Prata ikapp

Jag börjar så smått tro att varje människa har tilldelats ett visst antal ord för sin livstid. Nej, naturligtvis tror jag inte på allvar att det är så, men Gustavs svada under eftermiddagen får mig fundera över hur det ligger till.

Gustav pratar alltid mycket. Han tycks ha ett otroligt rikt inre liv och en sprudlande fantasi och han delger gärna omgivningen sina funderingar och frågor. Sedan han blev sjuk i fredags har han varit oroväckande tyst. Idag är han utan tvekan frisk igen. Han pratar non-stop!

Jag var på jobbet under förmiddagen. Eleverna har studiedag. Vi matematiklärare som deltar i matematiklyftet hade tydligen fått dagen ledig för att kompensera för den tid vi lägger på vår kompetensutveckling. Informationen om detta har varit minst sagt knapphändig. Jag hade förvisso saker jag behövde göra så jag var ändå på jobbet. Det visade sig att så var nästan alla andra av mina komplediga kollegor och vi hade en kort ämneskonferens innan jag körde hem igen vid lunch.

- Jag hör ljudet

Gustav ligger på soffan, där han har varit sedan lunchtid i fredags. Nu har han piggnat till. Under eftermiddagen har han ätit två skivor rostat bröd med smör och popcorn och till detta har han druckit två glas saft.

Det börjar bli dags att starta gå-och-lägga-sig-rutinen och Gustav sade alldeles nyss till mig:

- Mamma, du måste hålla mig i handen. Jag är lite yr i huvudet.

Oskar skyndade sig fram till Gustav och lade sitt öra mot Gustavs hjässa.

- Jag hör ljudet. Gustav, jag hör ljudet.

Jag har inte en aning om vad han menar och jag undrar verkligen hur han uppfattade det Gustav sade om att vara yr i huvudet.

Gustav lade armen om Oskar och sade:

- Jag gillar dig. Jag älskar dig, Oskar.

Oskars svar blev:

- Jag gillar dig också.

Tvätt, tvätt, tvätt, tvätt, tvätt

Just nu drunknar jag i tvätt. Tvättkorgen är i stort sett tom så mitt tvättberg består av ren tvätt. Det gör att det hela känns bättre. De senaste tre veckorna har jag halkat efter med att vika ihop den rena tvätten. Därav högarna med tvätt.

Jag har ägnat förmiddagen åt att komma ikapp. Nu återstår bara frottéhanddukarna och en otrolig mängd med strumpor. Jag har funderingar på att be barnen om hjälp att para ihop dem. De kanske tycker att sådant är kul. Jag ogillar det nästan lika mycket som jag ogillar att hänga upp strumporna på tork.

Gustav ligger utslagen på soffan. Han har haft en orolig natt. Men jag tror ändå att det har vänt. Han har druckit ett halvt glas blåbärssoppa och han har fått behålla vätskan. Ibland får man vara glad för det lilla.

Sjuk vecka

Jag sitter och väntar på att tvättmaskinen ska bli färdig så att jag kan köra igång torktumlaren och hänga upp det som inte ska tumlas. Sedan ska jag sova. Gustav sover oroligt bredvid mig. Han har inte alls mått bra idag.

Oskar blev ju sjuk i slutet av förra veckan. Han var hemma från förskolan måndag, tisdag och onsdag. Igår var vi alla tillbaka i den vanliga vardagslunken men så fick Oskar feber igen under natten till idag. Jag bestämde mig för att hålla Gustav hemma också, mest för att jag tyckte synd om Oskar som skulle behöva följa med till skolan för att lämna storebror.

Så här i efterhand känns det som ett mycket bra beslut. Under förmiddagen började Gustav må dåligt och strax efter lunch kom illamåendet och kräkningarna. Det är så jobbigt att se honom må så dåligt och inte kunna göra något för att det ska vara lättare för honom.

Nu håller jag en tumme för honom att han ska vakna i morgon och må mycket, mycket bättre.

Sjukling

Oskar är inte helt kry. Vi satt och tittade på Linus på linjen tidigare ikväll och Oskar kröp nära mig och han kändes så varm. En koll med termometern visade att han hade över 39 graders feber. Det var mycket förvånande. Det fanns inga indikationer på att han inte skulle må bra. Han är fortfarande rejält varm och sover ganska oroligt. Återstår att se vad det blir av det här. Jag håller en tumme för att han vaknar feberfri och pigg i morgon!

Samband

Barnen och jag var i Lund i förmiddags. Äntligen kom jag iväg och köpte mer Drops Fabel så att jag kan sticka klart min vita Haruni. (Det har jag förresten redan hunnit att göra i eftermiddag.) Vi sammanstrålade med min mamma och J på Botulfsplatsen och lyssnade på härlig marimbamusik på Stortorget.

