Gick till optikern...

... eftersom jag har känt mig trött runt ögonen och eftersom jag ser skruttigt både på långt håll och på nära håll.

Besöket inleddes med att en optikerassistent undersökte mina ögon i två olika apparater. Därefter fick jag träffa optikern, som inledde med att be mig hålla för ena ögat och läsa en text på ett papper och sedan läsa en rad med bokstäver på långt håll. Och så fick jag hålla för andra ögat och göra samma sak. Till slut fick jag göra om det hela och använda båda ögonen. Sedan tittade han på mig och sade:

- Vad gör du här?

Han konstaterade, liksom alla optiker före honom, att jag har i stort sett perfekt syn utan glasögon. Mitt högra öga är närsynt och mitt vänstra öga är översynt. Så har det varit sedan jag fick glasögon 1987. Optikern tyckte att jag skulle försöka att vara utan glasögon i fjorton dagar och se hur det känns.

Han gjorde också en riktig undersökning. Den visade att sedan jag senast var hos optikern för fyra år sedan har det närsynta ögat blivit mer närsynt och det översynta har blivit mer översynt. Om det visar sig att jag känner att jag behöver glasögon, så finns det ett recept färdigt och i så fall kommer det att bli progressiva glas.

Jag har varit utan glasögon i två timmar och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag märker inte någon skillnad skärpemässigt. Det går lika bra utan glasögonen. Men det känns konstigt. Mina ögon får turas om att arbeta. Ett dominerar i avståndsseendet och det andra i närseendet. Jag ska utsätta ögonen för ett test, nämligen att plocka upp maskor runt hålet på tummen på de tumvantar jag stickar till Oskar.