När jag vaknade i morse och såg att klockan var strax efter halv sex och insåg att det var dags att gå upp, så trodde jag att det var ett skämt. Och ett dåligt sådant. Trots åtta timmars sömn kände jag mig allt annat än utvilad. I det ögonblicket var det väldigt lockande att dra täcket över huvudet och somna om.
Men även den här dagen har gått, på något vis. När jag känner mig så här trött, hjälper solen och dagsljuset till att hålla humöret och orken uppe. Solen skiner men himlen är inte blå. Emellanåt dyker hotande, mörka moln upp men ännu så länge inget regn. På vägen hem körde jag förbi ett rapsfält där de första glimtarna av gult börjar skymta. Det är en syn som verkligen är upplyftande! Nu ser jag fram emot att passera det där fältet under de kommande veckorna och mötas av lysande, gul, blommande raps.
Maken hade middagen nästan helt färdig, när jag kom hem. Det är lyx! Fredagskoman har inte infunnit sig ännu. Jag försöker klämma ut några sista droppar av aktivitet ur den här dagen. Renbäddade sängar och två maskiner tvätt kan bockas av helgens "att göra"-lista. Det känns riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar