Det där med IKEA

När jag vaknade i morse, hade jag inga planer på att åka till IKEA. Strax efter klockan nio hörde barnens pappa av sig och undrade om jag ville följa med honom och barnen till IKEA för att äta brunch. Det lät som en trevlig utflykt och jag kunde dessutom passa på att titta efter en ny byrå samt köpa en halkmatta till badkaret. Ja, den där gröna matten, som är formad som en krokodil var det enda jag hade tänkt att ha med mig hem. Så blev det inte...

Brunchen var mycket trevlig och god. Det fanns mycket att välja mellan: köttbullar, prinskorvar, pannkakor, kokt ägg, äggröra, bröd, korv, skinka, ost, färskost, fil, yoghurt. Ingen risk att gå därifrån hungrig. Efter maten lämnades barnen på Småland. De kunde knappt vänta på att få gå in där.

Byrå! Jag hittade två heta kandidater. Det kommer att bli en Hemnes eller en Malm. Jag tittade även på skoställ och hatthylla och har väl mer eller mindre bestämt mig för vad det ska bli. Heter modellen Tjusig, kanske? Röd är den i alla fall och alldeles lagom stor.

Och så visade det sig, som vanligt, att det inte går att åka till IKEA utan att komma därifrån med en massa saker som man inte hade tänkt köpa. Jag köpte inget som jag inte behöver men jag hade inte tänkt köpa allt nu. Täcken till barnen, påslakan till Oskar, en stekpanna, två stekpannelock, duschdraperi och stång till detta, uppladdningsbara batterier med laddare, skedar (att bara ha tre skedar är inte tillräckligt) med mera ... och ett par doftljus, så klart.

Barnen hade kul under sin timme i Småland. När jag hämtade dem, ville Gustav fylla i enkäten för att kunna lämna sina synpunkter på vistelsen. Jag blev förvånad, när jag såg att han ringade in det sorgsna ansiktet för att ange vad han tyckte om personalen. Han berättade att han hade sett att någon i personalen blev arg och skällde på ett annat barn och det tyckte han inte om.

Arbetsveckan är slut

Förra helgen kändes oändligt lång - på ett positivt sätt. Den här arbetsveckan har rusat förbi i ett nästan svindlande tempo, snudd på otäckt. Fredagskvällen var mycket välkommen. Barnen är hos sin pappa. Jag har ätit middag, funderat på om det finns något att titta på på TV samt stickat en vante till Gustav.

TV-tablån är en ständigt återkommande besvikelse. Det slutade med att jag tittade på Doobidoo och Skavlan. I båda programmen har Ylvis och The Fox nämnts. Enligt Skavlan har The Fox visats 450 miljoner gånger på YouTube! Jag har A-L-D-R-I-G hört talas om varken Ylvis eller The Fox förut. I ett klipp på Skavlan syntes både Morgan Freeman och Ellen Degeneres referera till dem, så uppenbarligen har jag missat något.

Det ska jag rätta till nu. YouTube, here I come!

Gick till optikern...

... eftersom jag har känt mig trött runt ögonen och eftersom jag ser skruttigt både på långt håll och på nära håll.

Besöket inleddes med att en optikerassistent undersökte mina ögon i två olika apparater. Därefter fick jag träffa optikern, som inledde med att be mig hålla för ena ögat och läsa en text på ett papper och sedan läsa en rad med bokstäver på långt håll. Och så fick jag hålla för andra ögat och göra samma sak. Till slut fick jag göra om det hela och använda båda ögonen. Sedan tittade han på mig och sade:

- Vad gör du här?

Han konstaterade, liksom alla optiker före honom, att jag har i stort sett perfekt syn utan glasögon. Mitt högra öga är närsynt och mitt vänstra öga är översynt. Så har det varit sedan jag fick glasögon 1987. Optikern tyckte att jag skulle försöka att vara utan glasögon i fjorton dagar och se hur det känns.

Han gjorde också en riktig undersökning. Den visade att sedan jag senast var hos optikern för fyra år sedan har det närsynta ögat blivit mer närsynt och det översynta har blivit mer översynt. Om det visar sig att jag känner att jag behöver glasögon, så finns det ett recept färdigt och i så fall kommer det att bli progressiva glas.

Jag har varit utan glasögon i två timmar och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag märker inte någon skillnad skärpemässigt. Det går lika bra utan glasögonen. Men det känns konstigt. Mina ögon får turas om att arbeta. Ett dominerar i avståndsseendet och det andra i närseendet. Jag ska utsätta ögonen för ett test, nämligen att plocka upp maskor runt hålet på tummen på de tumvantar jag stickar till Oskar.

Morfar, you've got mail!

Gustav har skickat ett epostmeddelande till morfar:

mår du bra?
veka 37.
vi tittade på Harry Potter.
Mamma har röstat.
hej då från Gustav.

Epostprogrammet signalerade när några av orden var felstavade och Gustav ville ha hjälp att få dem stavade rätt. Det gällde orden "tittade" (titade), "Harry" (hary) och "Potter" (Påter). Annars låter jag honom skriva helt på egen hand.

Skrivövning på morgonen

Lördagsmorgon betyder inte att man får sova länge. Jag vaknade strax före fyra. Det som väckte mig var att två små fötter landade i mitt ansikte. Det tog mig närmare två timmar att somna om och precis i samma ögonblick vaknade någon, vars fötter så bryskt väckt mig, och behövde gå på toaletten. Sedan satte sig någon framför TVn medan någons storebror fortsatte att sova vidare i en timme till.

