Höstlov i Botaniska trädgården

Barnen är hos sin pappa på höstlovet men idag måste han bryta sin semester för att jobba med lönerevision och barnen kom hem till mig. Vi avtalade med mormor och morfar att åka till Botaniska trädgården för att titta på köttätande växter.

Det har varit en vacker höstdag. Soligt, blå himmel men ganska så blåsigt. Inte varmt, inte heller direkt kallt men jag kan sträcka mig till att det var lite kyligt, om man inte hade vantar på sig. Träden bjuder fortfarande på färgprakt.

Vi tog bussen till Arkivgatan och gick därifrån till Botan. Oskar hittade många lövhögar att leka med. Jag måste erkänna att jag fortfarande gillar att gå genom lövsamlingar och höra hur löven prasslar runt och under mina fötter.

Morfar kom med tåget och vi möttes upp på Östra Vallgatan, alldeles utanför Botans grindar.

Inne i växthusen var det inte kallt! Det var inte tal om att behålla jackorna på (fast morfar gjorde det ändå). I det första rummet vi kom till rådde det tropisk värme med hög luftfuktighet. Vi tittade på kottepalmer, orkidéer, jättenäckrosor, geckoödlor, vaktlar, citrusväxter, kakaoplantor, kaffeplantor, risplantor med mera.

När vi kom till rummet med kaktusar, uppmanade Gustav alla att stoppa händerna i fickorna och akta sig för taggarna. Inget av barnen ville ta sig en närmare titt på dessa taggiga växter.

Målet för utflykten, de köttätande växterna, hittade vi ganska snart. Även om de inte ser ut så som barnen föreställt sig från Plants vs Zombies, så var de ändå nöjda. Gustav tyckte att de små exemplaren av venus flugfälla, knappt synliga i den omgivande mossan, var mycket söta.

När vi var färdiga i växthusen, gick vi en sväng utomhus och hittade bland annat en äkta kastanj. Sedan blev den en promenad genom Lunds äldre centrala delar till stationen, där morfar tog tåget och vi bussen hemåt.

Victoria

Första biobesöket på nästan två år igår kväll, när pappa och jag gick och såg Victoria tillsammans. Pappa valde film, eftersom biobesöket var en födelsedagspresent från mig. Jag visste ingenting om filmen, när vi satte oss i biosalongen. Jag hade sett en bild från filmen och den föreställde en grupp unga män med pistoler i högsta hugg. Det gjorde mig lite tveksam. När vi skulle ge oss iväg till biografen, sade pappa att filmen var en thriller. Huuu, tänkte jag inombords, not my cup of tea. Men det visade sig att thriller inte är en rättvis beskrivning. Filmen är ett drama.

Victoria är en tysk film, regisserad av Sebastian Schipper. Det är en mycket annorlunda film, eftersom de 140 minuterna är filmade i en enda tagning. Inga klipp alls! Fascinerande att det låter sig göras och dessutom så bra.

Handlingen börjar när Victoria, som är en ung kvinna från Madrid men som nu bor i Berlin, ska gå hem från en nattklubb vid 4-tiden på morgonen. När hon lämnar klubben, möter hon fyra unga män, Sonne, Boxer, Blinker och Fuss, och bestämmer sig för att följa med dem. Egentligen vill hon gå hem och lägga sig och sova, eftersom hon ska vara på jobbet klockan sju men Sonne övertalar henne att hänga med dem.

Så här långt, hade jag fortfarande inte fått klarhet i vad filmen handlade om, och jag blev illa till mods, eftersom jag tänkte att nu råkar hon illa ut. Ung kvinna, lite berusad, ensam med fyra unga män, ganska kraftigt berusade - det kändes som om det bara kunde gå i en riktning. Men det gjorde det inte!

Det finns en stark lojalitet mellan de här fyra killarna och det är en lojalitet, som snabbt även inkluderar Victoria, när saker ställs på sin spets. Boxer har suttit i fängelse, där han fick beskydd, och nu är det dags att betala tillbaka. Kompisgänget ställer upp för att hjälpa honom och Victoria låter sig dras med och det kan inte sluta lyckligt.

Filmen visar hur snabbt livet kan förändras. Ett enda felaktigt beslut och ingenting blir sig likt igen. Fantastiskt berättat genom den enda, långa tagningen. Laia Costa är utmärkt i rollen som Victoria och Frederick Lau möter upp bra som Sonne.

Iris och löjtnantshjärta

Jag har lyckats läsa ut en bok. Hurra! Boken heter Iris och löjtnantshjärta och är skriven av Olle Hedberg. Det är en ny författarbekantskap för mig men jag har förstått att Hedberg var en populär författare på 1950-talet och han gav ut åtminstone en bok om året och den årliga Hedberg-boken var ett stående inslag på många julönskelistor. Just Iris och löjtnantshjärta gavs ut redan 1934.

Bokens handling börjar hemma hos gamla fru Ebba Asp, som har bjudit in tre yngre släktingar på middag. Två av dessa släktingar, Robert och Harald Motander, är kusiner. Robert är militär och Harald har just kommit hem efter en utlandsvistelse och gör just ingenting för tillfället.

Länge känns det som om boken handlar om just ingenting. Läsaren får lära känna släkten Motander, som har blivit rika genom ett framgångsrikt skoföretag. Robert har en bror, som heter Balzar. Balzars fru, Greta, är förtjust i Robert och Balzar tycker, av förklarliga skäl, inte om detta. Fru Ebba Asp har ett hembiträde som heter Iris och Robert fattar tycke för Iris, som tycks ha hunnit vara med om en del trots sin unga ålder, och hon för honom. Under boken sista fjärdedel vaknar berättelsen ur sin dvala och slutet är lite oväntat.

På det hela taget en trevlig läsning med alldeles lagom enkelt språk för en trött hjärna.

Nu har jag tagit mig an Ensam i Berlin av Hans Fallada. Det är en liten tegelsten på omkring 800 sidor med minimal text ... och den verkar cirka 70 sidor in i historien mycket lovande.

Venus, Jupiter och Mars

Roar mig med att leta information om vilka planeter det är jag kan se på himlen tidigt på morgonen. Jag tittade ut genom köksfönstret i morse och såg en mycket stark "lysande" planet och det måste vara Venus. Den är stor och lyser starkt.

Snett ned till vänster om Venus fanns två planeter till, en starkare än den andra och den andra var lite rödaktigt i sitt sken. Mina efterforskningar ger vid handen att detta måste vara Jupiter och Mars.

Planeterna kan ses i öst-sydöst vid 6-tiden på morgonen. Jag är lite förvånad över att de står så pass högt på himlen men nog är det Venus, Jupiter och Mars alltid.

Merkurius ska också kunna ses. Jag är inte säker på om den kan ses just nu eller om det är senare i höst det blir aktuellt. Måste läsa vidare om det.

Mer att läsa

Jag försöker hitta läslusten igen. Jag vill läsa men känner mig oftast för trött att plocka upp en bok. Det är lättare att sätta sig vid datorn, tyvärr. När jag väl tar itu med en bok, känns det som om hjärnan gör motstånd. Den klarar inte av att processa det jag läser.

Men jag ger inte upp. Jag försöker om och om igen även om jag får ge upp de flesta böcker. I går satte mamma en bok i handen på mig, när vi var på biblioteket. Iris och löjtnantshjärta heter den och den är skriven av Olle Hedberg. Jag har inte läst mer än första kapitlet men den verkar lovande.

Idag, när mamma och jag var hemma hos pappa, fick jag låna en bok som heter Ensam i Berlin. Författare till den är Hans Fallada. Både mamma och pappa rekommenderade den varmt. Lite avskräckande är den, eftersom den är tjock (nästan 700 sidor) och texten är pytteliten. Å andra sidan gör baksidestexten mig intresserad. Handlingen utspelar sig i Berlin 1940 och Primo Levi har sagt att boken är det bästa som någonsin skrivits om det tyska motståndet.

Jag kom hem med fler böcker från pappa, en hel kasse med böcker. Det är böcker, som har rensats ut från biblioteket, som finns i huset där pappa bor och som han ansvarar för.

Det är en verklig blandning av böcker. Håkan Nesser, Henning Mankell, Tage Danielsson, Joyce Carol Oates, Kay Pollak m fl.

En av dem, Igelkottens elegans av Muriel Barbery, minns jag att pappa har pratat om, så den ser jag fram emot att läsa.

När jag har läst (eller försökt läsa) dessa böcker, återstår att se om de ska få ett permanent hem i mina bokhyllor eller om de ska få flytta vidare hem till någon annan. Redan nu vet jag att Danielsson har kommit för att stanna.

Födelsedagsfirande

Den 18 oktober är pappas födelsedag. Idag firade vi att han har vandrat 76 år på Jorden. Min fina pappa!

Mamma och jag åkte in till Malmö strax före lunch. Pappa hade beställt bord i restaurangen, som ligger i huset där han bor. Mamma hade med sig en flaska vin, som vi tog med till lunchen, som var varmrökt lax - mumsigt gott!

Efter lunchen gick vi upp till pappa igen. Jag hade tagit med mig en kaka, som jag bakade i morse. När pappa och jag pratades vid tidigare i veckan, sade jag att jag skulle baka något. Först hade jag ingen klar idé om vad jag skulle baka men efter en stunds funderande kom jag på det självklara: Britatårta. Det är pappas favorit. Och det var tur att det var en sådan jag bakade, eftersom det var vad pappa hade tänkt på, när jag sade att jag skulle ha med mig något hembakat.

Som vanligt trevlig samvaro och mycket samtal. Det är så när vi träffas. Och det känns så bra.

- ... så att du minns mig.

- Jag vill vara 18 år, sade Gustav.

- Jag vill inte att du är 18 år än på ett tag, sade jag. Jag skulle sakna Gustav 8 år.

En liten stund senare kom Gustav med den här teckningen - ett självporträtt.

- Här en en bild på mig, så att du minns mig.

Förmörkelser

Härom veckan var det supermåne och total månförmörkelse samtidigt. Sedan dess har Oskars intresse för förmörkelser ökat. Vi har läst om både sol- och månförmörkelser i böcker, studerat bilder och tittat på YouTube.

Härom veckan satt Oskar och ritade samtidigt som Gustav gjorde sin läxa. Plötsligt frågade Oskar:

- Hur stavar du solen?

Bokstäver och hur ord stavas är något som Oskar har många frågor om numera. Jag blev nyfiken på vad han hade ritat och tittade på hans teckning. Det var en solförmörkelse!

I förra veckan ritade Oskar en månförmörkelse på förskolan. Teckningen lade han i ett kuvert, som han skrev Gustav på:

Oskars version av blodmånen

Läxor

Gustav har två läxor varje vecka. Det är en läsläxa, som ska lämnas in på torsdagar, och en matteläxa, som ska lämnas in på fredagar.

Läsläxan är ett kapitel i en bok som heter Ottos klass. Till varje kapitel finns det instuderingsfrågor. Det brukar vara två-tre frågor, vars svar finns i texten. Gustav ska besvara frågorna med hela meningar, som börjar med stor bokstav och slutar med punkt. Därefter följer några frågor/påståenden med två svarsalternativ och Gustav ska markera det rätta alternativet. Det hela avslutas med en friare fråga/uppgift, som kräver ett längre svar. Härom veckan var uppgiften att leta fakta om ett djur och Gustav ville skriva om vargen. Vi sökte på internet och detta är vad Gustav tyckte var intressant att veta om vargen:

Fakta om varg. Mankhöjd hane 60-70 cm. Livslängd 10-15 år. Vargen bor i skogar. Vargen äter rådjur, älg, gnagare och bär. Slutorden: Vargen är fridlyst i Sverige.

Gustav tyckte nog att jag var lite jobbig, när jag inte lät honom skriva av ordagrant utan han måste försöka skriva med sina egna ord. Valde han att ta med svåra ord, till exempel mankhöjd och livslängd, så pratade vi om dem så att han förstår vad de betyder.

De här läxorna har gjort klart för mig att Gustav och hans klasskamrater inte har fått lära sig hur man skriver för hand, hur bokstäverna faktiskt ser ut. Det har vi börjat öva på här hemma på egen hand:

I något av de senaste veckobreven, som Gustavs klassföreståndare skickar hem varje måndag, har jag sett att har börjat med "skriva fint"-övningar i skolan.

Matteläxan de senaste veckorna har handlat om bråktal, addition samt hur tvåsiffriga tal kan delas upp i tiotal och ental. 

Hösttemperatur

Hösten är inte riktigt här - än. Hösttemperaturerna är däremot här. Det kändes direkt kallt ute idag, vilket var en kontrast till helgen, som var solig och varm. Höstfärgerna börjar göra sitt intåg. Jag passar på att njuta av de soliga dagarna. Förra årets mörka november finns fortfarande färskt i minnet.

Annorlunda kyrkogård

I lördags tog barnen och jag tåget till Malmö för att tillbringa delar av dagen med morfar. Det var på tiden. Det är mer än två månader sedan vi träffades och det är ju skam med tanke på hur nära vi bor varandra.

Oskar deklarerade att han ville åka tåg, så då gjorde vi det. Morfar mötte upp vid Triangeln och därifrån gick vi till S:t Pauli mellersta kyrkogård. Det var en minst sagt annorlunda kyrkogård. Överdådig är det ord som bäst beskriver den.

Efter kyrkogårdsbesöket gick vi hem till morfar och på vägen köpte vi lunch i grillen, som ligger mitt emot huset där morfar bor. All den friska luften måste ha gjort Oskar hungrig. Jag har aldrig sett honom sluka en hamburgare så snabbt som han gjorde i lördags. Oskar är inte känd för att äta snabbt, snarare tvärtom, och hamburgare enligt honom är ofta bara bröd och ketchup. Men i lördags slukade han även köttet.

Nobelpris i litteratur 2015

I torsdags meddelade Svenska Akademien att årets nobelpris i litteratur tilldelas

Svetlana Aleksijevitj

för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid.

Aleksijevitj kommer från Vitryssland och hon har bland annat skrivit dokumentärromaner om "sovjetmänniskan". Jag har inte läst något av henne. En vän på Facebook har rekommenderat Second-hand time. På svenska heter den Tiden second hand : slutet för den röda människan.

I förhandstipsen nämndes den japanske författaren Haruki Murakami. Om han hade fått priset hade jag blivit glad. För ett drygt år sedan sträckläste jag han 1Q84 och den tyckte jag mycket om.

Nobelpris i kemi 2015

Sverige blev representerat bland nobelpristagarna i år. Det stod klart, när årets kemipristagare meddelades idag. Kungliga Vetenskapsakademien har beslutat att utdela årets kemipris till

Tomas Lindahl, Paul Modrich och Aziz Sancar

för mekanistiska studier av DNA-reparation

De tre forskarna har studerat och kartlagt hur celler lagar skadat DNA och felsäkrar den genetiska informationen. Cellernas DNA skadas och förändras varje dag. Det sker genom att cellerna utsätts för till exempel UV-strålning och cancerogena ämnen. Varje dag uppstår tusentals spontana förändringar i en cells arvsmassa. Dessutom uppstår fel i arvsmassan varje gång en cell ska dela sig och DNA-molekylen gör en kopia av sig själv.

Det finns ett antal molekylära system som övervakar och reparerar DNA, så att det inte uppstår ett informationskaos i cellerna.

Toma Lindahl visade på 1970-talet att DNA sönderfaller i en takt som borde omöjliggöra livets utveckling. Den upptäckten ledde till att han hittade ett molekylärt maskineri (base excision repair) som hela tiden motverkar DNA:s kollaps.

Aziz Sancar har kartlagt den mekanism (nucleotide excision repair) i cellen som reparerar UV-skador på DNA. Den här mekanismen används också för att reparera cellskador, som uppstått på grund av till exempel cigarettrök.

Paul Modrich kom på hur celler rättar till fel som uppstår när DNA-molekylen kopierar sig själv. Den mekanismen har fått namnet mismatch repair.

Dessa grundläggande kunskaper om hur celler fungerar kan användas till att till exempel ta fram nya cancerbehandlingar.


Källa:
http://www.kva.se/sv/pressrum/2015/nobelpriset-i-kemi-2015/

Nobelpris i fysik 2015

Årets nobelpris i fysik delas mellan

Takaaki Kajita och Arthur B MacDonald

för avgörande insatser i experiment som avslöjat att neutriner byter identitet

Neutrinon är en elementarpartikel. Den är en lepton och saknar elektrisk laddning. Neutriner växelverkar mycket svagt, vilket gör dem svåra att detektera. Efter ljuspartiklar är neutriner de partiklar som det finns flest av i universum. Jorden träffas av stora mängder neutriner hela tiden. De bildas i solens inre och i reaktioner mellan kosmisk strålning och jordens atmosfär. Neutrinons existens förutspåddes 1931 och påvisades experimentellt 1956 och det var en upptäckt som senare belönades med ett nobelpris (1995).

Upptäckten att neutriner kan byta skepnad innebär också att de måste ha massa. Länge trodde man att de inte hade någon massa och att de färdades i ljusets hastighet.

Den nya kunskapen om neutriner kan förändra vår bild av universum. Enligt standardmodellen, som beskriver hur materien är uppbyggd, ska neutriner inte ha någon massa. Om neutrinon har massa, innebär det att den teori vi har idag inte är fullständig.


Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Neutrino
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/nobelpriset-i-fysik-gar-till-1

Nobelpris i medicin 2015

Nobelveckan inleddes idag med att Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet meddelade att tre personer delar på årets nobelpris i medicin. Det är

William C Campbell och Satoshi Õmura

för deras upptäckter rörande en ny terapi mot infektioner orsakade av parasitmaskar

samt

YouYou Tu

för hennes upptäckter rörande en ny terapi mot malaria

Campbell och Õmura upptäckte ett nytt läkemedel som bland annat har minskat förekomsten av flodblindhet och elefantiasis. Tu upptäckte ett annat läkemedel, som har minskat dödligheten hos patienter som drabbats av malaria.

Upptäckterna hjälper till att bota sjukdomar som drabbar hundratals miljoner människor årligen.

Flodblindhet och elefantiasis (lymfatisk filariasis) orsakas av parasitiska maskar. Vid flodblindhet får man en kronisk inflammation i hornhinnan och det leder till blindhet. Elefantiasis orsakar kronisk svullnad. Malaria sprids med myggor och är encelliga parasiter, som infekterar de röda blodkropparna.

Õmura är en japansk mikrobiolog, som studerade bakteriesläktet Streptomyces, som lever i jorden och som producerar ämnen med antibakteriell aktivitet. I en av odlingarna Õmura gjorde fanns en Streptomyces-art, som är källan till det nya läkemedlet. Campbell, som är expert på parasitbiologi, undersökte Õmuras Streptomyces-odlingar för att se vilken effekt de hade på parasiter. Han upptäckte att de kunde slå ut parasiter hos olika husdjur. Den verksamma substansen renades fram och modifierades. Det nya läkemedlet testades på människor och visade sig effektivt att döda parasitlarver.

Klorokin och kinin har varit vanlig behandling mot malaria men med minskande framgång. Tu studerade hur olika örtmedicinrecept kunde behandla malaria. Växten Artemisia annua var intressant och Tu uppfann en metod att utvinna den aktiva beståndsdelen ur örten. Den framrenade beståndsdelen dödar effektivt malariaparasiten hos människa och djur och gör det tidigt i malariaparasitens livscykel.

Källa: http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/2015/press-sv.pdf

Glasögon och strumpor

I ett år har jag varit utan glasögon. I ett år har jag saknat mina glasögon. Den senaste månaden har jag tyckt att jag inte ser bra. Idag plockade jag fram mina gamla glasögon och satte på mig dem. När jag såg mig i spegeln blev jag glad. Jag tycker om mig själv med glasögon. Mina ögon, däremot, tycker inte om glasögonen. Efter några timmar med dem på är jag trött och har huvudvärk och det spänner och drar runt ögonen. Jag konstaterade också att jag har svårt att få text i fokus, när jag ska läsa. Det får väl bli ett nytt besök hos optikern.

Jag köpte sportstrumpor av en av mina elever och provade dem idag. Så sköna! Alldeles underbara. De kommer jag att trivas med.

Söndag kväll och det är mörkt ute. Jag har tänt ljus. Det är väl en av de få fördelarna med den mörka halvan av året - man kan tända ljus. En ny arbetsvecka står för dörren. Jag ska hämta barnen efter jobbet i morgon. Att ha dem hos mig den kommande veckan är något att se fram emot. En annan, dock inte lika stor, ljuspunkt är att årets nobelpristagare presenteras i veckan som kommer. Resten är som det ser ut utanför fönstret - ett enda stort mörker.