... eller något sånt. Så kändes det, när jag satte mig i bilen för att köra hem efter jobbet idag. Inte sömnigt trött utan en annan sorts trötthet, som svirrade i hela kroppen. Avslappningen är total en sådan här fredagskväll, som inte bara är slutet på en arbetsvecka utan även starten på tio dagars ledighet som stavas påsklov.
När jag kom och hämtade Oskar på förskolan, såg han ut ungefär som jag kände mig men han var på ett strålande humör. Vi traskade genom stängsellabyrinten, som tillfälligt utgör Hagalundskolans skolgård för att hämta Gustav på fritids. Sedan fanns bara en enda sak i fokus - hem, hem, HEM!
Oskar hjälpte mig att laga middagen, vilket innebar att han stekte köttfärsen. Han åt sedan tacos så att jag trodde att det skulle komma ut genom öronen på honom. Tänk att man kan bli så glad över att se sitt barn göra något så basalt som att äta. De senaste månaderna har han varit liten i maten, vilket inte känns bra alls.
Popcorn till Amigo grande. Därefter Postkodmiljonären, följt av Let's Dance. Oskar somnade till de första dansstegen. När jag hade lagt honom i sängen, tog Gustav hans plats bredvid mig i soffan och somnade han också. Nu börjar klockan närma sig 22 och jag funderar på att gå och lägga mig. Naturligtvis har all trötthet flugit sin kos. Så brukar det vara på fredagskvällar och sömnen natten till lördagar brukar bli sisådär.
I morgon ska barnen och jag ta tåget till Malmö och hälsa på morfar. Det ser vi fram emot allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar