Bäst när det gäller

Idag var det sista lektionen i simskolan för Gustav. I tre veckors tid, fem dagar i veckan, har simskolan pågått. Gustav har gjort framsteg men det var först idag som han visade framfötterna ordentligt. Maken var både överraskad, imponerad och stolt över det Gustav presterade i bassängen.

Barnen fick ta simmärken på avslutningsdagen. Baddaren grön fixade Gustav på ett kick och sedan gick Baddaren blå av bara farten. Han måste ha hittat motivationen inom sig och gjorde sitt allra bästa precis när det behövdes! Diplom blev det också.

Det har även funnits en morot för Gustav, något som hägrade när simskolan avslutats. Han skulle få välja nytt LEGO. Valet gjordes redan för några veckor sedan och sedan dess har Gustav pratat om sitt museum och allt han ska göra med det. Barnen och jag har tillbringat eftermiddagen vid köksbordet medan Gustav har byggt ihop sitt nya LEGO och Oskar har lekt med de olika delarna allt eftersom de färdigställts.

Baddaren grön
Doppa: Märkestagaren ska doppa hakan och båda öronen fem gånger.
Bubbla: Märkestagaren ska andas in, hålla andan och blåsa ut i vattenytan med hakan i vattnet, alternativt blåsa en pingisboll i vattenytan. Upprepas fem gånger.

Baddaren blå 
Doppa: Märkestagaren ska doppa huvudet under vattnet fem gånger. 
Bubbla: Märkestagaren ska andas in, hålla andan och blåsa ut under vattnet. Upprepas fem gånger.
Glida: Glid i vattnet fem sekunder med framsträckta och raka armar, ansiktet ska vara under vattenytan. Frånskjut får göras och provet kan utföras där märkestagaren bottnar. Handstöd med platta får användas. Upprepas fem gånger.

In i vardagslunken

Idag började återgången till vardagslunken. Mitt nya jobb startade på allvar i och med att alla andra lärare var på plats i skolan. Den här veckan och på måndag i nästa vecka håller vi på med arbetslags- och ämneslagsträffar. Just nu känns det som ganska mycket kaos i min hjärna men det blir förhoppningsvis bättre.

Min bil var inte alls med på noterna i morse. Jag satte mig bakom ratten, vred på nyckeln ... och det hände absolut ingenting. Batteriet var stendött. Maken är lyckligtvis fortfarande hemma och jag kunde ta hans bil. Han och barnen fick ta sig till fots fram och tillbaka till Gustavs simning. Mitt batteri har stått på laddning hela dagen. Återstår att se om det vill samarbeta i morgon. Jag tror inte att det är något fel på batteriet utan någon (alltså inte jag!) hade lämnat ena bakdörren öppen sedan igår eftermiddag. En öppen dörr medför att lampan i kupén är tänd och när sådant händer (det har hänt förr) då tackar batteriet för sig.

Barnens och makens ledighet fortsätter ett tag till. Gustav börjar i förskoleklass på måndag i nästa vecka och Oskar har ytterligare en vecka ledigt - eller är det två?

I gamla fotspår

Furulid

När pappa och jag ändå var uppe i trakterna av Tranås i helgen, passade vi på att röra oss lite i pappas och släktens gamla fotspår omkring Frinnaryd. Vi vek av från vägen mellan Tranås och Gränna, in mot Frinnaryd, och det tycktes som om någon av pappas syskon hade bott i nästan varenda hus vi passerade, när pappa pekade och berättade.

Pappa växte upp i Furulid, som är huset på bilden ovan. Jag minns att huset hade putsad fasad och det bekräftade pappa. Jag kommer inte ihåg så mycket mer än att fasaden var putsad och att det fanns ett land med morötter bakom huset. Till höger om huset fanns en stenmur och där kunde man lyfta på stenar och se myror springa omkring. Ovanför stenmuren stod stora tallar och där visade pappa mig och min bror, när vi var små, hur man kunde använda tallbark som leksakspengar.

