Först var det svårt att avgöra om det snöade eller regnade. Allt eftersom blev det tydligare att det handlade om snö. Den blev inte liggande på marken men väl på träd och tak. Snön fortsatte att falla och till slut var gräsmattan vit. Då ville Oskar gå ut och känna på snön.
Även om jag inte tycker om snö - alls! - är det härligt att se Oskars glädje och förtjusning över snön. För honom hör snö ihop med julen, så han undrade om det är jul nu. När vi kom ut, sprang han runt och nästan utstötte glädjeskrik över det vita, våta som fanns överallt.
Det tycks ha fortsatt snöa och nu, strax efter nio på kvällen, är det alldeles vitt ute.
Han har sannerligen sitt eget kynne och han gör ingenting för att dölja det!
SvaraRadera