Bortglömd klämdag

Det känns helt galet att gå och jobba i morgon.

Det är inte det att det är Valborg som är "problemet". Jag försöker minnas hur det har varit med jobb och Valborg förr om åren och nog är det så att jag brukar jobba på Valborg.

Men årets Valborg är ju en klämdag så att det skriker om det. Idag är det söndag, alltså en röd dag. I övermorgon är det 1 maj, alltså en röd dag. I morgon, Valborg, är ju klämdagarnas klämdag och borde alltså vara ledig.

Men så är det alltså inte. Jobb och lektioner att undervisa som vanligt, som vilken måndag som helst. Men det kommer att utgå kompensation. Vi kommer att få 1,5 gånger den tid vi jobbar i morgon som komptid att plocka ut framöver. Det känns bra! Jag sparar mina komptimmar till slutet av juni månad. Längtar...

Sol och vind

Utsikt från morfars balkong

Idag blåser det halv storm. Men solen skiner och det är riktigt varmt. Strax efter klockan nio i morse satte jag barnen i bilen och så körde vi in till Malmö för att hälsa på morfar. Under bilfärden in mot Malmö fick jag den absoluta känslan av att vi hade medvind. Det var hur lätt som helst att få bilen att köra i 110 km/h. På vägen hem gick det betydligt trögare. Motvind?

Hemma hos morfar inleddes besöket med obligatorisk lek med tennisbollar. Det hör liksom till. Men sedan gick vi ut och tog oss en promenad till friluftsteatern i Pildammsparken.

Där kunde barnen springa omkring på kullarna och de hade riktigt roligt. Det var mycket uppför och nedför samt trappor med höga trappsteg.

Efter kullarna vid friluftsteatern fortsatte vi promenera i parken. Gustav ville klättra i träd och Oskar ville gå och knuffa på vagnen. Vi kom till en lekplats och barnen fortsatte att springa runt och leka en lång stund. Men sedan var det skönt att vända hemåt, äta lunch och sedan sätta sig i bilen och åka hem. Oskar somnade nästan innan bilen hade börjat rulla. Gustav var också trött men han höll sig vaken och hade massor att berätta, bla annat att det finns en barn-Erik och en fröken-Erik på hans förskola.

Fredag ... TV-kväll?

Efter ett ögonkast på TV-tablån på tvplaneten.se så blir mitt spontana svar på frågan i rubriken ett NEJ!

SVT1 visar "Minuten" och TV4 visar "Let's dance". Lockar mig inte alls!
TV3 visar "The house bunny" ... ha ha ha, nej tack!
Kanal 5 visar "Americas funniest homevideos" och det kan vara kul ibland men är inte riktigt vad som lockar mig i detta nu.
"Par i hjärter" på TV4 Guld ... för en kort sekund överväger jag det men bestämmer mig sedan för att den serien får stanna kvar i 1980-talet. Hade det varit "Moonlightning" med Bruce Willis och Cybil Shepherd så hade det varit svårare att motstå.

Men vänta lite ... BBC Entertainment to the rescue. Klockan 20:10, om bara några minuter alltså, är det dags för "Qi". Jag har troligtvis redan sett avsnittet men det gör inget. Det är värt att se igen. Det är jag övertygad om!

Ända in i kaklet

När jag vaknade i morse och såg att klockan var strax efter halv sex och insåg att det var dags att gå upp, så trodde jag att det var ett skämt. Och ett dåligt sådant. Trots åtta timmars sömn kände jag mig allt annat än utvilad. I det ögonblicket var det väldigt lockande att dra täcket över huvudet och somna om.

Men även den här dagen har gått, på något vis. När jag känner mig så här trött, hjälper solen och dagsljuset till att hålla humöret och orken uppe. Solen skiner men himlen är inte blå. Emellanåt dyker hotande, mörka moln upp men ännu så länge inget regn. På vägen hem körde jag förbi ett rapsfält där de första glimtarna av gult börjar skymta. Det är en syn som verkligen är upplyftande! Nu ser jag fram emot att passera det där fältet under de kommande veckorna och mötas av lysande, gul, blommande raps.

Maken hade middagen nästan helt färdig, när jag kom hem. Det är lyx! Fredagskoman har inte infunnit sig ännu. Jag försöker klämma ut några sista droppar av aktivitet ur den här dagen. Renbäddade sängar och två maskiner tvätt kan bockas av helgens "att göra"-lista. Det känns riktigt bra.

Obemannat bibliotek

I dagens Sydsvenskan läste jag att biblioteket i Kävlinge ska börja ha öppet på kvällar och helger. Dagtid kommer biblioteket att vara öppet och bemannat som vanligt. Övrig tid kommer besökarnas lånekort fungera som passerkort kompletterat med, som jag förstår det, en personlig kod tillsammans med registrering av fingeravtryck för att kunna öppna dörren.

Vilken suverän lösning! Jag hoppas att den införs även på vårt lilla bibliotek. Jag tänkte igår, när jag var där med barnen, att det framöver kommer att bli svårare för oss att hitta tid att gå till biblioteket. Från och med maj månad har biblioteket som vanligt sommarstängt på lördagar.

Biblioteket i Veberöd har redan prövat på det här med att ha biblioteket obemannat. Det tycks ha fallit väl ut. Eventuella problem med stölder och skadegörelse har uteblivit och i stället har utlåning och antalet besök ökat.

Hej då, APEA!

Det har i sanning varit en härlig lördag så här långt. Efter frukost tog jag med mig barnen på en promenad, som tog oss till biblioteket. Vädret var helt ljuvligt! Solsken och riktig värme. Utanför vårdcentralen är körsbärsträden på väg att slå ut i blom och synen av de rosa blommorna fyllde mig med lycka. Hästkastanjerna är i lövsprickningsprocessen. Vitsippor och gullvivor blommar. Våren är härlig.

Gustav var på biblioteket igår med de andra 07:orna på hans förskoleavdelning. Han visste precis hur den datoriserade återlämningen/utlåningen fungerar och kunde visa mig hur man kan höja och sänka bordet där apparaturen står. Vi lämnade tillbaka tre böcker och det betydde, enligt Gustav, att vi bara fick låna tre böcker. Och så blev det. Han var mycket bestämd på den punkten. Vi stannade en stund på biblioteket och lade pussel tillsammans.

Oskar på biblioteket

När vi kom hem, packade hela familjen in sig i min lilla bil och körde till IKEA på Svågertorp i Malmö. Oskar satt i sin vagn och Gustav gick för egen maskin. Gustav upplyste oss många, många, många gånger om att det är väldig, väldigt, väldigt långt att gå inne på IKEA. Väldigt lååååååångt att gå! Och det går ju inte att förneka. Vårt primära ärende var att köpa fotoramar (sedan blev det ju även lite annat på vägen) och dessa hittar man ju inte förrän allra sist på den långa färden genom varuhuset. Då var barnens tålamod inte så långt längre.

Jag minns själv hur det var att åka till IKEA som barn. Eller rättare sagt, jag minns hur det var att komma till kassorna efter att vi hade gått och gått och gått. I kassorna var köerna milslånga. Jag kan tänka mig att jag och min bror inte var så roliga att ha att göra med då. Numera går det att ta sig snabbt igenom betalningsförfarandet. Med mindre än 15 varor går det ju att scanna och betala själv. Snabbt och smidigt!

Efter den nästan obligatoriska korven var det dags att packa in sig i bilen igen. När vi körde ut från parkeringen, vinkade Gustav och sade:

- Hej då, APEA!

... och sedan räknade han upp alla saker, som man kan se genom bilfönstret. Tro mig, man kan se en hel del om man har ögonen öppna.

Middagsfundering

- Mamma, varför har du snippa? frågade femåringen.

Tjugohundratolv

Inför millennieskiftet talades det mycket om hur de kommande årtalen skulle sägas. Var vi på väg in i tvåtusentalet eller tjugohundratalet?

På den tiden var jag alldeles övertygad om att jag aldrig skulle säga tjugohundra-någonting. Och hur säger jag 2012? Tjugohundratolv. Så gick det med den övertygelsen. När jag ändrade uppfattning minns jag inte men det var nog flera år sedan.

Men tjugoetthundra-någonting kommer jag aldrig att säga...

Försenad publicering av kommentarer

Blogger/Blogspot har gjort om sin layout och idag upptäckte jag att jag hade fått kommentarer, som jag helt har missat att godkänna. Sorry! Men nu vet jag var jag ska titta för att hitta kommentarer som väntar på moderering.

Elva frågor

Hittade en utmaning hos Ellen. Jag kommer inte att följa instruktionerna till punkt och pricka, så...

1. Hur långt kan du springa utan att behöva gå?
Springa eller jogga? Svaret kommer att variera beroende på vilken framfart som avses. Och i vilket fall som helst blir mina svar gissningar, eftersom jag inte sysslar med någotdera på en regelbunden basis. Men springa orkar jag kanske 100 m. Jogga ... hm, om jag gav mig sjutton på att inte stanna och jogga i väldigt lågt tempo skulle jag kanske klara av 400-500 m.

2. Estrella eller OLW?
OLW.

3. Om du var tvungen att klä ut dig till en fiktiv karaktär för resten av ditt liv, vem skulle det vara?
Anne på Grönkulla i vuxen ålder.

4. Vilken är din favoriträtt?
Svår fråga att besvara. Det varierar. Men någon god köttbit som jag kan äta bearnaisesås eller aioli till.

5. Köper du begagnat? Varför/varför inte?
Jag köper ytterst sällan något begagnat. Det går snabbare att handla nytt och jag får precis det jag vill ha.

6. Skulle du byta bort/har du bytt bort ditt efternamn vid giftermål?
Jag tog makens efternamn, när vi gifte oss. Mitt gamla efternamn behöll jag som mellannamn. Vi har sedan dess bytt efternamn till ett nytt, som vi hittade på själva.

7. Vad är din ståndpunkt när det gäller gardiner?
Onödigt.

8. Skulle du helst köpa en vuxen hund eller en valp och varför?
En valp. Vill inte missa den söta valptiden.

9. Har du någon serie/film som du ofta citerar?
Jag tror inte att jag citerar någon serie/film högt men i mina tankar dyker det ibland upp citat från Dead Poets Society och American Beauty.

10. Varför tog de egentligen bort alla goda glassar ur GB:s sortiment för att ersätta dem med Magnum?
Keine Ahnung. Men Magnum är knappast det jag väljer, om jag ska köpa pinnglass.

11. Får vi en vacker sommar i år?
Ja! Det kommer att vara jättefint väder i juli, när jag har semester ;-)



Här kommer elva frågor till den som känner sig manad:
1. Vilken bok läste du senast?
2. Du har 1 km till affären och behöver köpa 1 l mjölk. Hur tar du dig till affären? Gå, cykla, bil...?
3. Du får erbjudandet att få bestiga Mount Everest (all expenses paid). Skulle du göra det?
4. Hur ofta äter du vegetariskt?
5. Kan du hitta Polstjärnan på natthimlen?
6. Vilken film har du sett flest gånger?
7. Vad är din uppfattning om ordet "hen"?
8. Salt eller söt lakrits?
9. Sopsorterar du? Om ja, i vilken utsträckning?
10. Om du skulle skänka 500 kr/månad till välgörenhet, vilken organisation skulle få ditt stöd?
11. När var du hos tandläkaren senast?

I fredags kom den

Min blogg i bokform! Förra årets inlägg samlade i en volym. Jag är nöjd!

Det var lite strul med beställningen. Jag fick någon annans blogg i bokform i ett paket i brevlådan. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Men det är ordnat nu.

Gustav fick bestämma färgen på omslaget. Han valde senapsgult. Hade jag bestämt själv så hade det blivit rosa. Kanske nästa gång...

Titanic

Idag är det 100 år sedan Titanic förliste. Det fick mig att fundera över vilka associationer jag får, när jag hör talas om Titanic.