Ett annat starkt minne från Furulid är från sommaren efter min farfar gick bort. Alla pappas syskon var på plats och jag gick en promenad med min faster Majbritt och hon flätade mitt hår och använde grässtrån för att hålla ihop flätorna.

Det finns risk att Furulid snart kommer att rivas. Bakom huset finns en ledningsgata och det finns planer på att göra den bredare och då måste Furulid bort.

Pappa visade mig var han gick i skolan i Frinnaryd och var stationen låg. När han gick i realskolan och gymnasiet tog han tåget in till Tranås.

Från Frinnaryd körde vi sedan mot Linderås. På vägen passerade vi Målen, där farmor och farfar och alla barnen utom pappa bodde innan huset i Furulid byggdes. Det huset kunde jag inte fotografera. En liten stund senare passerade vi huset i Ryd, där farmor och farfar bodde som alldeles nygifta och där deras första barn, Ingeborg, föddes. I huset bodde även min farmors föräldrar samt hennes bror med familj. Svårt att tro med tanke på att det inte är ett stort hus.

Huset i Ryd

Strax efter att man kört igenom Ryd kommer man ut på stora vägen igen och då är man i Linderås. Där stannade vi på uppresan på lördagen och gick och tittade på farmor och farfars grav.

När vi lämnade Solviken i söndags, tog min kusin Ingrid med oss till Hedingsmåla, där hon och hennes syskon är uppvuxna. Senare åkte pappa och jag till Högamålen, där Ingrid och hennes bror Arne föddes.

Mellan besöket i Hedingsmåla och Frinnaryd körde vi in om Tranås, där vi stannade vid huset där min mamma växte upp.

Långgatan 13

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Tillägg från mamma:

faktiskt flyttade jag inte till Långgatan 13 förrän 1955. Jag föddes i Sundsvall där jag bodde de första två åren. 1944, när min syster var nyfödd, flyttade vi till Åvestbo utanför Västanfors, där vi stannade i fyra år. Därifrån tog vi oss till Tranås, till ovanvåningen på en villa i Seglarvik vid Sommen. Två år senare köpte vi ett pyttehus i Kimarp i norra Tranås, innan huset på Långgatan blev klart.

Tillägg från pappa:

Jag vet inte när de flyttade från Ryd till Målen men det var tidigast i slutet på 20-talet, så de flesta av mina syskon föddes där, inte bara Ingeborg; mormor var traktens jordemor. 

Kusinträff i Solviken

I lördags var det äntligen dags. Kusinträffen, som det har funnits önskemål om i så många år, gick av stapeln. Det var i februari som min kusin Annethe frågade mig om vi inte skulle ta och se till att få ihop en träff. Hon hade hittat en lämplig plats, Solvikens Vandrarhem & Konferens, strax utanför Tranås vid sjön Sommen. I fredags såg jag att vi har skickat mer än 250 meddelanden till varandra på Facebook sedan dess och till det kommer en mängd epostmeddelanden också.

Min farmor och farfar, Elin och Seth, fick tolv barn. Det andra barnet, Gösta, gick bort 1925, då han var tio år gammal, i sviterna av tandvärk. Det elfte barnet, Solvig, föddes på köksgolvet i sätesbjudning och med navelsträngen om halsen och dog i samband med födseln. Det tolfte barnet var min pappa, som var ett sladdbarn, 25 år yngre än sitt äldsta syskon och sju år yngre än barn nummer tio i syskonskaran.

Seth och Elins tio barn, som nådde vuxen ålder, har tillsammans gett Seth och Elin 31 barnbarn. Det första barnbarnet, min kusin Boo, föddes 1937 (två år före min pappa) och det sista barnbarnet, min bror Torgil, föddes 1973. Det är alltså stor spännvidd i ålder på oss kusiner. En av våra kusiner, Björn, finns tyvärr inte längre bland oss. Farmor Elin ordnade träffar för barnbarnen i hemmet i Furulid och under träffen i lördags berättades det många minnen från dessa träffar. Elin dog 1965 och därefter upphörde dessa sammankomster, så jag och min bror har aldrig varit med om dem, eftersom vi inte ens var födda då.

I takt med att kusinerna anlände till Solviken i lördags stod det snabbt klart att vi inte skulle ha tråkigt tillsammans. Samtalen tog fart direkt och sedan pratades och skrattades i timme efter timme. Efter lunchen gick vi ut för att ta en bild på alla närvarande kusiner (minus en som hade hunnit ge sig iväg till ett 50-årskalas) och en av alla de bilder som togs ses ovan. Där står vi och blir fotograferade och mitt emot oss står minst lika många personer med sina kameror i högsta hugg. Rena rama paparazziuppbådet! Vi kusiner lät inte heller våra kameror vila:

Det var inte bara kusinerna som var inbjudna till träffen utan även våra respektive. Även vår föräldrageneration, de som finns kvar, hade fått en inbjudan. Av de sistnämnda kunde tyvärr inte alla närvara på grund av sjukdom och de var saknade.

Solviken var ett utmärkt ställe för vår kusinträff. Det ligger vackert vid Sommen och det fanns möjlighet för övernattning. Maten vi serverades var mycket god, både lunchen och middagen på kvällen.

I juni 1989 ordnades en stor släktträff. Den gången var vi över 140 personer närvarande. Inför årets kusinträff har jag funderat på om det skulle vara möjligt att göra en sådan storskalig släktträff igen. I lördags blev det dock tydligt att det är alldeles lagom mycket att träffas bara vi kusiner. Håller man det på den skalan behöver det inte gå nästan 25 år tills vi alla träffas igen. Min kusin Boo berättade att förr träffades man för bröllop. Numera träffas man mest för begravningar. Det måste vi ändra på.

Släktträff i Bjärka-Säby, juni 1989

Första boken

Gustav har för första gången läst en bok själv. Oskar och jag lånade den på biblioteket åt Gustav och när vi kom hem läste Gustav den högt för mig.

Det här med barnstorlekar...

Idag var det dags att ta itu med den riktiga vardagen och börja jobba igen. När jag sökte jobbet, var det en tjänst på 50%. Vid intervjun hade den vuxit till 65%. När jag skrev på anställningskontraktet, var den på 75%. När jag kom till jobbet idag, hade den vuxit ytterligare och är nu på 95%.

Lärarna ska egentligen inte vara tillbaka förrän på tisdag i nästa vecka men jag kände att det vore skönt att klara av allt med nycklar, papper som ska fyllas i, inloggning till dator och för att inte tala om att sätta mig in i en ny läroplan, nya ämnesplaner och kunskapskrav samt nya läroböcker innan alla andra är tillbaka. Därför började jag redan idag och går på timmar till och med måndag.

Första dagen blev en kortis på fyra timmar. Därefter åkte jag till Bo Ohlsson för att främst leta efter en födelsedagspresent till maken men jag kammade noll på den punkten. Däremot hittade jag nya galonbyxor till barnen ... och det är där det här med barnstorlekar kommer in.

Oskar har numera främst storlek 92 i sina kläder. Det "ska" man ha när man är två år. Galonbyxorna i storlek 86/92 såg alldeles gigantiska ut och jag kunde inte förmå mig att köpa dem. Det blev i stället storlek 74/80. Storlek 74 "ska" man ha vid nio månaders ålder och storlek 80 vid tolv månader.

Byxorna passar alldeles utmärkt till Oskar - 3,5 år! De är i alla fall inte för små.

Kulturens Östarp - vilken pärla

I förmiddags åkte vi en tur till Blentarp och på vägen hem passerade vi Kulturens Östarp, där vi bestämde oss för att äta lunch. Det visade sig att vi var ute lite väl tidigt för lunch och hade omkring en timme att "slå ihjäl" och vi gick den korta biten till Gamlegården.

Vilken tur, säger jag, att vi var tidigt ute, annars undrar jag om vi inte hade missat allt detta underbart, ljuvligt härliga som Kulturens Östarp har att erbjuda. Vi såg blommehöns, göingegetter, linderödsgrisar och gotlandsruss. Maken tyckte att uppslutningen av djur var betydligt bättre än i Skånes djurpark - och jag är benägen att hålla med om honom. En blommehöna med kycklingar blev barnens favoriter.

Det var när jag klev ut på Gamlegårdens baksida och kom ut i trädgården som jag upplevde den stora behållningen för dagen. Jag kan inte riktigt förklara vad som var så ljuvligt med trädgården. Den var inte andlöst vacker. Den var inte särskilt lummig. Men där fanns ett sådant lugn! Det fyllde hela kroppen på ett ögonblick. Jag kände att jag vill återvända dit och sitta där en hel dag med en bra bok och en stickning.

Det blev dags för lunch och vi vände tillbaka. Oskar ville stanna och titta på grisarna igen. Han hade inga som helst planer på att gå därifrån. Maken och Gustav gick i förväg och en flicka i Gustavs ålder kom fram och pratade med mig en stund. Jag berättade bland annat för henne att jag väntade på Oskar och att han inte ville följa med. När vårt samtal var över, gick hon iväg till Oskar. Jag vet inte vad hon sade till honom men han kom farande som om han hade eld i baken, så vad hon än sade så tog det skruv.

Värme, feber, simning, stickning och Downton Abbey

Idag har det varit mycket varmt. Jag har varit inomhus hela dagen och har gjort så lite som möjligt. Ändå har svetten flödat.

Planen för dagen var att hela familjen skulle åka in till Malmö, eftersom maken skulle delta i MalmöSimmet. Av det blev det intet. Igår kväll fick Gustav feber och den var kvar i morse och han mådde inte alls bra. Maken tog med sig Oskar och hämtade upp morfar på vägen till Västra Hamnen. Simningen gick över förväntan bra - 1 000 m i öppet vatten på knappt 22 minuter!

Gustav och jag parkerade oss på var sin soffa och där stannade vi tills maken och Oskar kom hem igen. Gustav tittade på film. Jag tittade på Downton Abbey medan jag stickade vidare på min tredje Haruni, som blir vit.

Jag kan inte begripa hur jag har lyckats missa Downton Abbey på TV. Det är inte så att jag inte har hört talas om serien. Jag har bara inte sett den. Nu maratontittar jag på detta mästerverk till serie och den är så otroligt bra! Underbara karaktärer och en spännande historia. Jag är helt förälskad i den. Britterna är utan tvekan världsmästare på kostymdrama. Jag tänker till exempel på The Forsyte Saga, både den gamla och den nya versionen (den nya är min favorit). Danska Matador når också upp i samma utmärkta kvalitet.

Små svarta kryp

Ibland tror jag att jag är på väg att förlora förståndet ... och det tack vare små, svarta kryp. Det räcker med att sticka näsan utomhus så blir jag invaderad. De är yttepyttesmå men de kan irritera till max. De springer omkring i mitt ansikte, på min hals, på mina händer och mina armar och det kliar något vansinnigt. Och små är de som sagt, så de syns knappt, när jag börjar undersöka vad det är som K-L-I-A-R.

Avskyvärda, det är vad de är!

Rolig cykeltur

Ikväll kom jag iväg på en cykeltur. Det var väl en vecka sedan sist. Motivationen var inte på topp. När jag gav mig iväg hade jag inte bestämt mig för om jag skulle cykla 6 km eller 9 km. Jag hade inte kommit långt förrän jag kände att det skulle bli 6 km och att jag skulle försöka ta ut mig.

Jag hade håll mest hela vägen och andades som en blåsbälg men det var det värt. Förra gången, vilket också var första gången, jag cyklade den här rundan blev tiden 20 min 30 s. Idag gick det snabbare och sluttiden blev 18 min 25 s.

Jag är nöjd!