Försök till tupplur

Jag sov inte särskilt gott eller särskilt mycket i natt. Nyheterna om vansinnet i Paris nådde mig, innan jag gick och lade mig, så jag fastnade med BBC News fram till närmare klockan tre. Trots den sena timmen var det svårt att somna. Tankarna malde i huvudet och bredvid mig låg en förkyld Oskar vars andetag var allt annat än ljudlösa. Det blev väldigt tydligt varför nästäppa heter obstructed nose på engelska.

Knappt tre timmars sömn lyckades jag skrapa ihop och efter lunch var jag så sömnig att jag kunde somna stående. Barnen satt och ritade på vardagsrumsgolvet med sällskap av Barnkanalen. Jag gick in och lade mig på min säng. Några större förhoppningar om att somna hade jag inte, eftersom jag brukar ha svårt att sova dagtid. Men lite vila kunde det kanske bli. Jag lyckades faktiskt slumra till efter att ha läst i Ensam i Berlin av Hans Fallada en stund.

Slummern blev kortvarig. Max fem minuter. Sedan var Gustav där och petade på mig så att jag vaknade. När han såg att jag var vaken, måste han blivit nöjd för han gick tillbaka till sina ritövningar. Jag måste ha dåsat till igen. Vet inte hur länge jag faktiskt sov men 15 minuter efter det första uppvaknandet var Gustav hos mig igen och såg till att jag vaknade. Jag insåg att det där med att sova middag en liten stund, det skulle det inte bli tal om. Men faktum är att de minuter jag sov var tillräckligt för att jag skulle bli pigg igen även om det var svårt att tro där och då.