Isberg, är det första jag tänker på. Sedan tänker jag att det inte fanns tillräckligt med livbåtar för alla passagerare och besättningsmän. Skräck och kallt vatten. Och så går tankarna till Estonias förlisning.

Alla dessa associationer är kopplade till bilder, som kommer från James Camerons film Titanic, som jag aldrig sett mer än korta bitar av. Och allt ackompanjeras av My heart will go on med Celine Dion.

Synpunkter

Oskar och jag har precis ätit lunch tillsammans. Han hade en del tankar och åsikter om hur det skulle gå till.

Vi hade satt oss vid bordet för att äta. Oskar sade, uppfordrande som alltid, något som lät som:

- Loo-lle.

Det gav mig huvudbry. Jag hade inte en aning om vad han menade, så jag bad honom att förklara. Det gjorde Oskar genom att klappa på stolsitsen. Då förstod jag. Stolen stod snett vid bordet. Oskar tycker inte om att sitta och äta på en stol som står snett. Snabbt åtgärdat.

Även om stolen hade rättats till, var Oskars intresse för maten inte på topp. Han kollade mest på mig medan jag åt. När min tallrik var tom, pekade Oskar mot spisen och sade:


- E mer.

Först tänkte jag att han ville ha lite, lite mer mat på sin tallrik. Det kan ibland vara ett sätt att få honom att börja äta. Men när jag kom med kastrullen med makaroner till bordet och frågade om Oskar ville, skakade han på huvudet ... och så pekade han på min tallrik. För att behålla vår trevliga stämning vid bordet, lade jag upp lite mer makaroner till mig själv. Och Oskar blev nöjd.

Men han ville fortfarande inte äta själv. Jag tömde min tallrik för andra gången och då tyckte Oskar att han skulle lämna bordet. Jag satt kvar en stund och väntade på vad den lille skulle besluta sig för härnäst.

Jo, han kom och hämtade sin tallrik och tog ut den i vardagsrummet. Han ville äta vid soffbordet. Inte riktigt vad jag gillar att barnen gör men om det skulle få Oskar att äta lite så varför inte.

Och ätit har han gjort. Han har stått vi soffbordet och ätit det mesta av sin lunch. Vi möttes på halva vägen och fick en trevlig stund tillsammans.

Tålamodsprövande

I julas fick Gustav en leksaksbil med släp (ja, jag vet inte hur jag ska beskriva den ... men på bilden kan du se hur den ser ut). Faktum är att Gustav själv valde den i leksaksaffären men gångerna han har lekt med den är lätträknade.

Oskar, däremot, gillade den verkligen från start. Det syns ju på fotot hur upprörd han är, när han inte får leka med den. Och nu, flera månader senare, tycker Oskar om den ännu mer. Han fyller både flak och släp med diverse andra leksaker ... mindre bilar, legogubbar ... även en nässpray och doseringskoppar för flytande medicin passar bra som last.

Roligast verkar vara att köra runt med den på soffbordet. Det finns dock ett problem. Vårt soffbord är precis för smalt för att klara av ekipagets vändradie. Det är möjligt att det skulle funka, om man håller sig alldeles utmed kanterna på bordet. Och det gör inte Oskar. Resultatet blir att bil och släp lossnar från varandra.

Sitter maken i soffan, så hörs ett upprepat och mycket uppfordrande

- Pappa...

ungefär var femtonde sekund. Det är så lång tid det tar för Oskar att göra sig redo att börja köra bilen på bordet och komma fram till ett hörn för att påbörja svängen.

Är maken inte närvarande så byts "- Pappa..." mot "- Mamma..." ... lika uppfordrande ... och lika ofta.

Tålamod på burk? Kan det vara en affärsidé? Jag skulle i alla fall köpa, om det fanns.

- E min!

Det är ett gångbart uttryck för Oskar, 2 år.

Det används i lite olika situationer. Det kan betyda att han håller i något, som faktiskt är hans, t ex hans gosehund. (Gosehunden har fortfarande inte fått något namn utan kallas för Vovven.) Uttrycket används även, när Oskar håller i något som han inte vill lämna ifrån sig.

