra plats för "nya" kläder. De "nya" kläderna är egentligen Gustavs urväxta kläder. När jag satt där och plockade bland bodies, tröjor och långbyxor, slog det mig att jag numera köper en helt annan typ av barnkläder jämfört med när Gustav var nyfödd.
Då, för fem år sedan, köpte jag kläder som var bruna, grå, mörkblå och murrigt gröna. Jag blir nästan deprimerad, när jag ser dem. Idag letar jag alltid efter kläder i klara färger ... rött, gult, grönt, blått, rosa.
Min familj, det är jag, maken och så pojkarna. Manlig övervikt med andra ord. Varje vecka har kan jag fylla en tvättmaskin med enbart röda och rosa klädesplagg och det är inte jag som är skyldig till dem, långt ifrån. Det brukar också bli en maskin med kläder i klara, glada färger. Så var det inte för fem år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar