Det börjar närma sig läggdags för Gustav. Han brukar vilja ha något att äta, innan det är dags att borsta tänderna. Så även ikväll. Han ville ha en tallrik fil.
- Men utan puffar, skyndade han sig att säga.
Lite konstigt, tyckte jag, men han vet ju bäst själv vad han vill ha. Jag ställde fram en skål och hällde upp fil.
- Mamma, har du ont i ryggen?
- Nej, den är mycket bättre nu, svarade jag. Och sedan förstod jag. Vill du ha puffar?
Och det ville han ha. Min lille omtänksamme kille vill inte att jag ska klättra på stolar efter puffarna, om jag har ont i ryggen. Men när han hade försäkrat sig om att min rygg var bra igen, då tyckte han att det skulle smaka bra med puffar till filen.
han är för go', din store kille
SvaraRadera