Kusinträff i Solviken

I lördags var det äntligen dags. Kusinträffen, som det har funnits önskemål om i så många år, gick av stapeln. Det var i februari som min kusin Annethe frågade mig om vi inte skulle ta och se till att få ihop en träff. Hon hade hittat en lämplig plats, Solvikens Vandrarhem & Konferens, strax utanför Tranås vid sjön Sommen. I fredags såg jag att vi har skickat mer än 250 meddelanden till varandra på Facebook sedan dess och till det kommer en mängd epostmeddelanden också.

Min farmor och farfar, Elin och Seth, fick tolv barn. Det andra barnet, Gösta, gick bort 1925, då han var tio år gammal, i sviterna av tandvärk. Det elfte barnet, Solvig, föddes på köksgolvet i sätesbjudning och med navelsträngen om halsen och dog i samband med födseln. Det tolfte barnet var min pappa, som var ett sladdbarn, 25 år yngre än sitt äldsta syskon och sju år yngre än barn nummer tio i syskonskaran.

Seth och Elins tio barn, som nådde vuxen ålder, har tillsammans gett Seth och Elin 31 barnbarn. Det första barnbarnet, min kusin Boo, föddes 1937 (två år före min pappa) och det sista barnbarnet, min bror Torgil, föddes 1973. Det är alltså stor spännvidd i ålder på oss kusiner. En av våra kusiner, Björn, finns tyvärr inte längre bland oss. Farmor Elin ordnade träffar för barnbarnen i hemmet i Furulid och under träffen i lördags berättades det många minnen från dessa träffar. Elin dog 1965 och därefter upphörde dessa sammankomster, så jag och min bror har aldrig varit med om dem, eftersom vi inte ens var födda då.

I takt med att kusinerna anlände till Solviken i lördags stod det snabbt klart att vi inte skulle ha tråkigt tillsammans. Samtalen tog fart direkt och sedan pratades och skrattades i timme efter timme. Efter lunchen gick vi ut för att ta en bild på alla närvarande kusiner (minus en som hade hunnit ge sig iväg till ett 50-årskalas) och en av alla de bilder som togs ses ovan. Där står vi och blir fotograferade och mitt emot oss står minst lika många personer med sina kameror i högsta hugg. Rena rama paparazziuppbådet! Vi kusiner lät inte heller våra kameror vila:

Det var inte bara kusinerna som var inbjudna till träffen utan även våra respektive. Även vår föräldrageneration, de som finns kvar, hade fått en inbjudan. Av de sistnämnda kunde tyvärr inte alla närvara på grund av sjukdom och de var saknade.

Solviken var ett utmärkt ställe för vår kusinträff. Det ligger vackert vid Sommen och det fanns möjlighet för övernattning. Maten vi serverades var mycket god, både lunchen och middagen på kvällen.

I juni 1989 ordnades en stor släktträff. Den gången var vi över 140 personer närvarande. Inför årets kusinträff har jag funderat på om det skulle vara möjligt att göra en sådan storskalig släktträff igen. I lördags blev det dock tydligt att det är alldeles lagom mycket att träffas bara vi kusiner. Håller man det på den skalan behöver det inte gå nästan 25 år tills vi alla träffas igen. Min kusin Boo berättade att förr träffades man för bröllop. Numera träffas man mest för begravningar. Det måste vi ändra på.

Släktträff i Bjärka-Säby, juni 1989