Jag börjar så smått tro att varje människa har tilldelats ett visst antal ord för sin livstid. Nej, naturligtvis tror jag inte på allvar att det är så, men Gustavs svada under eftermiddagen får mig fundera över hur det ligger till.
Gustav pratar alltid mycket. Han tycks ha ett otroligt rikt inre liv och en sprudlande fantasi och han delger gärna omgivningen sina funderingar och frågor. Sedan han blev sjuk i fredags har han varit oroväckande tyst. Idag är han utan tvekan frisk igen. Han pratar non-stop!
Jag var på jobbet under förmiddagen. Eleverna har studiedag. Vi matematiklärare som deltar i matematiklyftet hade tydligen fått dagen ledig för att kompensera för den tid vi lägger på vår kompetensutveckling. Informationen om detta har varit minst sagt knapphändig. Jag hade förvisso saker jag behövde göra så jag var ändå på jobbet. Det visade sig att så var nästan alla andra av mina komplediga kollegor och vi hade en kort ämneskonferens innan jag körde hem igen vid lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar