Kulturens Östarp - vilken pärla

I förmiddags åkte vi en tur till Blentarp och på vägen hem passerade vi Kulturens Östarp, där vi bestämde oss för att äta lunch. Det visade sig att vi var ute lite väl tidigt för lunch och hade omkring en timme att "slå ihjäl" och vi gick den korta biten till Gamlegården.

Vilken tur, säger jag, att vi var tidigt ute, annars undrar jag om vi inte hade missat allt detta underbart, ljuvligt härliga som Kulturens Östarp har att erbjuda. Vi såg blommehöns, göingegetter, linderödsgrisar och gotlandsruss. Maken tyckte att uppslutningen av djur var betydligt bättre än i Skånes djurpark - och jag är benägen att hålla med om honom. En blommehöna med kycklingar blev barnens favoriter.

Det var när jag klev ut på Gamlegårdens baksida och kom ut i trädgården som jag upplevde den stora behållningen för dagen. Jag kan inte riktigt förklara vad som var så ljuvligt med trädgården. Den var inte andlöst vacker. Den var inte särskilt lummig. Men där fanns ett sådant lugn! Det fyllde hela kroppen på ett ögonblick. Jag kände att jag vill återvända dit och sitta där en hel dag med en bra bok och en stickning.

Det blev dags för lunch och vi vände tillbaka. Oskar ville stanna och titta på grisarna igen. Han hade inga som helst planer på att gå därifrån. Maken och Gustav gick i förväg och en flicka i Gustavs ålder kom fram och pratade med mig en stund. Jag berättade bland annat för henne att jag väntade på Oskar och att han inte ville följa med. När vårt samtal var över, gick hon iväg till Oskar. Jag vet inte vad hon sade till honom men han kom farande som om han hade eld i baken, så vad hon än sade så tog det skruv.