Vid Stortorget ligger Turistbyrån och i ett av fönstren stod några små blomkrukor i plast. Blommorna, också de i plast, i krukorna gungade fram och tillbaka. De drevs av en liten solcell som fanns i varje kruka. Jag förklarade för Gustav att solcellen omvandlade solens strålar till elenergi, som fick blommorna att röra sig.

Genast ställde sig Gustav så att han skuggade en av solcellerna. Jag fullkomligt älskar hur han tänker, funderar och reflekterar över tillvaron och företeelserna i den! Jag blir varm ända in i mitt innersta och jag hoppas, hoppas, hoppas att han fortsätter med detta. Tyvärr slutade blomman inte röra på sig. Skuggan var inte tillräcklig men Gustav visste att blir det bara tillräckligt mörkt så stannar blomman.

Vi gjorde ett kort besök i Domkyrkan. J och Gustav hade pratat om fossiler och det kändes som ett säkert kort att leta efter fossiler i Domkyrkans kalkstensgolv. Och mycket riktigt hittade vi några. Det blev ett snabbt besök hos jätten Finn i kryptan också.

Dagen har varit solig och varm. En underbar septemberdag. Det gäller att suga ut det sista av sommaren så vi gick till GlassKulturen och köpte glass innan vi åkte hem.

Vad gjorde Maskot i veckan?

Gustav har gjort sin läxa. Kaninen Maskot har fått vara med honom i veckan och Gustav har ritat och berättat om Maskots vecka i den gröna boken. Nu är bok och kanin på väg tillbaka till skolan för att få följa med ett annat barn hem.

Lite besvärligt

Oskar har är försenad i sin språkljudsutveckling och har träffat en logoped vid några tillfällen under det senaste året. Hittills har vi föräldrar kunnat förstå Oskar ganska bra men nu börjar det bli besvärligt i takt med att hans ordförråd byggs upp allt mer.

Alldeles nyss åt vi kvällsmat och Oskar fick en smörgås med skinka.

- Jag vill ha tenap, sade han gång på gång.

Jag trodde att han menade senap men det var det inte. Oskar blev mer och mer förargad och ledsen allt eftersom jag gissade och det blev fel hela tiden. Jag frågade om det var något man äter, dricker men fick bara höra samma sak hela tiden.

- Jag vill ha tenap.

Till sist bad jag Oskar visa mig vad det var han ville ha. Han gick direkt fram till lådan med brödrosten och pekade på den. Han ville ha en rostad smörgås.

Den här gången kan det knappast ha handlat om att språkljuden inte är riktiga. I alla fall kan inte jag komma på hur tenap hänger ihop med rostat/varmt bröd. Det skär i mig varje gång jag ser Oskars frustration när omvärlden inte förstår vad han säger, speciellt när omvärlden är jag.

En ny sjal på gång

Idag fick jag några timmar för mig själv och unnade mig själv lyxen att sitta och sticka. Jag började om på min Fellowship-sjal med lite tunnare stickor den här gången. Ännu så länge bara flyter den fram på stickorna. Det går förvånansvärt fort. Delarna The One Ring, Boromir, Legolas, Gimli och Gandalf är avklarade och härnäst kommer Aragorn. Det är en mycket rolig sjal att sticka och jag kan knappt vänta tills den är färdig.

Jag besökte min lokala LYS idag i jakt på Drops Fabel-garn men jag kammade noll. Jag måste alltså ta mig in till Lund någon dag om jag inte ska beställa via Internet.

Just nu funderar jag på om jag ska gå och lägga mig. På SVT1 visas Intresseklubben och det är en synnerligen blek kopia av förlagan, Qi. Nästan plågsamt att titta på.

Gapskratt vid middagsbordet

Obeskrivligt trött. Det är en bra sammanfattning av hur jag känner mig på fredagseftermiddagar. Då är det skönt att komma hem. Blå himmel och solsken. Underbart. Barnen var ute och flög drake med några kompisar. Det var egengjorda drakar - ett A4-papper fäst i ett plastband - och det var tydligen jätteroligt.

Medan middagen skötte sig själv, ritade barnen och jag. Oskar ville att jag skulle rita R2D2. Hmmm, hur ser "han" ut? Barnen beskrev och jag ritade och det färdiga resultatet fick godkänt av Oskar.

När vi satte oss för att äta middag, öppnades en ny flaska mineralvatten ... och vattnet stod som en fontän ur flaskan. Det var vatten överallt! Gustav såg helt förskräckt ut i en sekund eller två och sedan började vi alla att gapskratta.