När Gustav vaknade, ville han skicka ett textmeddelande till sin pappa:

Hej pappa. Har du det bra? Oskar leker med ben 10!
-Grrrrr sa ben 10 hej då från linero och lund.
-kan du skika ett/gustav!??

Sedan blev det även ett meddelande till mormor:

Hej Brit sofi jillar jost och mats och a[...]
-Grrrrr sa ben 10!?!?
-Gustav a[...] sa Oskar.hej då
om ni åker buss-
6 eller buss 3 skika ett esemes till os-
Botulfsplatsen till lund c och till baks till ö linero.
Och hem. Hej då ö linero.

Mina underbara trollbarn

Fredag kväll är på många sätt den bästa tidpunkten i veckan. Två lediga dagar ligger framför oss. Samtidigt är det också den stund i veckan då jag är som mest trött. Arbetsveckan har tagit ut sin rätt.

Oskar hade följt med en kompis hem från förskolan idag och han blev så ledsen, när jag kom och hämtade honom. Han hade inte lekt färdigt. Kompisens mamma fick Oskars gråt att avstanna tvärt genom att låta honom låna hem den leksak han lekte med just då.

När vi hade hämtat Gustav på fritids, åkte vi till McDonalds i Staffanstorp för lite middag. Att ta med sig barnen ut och äta är oftast liktydigt med att kasta pengar i sjön, eftersom de inte äter särskilt mycket. Men vi hade en trevlig stund tillsammans med mycket prat och skratt.

Vid 18-tiden var vi ÄNTLIGEN hemma och jag i stort sett kraschade på soffan. Barnens energi visade inga tecken på att mattas. De plockade fram Fia-med-knuff och spelade tillsammans en lång stund med egna regler. Sedan spelade de Crazy Chefs. Gustav har sjungit sånger ur Majas alfabet. Underbart för mig att få vila kropp och knopp en stund.

Snart är det dags för barnen att borsta tänderna. Återstår att se om vi kan hitta något på TV att se tillsammans medan vi kurar ihop oss under en filt i soffan.

På tu man hand med Oskar

Oskar och jag har haft kvällen för oss själva. Gustav är hemma hos sin pappa. Oskar har underhållit mig med alldeles förtjusande konversation. Det går verkligen framåt med hans tal.

I bilen på vägen hem berättade han om alla "fröknarna" på förskolan, vilka som är på hans avdelning och vad "fröknarna" på andra avdelningar heter.

På väg från parkeringen tittade vi efter mördarsniglar. Det har funnits mycket sniglar och snäckor på gångarna på morgnarna, när vi går till bilen, och Oskar är orolig för att trampa på dem. I eftermiddags sken solen och gångarna var torra och snigelfria. Vi kom fram till att det är för varmt och torrt för sniglarna att vara ute i solen och att de har tagit skydd inne i buskarna.

Vi har läst om siffrorna 1-9 och räknat glassar, ränder, fingrar och tänder. I boken fanns även ett uppslag med olika instrument. Vi gick igenom vad de heter och sedan förevisade Oskar hur man spelar på dem och hur de låter. Han överraskade mig även med något som lät som ett R-ljud i slutet på ordet "gitarr".

Precis innan han somnade sjöng han tre sånger för mig, sånger om djur - mördarsniglar, igelkottar och flodhästar. Jag har aldrig hört dem förut och texterna var lite konstiga. Jag är nästan säker på att Oskar hittade på både melodi och text medan han sjöng för mig.

Något säger mig...

... att jag inte vill köpa toalettpapper.

I förra veckan konstaterade jag att det var dags att köpa nytt toalettpapper. Det stod överst på listan, när jag åkte och handlade i lördags.

Jag kom hem utan toalettpapper.

Idag stannade jag till vid Coop i Sjöbo enkom för att handla toalettpapper. Visst skulle jag ha en del andra saker också men de hade kunnat vänta. Toalettpapper var prio ett.

Jag höll på att åka därifrån utan toalettpapper. Jag hade gått runt i butiken en stund utan en tanke på toalettpapper, när jag plötsligt fick syn på hyllan med sagda papper ... och då först kom jag ihåg att det faktiskt var därför jag var och handlade.

Man skulle kunna förledas att tro...

... att jag tycker om att laga mat efter den här dagen. Jag har sett till att jag inte kommer att behöva laga mat på kvällarna, när vi kommer hem från skola och jobb, den kommande veckan.

Jag gick ut lite lätt och gjorde en fläskpannkaka samtidigt som jag tog itu med veckans tvätt. Strumporna har återigen invaderat tvättkorgen.

När tvätten var avslutad vid 16-tiden, fortsatte matlagningen. Precis då ringde min pappa och medan vi pratade, snodde jag ihop en köttfärsås och gjorde lax i ugn med ost och grädde.

Oskar och jag åt lax till middag idag medan Gustav valde att äta en bit fläskpannkaka.

Dags att gå till optikern

Äntligen har jag bokat tid hos optikern! Kanske kan nya glasögon göra att jag känner mig mindre trött. Just nu stramar det kring båda ögonen nästan konstant och extra mycket sen eftermiddag och kväll. När jag sitter framför TVn och stickar, tar det en stund för ögonen att hitta fokus, när jag lyfter blicken från sticke till TV.

Det är fyra år sedan jag var hos optikern senast, så det är på tiden att jag kommer iväg och får kollat synen. Jag har två par glasögon som jag växlar mellan. De har exakt likadana glas. Ingen av bågarna är särskilt slitna och på sätt och vis skulle jag vilja använda åtminstone en av dem igen ... men jag får se hur jag gör, när jag är hos optikern. Det är ju faktiskt roligt att förnya sig lite någon gång.