Men allra oftast används E min! när Oskar vill ha något. Han pekar och hojtar E min! och så börjar gissningsleken kring vad det är han efterfrågar.

Konstrunda

Gustav har påskpysslat på förskolan

Långfredag och påsken är i full sving. Idag började konstrundan i Skåne och vi bestämde för någon vecka sedan att vi skulle ta del av detta evenemang. Dagarna svischade förbi, som vanligt, och plötsligt var det redan i morgon som vi skulle iväg och det började bli lite bråttom att bestämma vart vi skulle åka. (Ja, det var alltså igår som detta var aktuellt att börja fundera på.)

Efter en hel del funderande bestämde vi oss för Smedstorp, där det var möjligt att parkera bilen och sedan promenera mellan olika konstnärsateljéer/-utställningar. För några dagar sedan sade väderleksrapporten att det skulle vara regnigt och blåsigt på Långfredagen. Blåsigt var det men regnet höll sig borta inledningsvis och solen var emellanåt riktigt varm ... om man hittade en plats i lä, vill säga.

Den första ateljén vi besökte var Atelje b och där fanns en bubblande, rykande gryta som Gustav tyckte var väldigt spännande. Mats och jag föll för ett par stora ljusstakar. De var nog omkring 70 cm höga. Vi köpte dem inte, eftersom priset var lite i häftigaste laget. Men de var fina. I den gamla banken ställde danskan Lis Gram ut tavlor, som också föll mig i smaken.

Efter att vi hade avverkat sex ateljéer i Smedstorp (och min pappa hade köpt en riktigt snygg trasmatta) var klockan strax över ett och allas matmagar gjorde sig påminda. Vi packade in oss i bilarna igen och körde till Tomelilla för att äta. Sedan kändes det som att vi alla var nöjda dagen och det var dags att fortsätta färden hemåt.

När vi körde ut ur Tomelilla, föll de första regndropparna på vindrutan. Nu är himlen jämngrå och det regnar ganska så bra. Vi hade verkligen tur med vädret under vår tur ut på Österlen idag.

Nu återstår bara att se om regnet kommer att förbli regn eller om det kommer att övergå till snö, som vissa väderleksrapporter varnat för. Aprilväder...

- Det står ju där, mamma!

Jag har lite svårt att släppa det där med hissen. Idag tog jag fram Hårboken igen och slog upp sidan med Gunellen med det breda håret. Och så frågade jag Gustav hur han kan veta att Gunellen är på väg att gå in i en hiss.

- Det står ju där mamma! Gustav pekar i boken och forsätter sedan med ett utdraget: H-i-s-s.

Backa bandet

Vad var det som hände?

Gustav och jag var på biblioteket idag och vi lånade hem tre böcker. En av dem heter Hårboken och den är författad av Pernilla Stalfelt. När jag nattade barnen för en stund sedan, läste vi alla tre böckerna ... och lärde känna Grodan och Nallen som grävde en djup grop som de sedan ramlade ner i och så var det Dora som skulle räkna kor.

I boken om hår dök Gunellen upp. Hon har väldigt brett hår. Jag läste för Gustav och Oskar:

Det här är Gunellen. Hennes hår är ett problem. Hon kan inte komma in genom smala dörrar.

Precis så läste jag. Och då säger Gustav:

- Varför kan hon inte komma in i hissen?

Det tog ett ögonblick innan jag riktigt fattade vad det var han hade sagt. Vad då, hissen? Jag sade ju inget om någon hiss! Vad är det som händer?

Nej, jag tror inte att Gustav har börjat läsa i smyg. Men han måste ju helt klart känna igen ordet hiss. Jag har funderat över, när han kan ha sett ordet hiss skrivet och det kan han ha gjort på biblioteket idag. Han berättade för mig att det finns en hiss på biblioteket och visade mig den. Jag ansåg att det var onödigt att ta hissen till avdelningen för skönlitteratur och sedan gick vi nedför de tre trappstegen. Men vi stod och tittade på hissdörren och knapparna en stund och läste att hissen högst tar 4 personer eller 400 kg. Så kanske var det där ordet hiss fastnade hos Gustav.