Barnen tittar på Vilse i pannkakan och Kalles klätterträd och senare, om vi lyckas hålla oss vakna, blir det Doobidoo.

Svaret

Här kommer svaret till gårdagens kluring. Min mamma formulerade det så bra i sin kommentar till inlägget så jag citerar henne här:

jag tror den kör åt vänster, eftersom man inte ser någon dörr, säger passionerad bussåkare

Jag kunde inte komma på lösningen, när en kollega visade mig kluringen igår. Jag har letat lite på Internet och har hittat den bild, som J visade mig igår:

Åt vilket håll kör bussen?

Bilden föreställer en buss. (Jo, det gör den!) Det du nu ska komma fram till är åt vilket håll bussen kör, höger eller vänster?

OMG!

Barnen tittar på LEGO Lord of the Rings. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Den är ungefär 90 minuter lång och följer valda delar av Peter Jacksons filmer mycket troget. Nåväl, med jämna mellan rum utbrister barnen:

- Oh my God!

men det låter mer som:

- Åååå maj gadd.

Fem fingrar

- Varför har vi fem fingrar? undrar sexåringen precis innan läggdags.

Det måste vi ta reda på. Vi kan inte gå och lägga oss utan att svaret på den frågan. Google, here we come!

Kanin och grön bok

Gustav ville sällan berätta vad han gjorde, när han var på förskolan. Han har inte ändrat sig på den punkten sedan han började i förskoleklassen. Idag var han dock mycket hemlighetsfull med sin väska, när jag hämtade honom. Det fanns något i den, något som skulle vara en hemlighet tills vi kom hem och då kanske jag skulle kunna få se "den" i hans rum.

Vi hann knappt innanför dörren här hemma, så öppnade Gustav sin ryggsäck och ut kom en leksakskanin och en grön bok. Kaninen ska få hänga med Gustav under veckan. I slutet av veckan ska han rita en teckning i den gröna boken och någon av oss föräldrar ska hjälpa honom att skriva om kaninens vecka. På måndag ska bok och kanin tillbaka till skolan för att få följa med ett annat barn hem.

Det stannade inte där. Gustav berättade mycket om dagen, bland annat om lunchen, då de hade fått "kokta saker". Det var potatis och morötter och kött som var format som korvar. Jag har tjuvkikat på matsedeln och vet nu att köttkorvarna var oxjärpar.

När vi hade ätit middag, ville Gustav att vi skulle leka skola. Vi hade samling och Gustav var fröken och visade hela barnens samling av Star Wars-figurer. Därefter skulle Gustav och Oskar ha rast och då måste man gå ut - så det gjorde de. Jag blev instruerad att efter en stund gå ut och klappa händerna och då skulle de komma in.

På måndagar går Gustavs klass till skolbiblioteket och lånar böcker. Idag hade Gustav med sig Aj eller när jag hamnade på sjukhus och den ska vi läsa innan barnen somnar ikväll. Men först ska vi se ett avsnitt av Kalles klätterträd.

Höstmånaden september är här!

Jag är så kluven till hösten.

Å ena sidan älskar jag höstfärgerna. Gräset blir grönt igen. Löven på träden blir gula och röda. Trädstammarna blir glänsande bruna i höstregnen. De där fyra färgerna är mina favoritfärger. På hösten blir luften hög och klar och höstvädret gör att man kan vara inomhus utan dåligt samvete.

Å andra sidan så är höstmörkret inget annat än deprimerande!

Årets september inleddes med ömsom sol och ömsom regn. Just nu är himlen jämnt gråmulen. Jag har stickat på den vita Harunin och garnet räckte inte, precis som jag misstänkte. Med tio maskor kvar på det sista varvet tog garnet slut och då är det ju ett avmaskningsvarv kvar också. Irriterande, men jag hänger inte läpp för det. Det ordnar sig.

Jag tog chansen att började sticka på en ny sjal. Det ska bli en Fellowship The Shawl. Jag stickar den i Drops Delight och har valt att använda stickor 5,5 mm. Jag är inte säker på att det blir bra. Jag har sett en Fellowship-sjal stickad med samma garn och stickstorlek på Online Stickcafé och den såg fin ut och var härligt stor. Men när jag själv stickar tycker jag att det blir väldigt glest och jag vet inte om jag gillar det.

I början går det fort framåt på en sjal. Jag har redan hunnit med delarna Boromir och Gimli och är nu i början av den tredje delen som heter Legolas.

Jag kan ju alltid sticka en till Fellowship-sjal med tunnare stickor om den här inte blir bra, eller hur...?